Vi fick möjlighet att titta in i ett av Europas mest spännande laboratorium för outdoorprodukter. Lokalerna ägs av membranimperiet W.L Gore & Associates – men gemene man säger oftast bara Gore-tex. Häng med på en resa till södra Tyskland utöver det vanliga.
Vad är viktigast för kunden – membranet i jackan eller jackans varumärke? Många skulle nog svara att de främst går på funktion, därefter pris och passform. Vem som står bakom själva jackan kommer ofta i sista hand.
Ändå finns det ett varumärke som står sig genom de flesta av kundernas prioriteringar, tack vare att man redan har infiltrerat de stora tillverkarna av kläder för ruskväder. Vi talar förstås om Gore, vars vattentäta membran Gore-tex finns i så gott som allas produktportfölj.
– Det är många som kommer till oss och vill bli licensierade, men det är inte alla som når upp till våra krav. Vi har till exempel sagt nej till alla inhouse-varumärken, berättar Linus Hallberg, marknadsspecialist på Gore i Skandinavien.
Linus Hallberg är en av många Goreanställda som Sportfacks utsända reporter får träffa i dag, och han lämnar snart över till sina internationella kollegor i företaget. Vi befinner oss på en pressresa som inte hör till vanligheterna, i gränslandet mellan München i södra Tyskland och österrikiska Tirol. Här huserar nämligen Gores huvudlaboratorium i Europa.
Vad är det då som gör Gore-tex vattentätt? Det plastbaserade membranet har porer som är 20 000 gånger mindre än en vattendroppe. Enkelt sagt så hålls vattnet utanför, samtidigt som den har andningsförmåga nog att släpp ut vattenånga från kroppen. Därefter monteras membranet mot ett yttre lager av textil som behandlas med en impregnering för att agera vattenavstötande. Gores labbledare Rodrigo Arredondo förklarar det för oss medan han inleder dagens rundtur i Gores labb.
– Det kallas för en DWR, ”Durable Water Repellent”. Den har egentligen ingenting med vattentäthet att göra, utan finns där snarare av komfortskäl. Den får vattnet att pärla sig, och det håller känslan av blöthet borta. Dessutom andas jackan bättre om vattnet inte ligger kvar, säger han.
Eftersom Gore-texmembran kombinerar vattentäthet och god andningsförmåga ska mycket av det vi pratar om i dag handla om just vatten. Vi står mitt i Gores regntorn, ett rum med 6 meter i takhöjd som kan simulera alltifrån lätta duggregn till kraftiga regnstormar med sidvärtes nederbörd. I mitten står ett par roterande provdockor klädda i Gore-texställ från fotknöl till huvudknopp.
– Vi skulle ju kunnat ha studenter som tog på sig kläderna, men de skulle nog inte göra ett särskilt bra jobb, skämtar Rodrigo Arredondo.
I dag bär provdockorna kläder från företagets egna förråd och inga externa loggor är synliga. Det är bara för besökarnas skull. Det är inte sina egna material de testar här – de vet redan att Gore-tex är vattentätt. Till vardags är det de licensierade kundernas produktprototyper som sätts på prov, för att säkerställa att de håller för Gores högt ställda krav.
– Det kan vara en luva som ska gå tillräckligt långt fram, eller en nackkrage som måste vara så hög att inte vattnet rinner in. Klarar de inte våra tester, då får de inte producera plagget. Det är vi som godkänner att de får gå vidare till massproduktion, säger Rodrigo Arredondo.
Rundturen går vidare in i textillaboratoriet. Vanligtvis råder strikt foto- och inspelningsförbud i hela byggnaden, men dagen till ära har de städat undan och monterat upp sina testmaskiner i demonstrationsläge.
Här inne finns tillräckligt med testutrustning för att vi skulle kunna underhållas hela dagen, men eftersom vi bara har en halvtimme så fokuseras rundturen på den utrustning de använder för att testa materialens hållfasthet och livslängd, eller ”durability” på engelska. Det här är också temat som Gore själva vill sätta för vårt besök.
För ett drygt år sedan lanserades nämligen de första produkterna på marknaden med ett sprillans nytt Gore-texmembran kallat ePE. Genom åren har Gore-tex fått utstå mycket kritik eftersom det innehåller PFC-kemikalier, fluorkarbonförbindelser som har unika vatten- och fettavvisande egenskaper.
En av fluorkarbonernas största fördelar har också blivit deras största nackdel: De är gjorda för att hålla för evigt. De PFC-ämnen som släpps ut under produktionen beräknas kunna stanna kvar i naturen i flera hundra år eftersom nedbrytningsprocessen är enormt långsam. Man har hittat fynd av PFC i både isbjörnslever och mänskligt blod och det finns studier som visar på att ämnena kan vara hormonstörande när det ackumuleras i kroppen genom att vi till exempel andas in luft eller dricker vatten som innehåller PFC:er.
Medan stora delar av branschen har valt att satsa på PCF-fria material, så har Gore under längre tid valt att prioritera prestandan och just den långa livslängden i sitt klassiska membran – men parallellt har de själva forskat på helt nya lösningar. Deras nya ePE-membran, som presenterades första gången 2021, är helt fritt från PFC-ämnen. Framställningen är icke-fluorinerad och kräver dessutom mindre material än tidigare.
Och så ska det hålla – riktigt länge. Det var ju det här med livslängden.
Under den genomgång vi får i Gores lokaler i München är begreppet ”durability” centralt – men svåröversatt eftersom det krockar med vårt svenska ”hållbarhet” som inte nödvändigtvis betyder samma sak. Vi väljer att översätta det till livslängd här i textform, även om det inte nödvändigtvis ger hela sanningen, vilket Gores svenska hållbarhetsexpert Marie Måwe redogör för.
”Durability” är ett komplext uttryck för ett klädesplaggs användningstid, som innefattar alltifrån materialets stryktålighet och kvalitet till emotionell anknytning, passform och modegrad.
– Återvinning är självklart väldigt viktigt, framförallt i en cirkulär ekonomi, men jag skulle ändå säga att livslängden är ännu viktigare. Varför? För att cirkulär ekonomi handlar om att behålla produkter med högt värde och bra material i användning. Med andra ord – att undvika avfallet från första början.
Enligt Marie Måwe håller de kläder som säljs i Europa så låg kvalitet att bara 5 procent av alla återvunna kläder faktiskt kan säljas tillbaka inom Västeuropa. Faktum är att studier har visat att om vi dubblar livslängden på våra kläder kan vi halvera klädernas klimatavtryck.
– En klassisk livscykelanalys säger ingenting om vilket värde en produkt för med sig. Ingenting om hur länge vi använder produkten eller om den gör oss lyckliga när vi använder den. Jag tror att det här är den delen som saknas, och att vi behöver bättre metoder för att göra kalkylen, säger Marie Måwe.
Resultatet av dessa funderingar är att de initierat ett globalt forskningsprojekt, som ska genomföras på svensk mark: Sports Tech Research Centre på Mittuniversitetet i Östersund. En större artikel om projektet går att läsa i en separat artikel men kortfattat går det ut på att kartlägga livslängden för funktionsjackor. På sikt vill man utveckla en branschgemensam standard som ska ge både industri och konsument verktyg för att faktiskt kunna ta reda på hur länge det är meningen att en funktionsjacka ska hålla. Forskningen genomförs på utslitna funktionsjackor som ska vara vattentäta och ha god andningsförmåga.
– Tanken med projektet är att vi börjar med en specifik produktkategori och utvecklar en metod. När vi har den så kan vi replikera studien i andra produktkategorier. Jackor, handskar, skor och ulltröjor slits ju inte på samma sätt.
LÄS MER: Ny forskning ska mäta skaljackans livslängd
Projektet ska genomföras på ett opartiskt forskningsinstitut och hittills har ett drygt 40-tal varumärken tackat ja till att bidra, varav fyra stycken är olika membrantillverkare. Marie Måwe skrattar högt åt frågan om projektet skulle vara ett sätt att greenwasha sig ur sitt eget miljöansvar, genom att hävda att Gore-tex är mer hållbart tack vare en lång livslängd.
– Jag är en hållbarhetsnörd, jag vill att vi ska hålla så länge som möjligt. Det är absolut inte ett sätt att komma undan, tvärtom så ställer vi om vårt material just nu. Vi har använt många av dessa ämnen och kemikalier för att de har varit bäst, men de kommer inte att finnas på marknaden i framtiden. Gore tog beslutet att ställa om innan de förbjuds.
Faktum är att Gore inte ens kan låta sitt nya ePE-membran bidra till forskningsprojektet, eftersom det inte finns några jackor som har slitits ut ännu. Förra året var mer eller mindre en smygstart för ePE, i år är första vintern som de mer professionella klädesplaggen får membranet. Planen är att fasa ut det gamla membranet helt i konsumentsegmentet av outdoorprodukter. På plats i dag finns produktansvariga som arbetar med klädesplagg respektive handskar och skor, som alla bekräftar att membranet ska vara utbytt till AW2025.
Vi leds in i ytterligare ett laboratorium, det tredje för dagen. Det är hög ljudvolym i rummet. Längs med väggarna står nämligen maskiner med mekaniska skobeklädda fötter som konstant trampar i en artificiell vattenpöl. Sensorer känner av om skorna börjar läcka någonstans. Gores testledare berättar att en vardagssko testas med 30 000 steg under 6 timmar, medan en vandringssko tvingas gå 140 000 steg – två och en halv dag i simulatorn.
Vi passerar bland annat en skocentrifug, som snurrar skor i en trumma tills de börjar läcka, och ett rum med homogent klimat där man mäter avdunstning och andningsförmåga. I den här fastigheten testas de kläder som säljs i Europa, men Gore har förstås fler laboratorium på andra platser i världen. Viktigt är att de har samma utrustning överallt för att kunna leverera enhetliga testresultat. Det enda som testas i labbet är dock att skon kan leverera optimala förutsättningar för att deras eget membran ska kunna verka – funktioner som sulans styvhet eller lästens stöd för fotvalven lämnas åt respektive tillverkare.
Just andningsförmågan är intressant. Deras egna labbtester visar att ePE inte riktigt matchar det gamla membranets andningsförmåga. Men testpersoner i fältet har lämnat väldigt positiva omdömen och upplever inte att det är någon skillnad i praktiken. När membranet monteras i skor och handskar så blir dessutom det tekniska tappet ännu mindre, eftersom det är betydligt fler material inblandade som påverkar prestandan på den färdiga produkten.
Att ta fram produkterna sker i samarbete mellan Gore och de licensierade varumärkena. Det är bland annat det som bidragit till att Gore har en såpass bred förankring i branschen, eftersom de arbetar aktivt med de allra flesta stora varumärkena på hela planeten. Det är något de utnyttjar i sin produktutveckling. Samarbetet med olika varumärken som har olika behov bidrar till nya innovationer.
Utanför laboratoriet får vi se en ny textil som utvecklats som ”backer”, alltså det första textillagret som appliceras mot membranets baksida. Det är ett tunt meshtyg som närmast liknar en nylonstrumpa. Just det här tyget är utvecklat tillsammans med Patagonia och Arc’teryx; den första krävde återvunna material och den sistnämnda ville använda en särskilt resurssnål infärgningsmetod. Nu kan materialet användas på en nytillverkad skaljacka ihop med ePE-membran.
Det lider mot oktoberkväll i södra Tyskland och det är dags för kontorslokalen att utrymmas. Ett 40-tal journalister och PR-människor från olika delar av Europa börjar samla ihop sina resväskor efter intensiva timmar i labb och föreläsningssalar. Härnäst väntar middag i österrikiska Tirol, och i morgon ska vi ut på dagsvandring eller klättring på via ferrata-led i Alperna. Väderprognosen är, som de Gore-anställda uttrycker det, ”olyckligtvis… fantastisk”. Det krävs förmodligen en membrantillverkare för att uttrycka besvikelse över att deras utrustning inte får chans att visa vad den går för i ett riktigt skitväder.
Det fina vädret får bli morgondagens dilemma. Bäst att packa med solkrämen i stället.