Efter fabriksbranden – askan är den bästa jorden

Det sägs att en olycka sällan kommer ensam. Fråga bara Fischer, som lär kunna intyga att det stämmer. För efter covid-19 fick de se sin fabrik brinna upp. Och när den nya väl byggts upp utbröt ett krig i nationen. Vi har pratat med företagets vd, Franz Föttinger, som trots alla motgångar är positiv.

Fischer har under de senaste åren, precis som alla andra, varit med om covid-19 och de stora problemen somdet lilla viruset skapade. Utöver det har man också haft en så pass kraftig eldsvåda att deras fabrik tvingades stänga ner. Den lyckades man dock bygga upp på samma plats som tidigare. Allt borde därmed vara frid och fröjd för giganten inom alpin- och nordisk hårdvara. Problemet? Fabriken ligger i Ukraina.

Men vi tar det från början. När vi träffar Franz Föttinger, vd för Fischer, sitter vi i Sundbyberg och är långt ifrån de stora problemen man haft. Med en oväntat stor portion torr humor berättar han om problemen man haft de senaste åren. Han själv kallar dem dock inte problem. ”Utmaningar” ligger bättre i munnen, menar han. Det hela inleddes med covid-19 men för att greppa hela bilden måste vi backa hela vägen till 1988. Fischer har då en fabrik i hemlandet Österrike när de blir kontaktade av Sovjetunionens sportdepartement. Tillsammans kommer de fram till att ett ingenjörsprojekt ska startas i Mukatjeve, i sydvästra Ukraina. Det hela mynnar ut i en fabrik som Fischer använde för att tillverka flera olika produkter. Och när Sovijetunionen föll under tidigt 1990-tal tillfrågades de om de ville köpa anläggningen. Sagt och gjort. Helt plötsligt kunde tillverkaren öka sin tillverkning av skidor och specialisera sin österrikiska anläggning för att på så sätt där skapa high-end-produkterna medan man i Ukraina skapade instegsmodeller – främst inom längdskidåkning.

Det hela rullade på och allt gick enligt plan. Självklart hade de precis som alla andra sina upp- och nedgångar under åren men den här historien tar vid 2020.

Det var nämligen då som rapporterna om covid-19 innebar problem. Under våren 2020 stängdes nämligen skid­anläggningar ner på grund av viruset och världen för en tillverkare av hårdvara förändrades i grunden. Omsättningen sjönk från 200 miljoner euro till 135 miljoner euro. Man såg dock en ljusning. Kanske skulle man kunna få fart på grejerna om skidanläggningarna med lite mer covid-erfarenhet kunde öppna. 

Då kom nästa motgång.

I oktober 2020 fick elen vid en lampa på anläggningen i Ukraina kortslutning. Det resulterade i att taket började brinna och innan man visste ordet av var hela anläggningen i lågor. Relativt snabbt fick man stopp på elden men när man väl kunde kliva in där några dagar senare var det tydligt att skadan var enorm. Förödande till och med.

– Det var en enorm chock. Det var en stor brand och när vi klev in där några dagar senare såg vi att allt var totalförstört. Den höga temperaturen hade förstört hela anläggningen. Maskinerna hade blivit skeva på grund av hettan och helt plötsligt var inte frågan ”hur gör vi bra skidor till säsongen 2022?” utan i stället ”hur ska vi kunna överleva som varumärke?”, säger Föttinger.

Trots ordentliga försök gick den gamla fabrikslokalen inte att rädda. Turligt nog kunde man rädda formarna som används i produktionen – och skidor kunde fortsätta tillverkas i konkurrenternas fabriker. Foto: Fischer

Det kanske är för att man är på andra sidan de största prövningarna men Föttinger ser faktiskt tillbaka på det hela och säger att de ”hade lite tur”. Han har dock en poäng för det kunde knappast finnas en bättre tid för att få se sin fabrik gå upp i rök. På grund av covid-19 hade nämligen alla varumärken problem med en minskad marknad. Det hela skedde också i oktober vilket innebar att man var så tidigt ute att Fischers konkurrenter kunde hjälpa dem.

– Vi startade med att gå runt och fråga våra vänner och kollegor från andra varumärken om de kunde hjälpa oss i ett år. Och vi lyckades faktiskt få ihop tillräckligt med produktion för att vi skulle se att vi kunde ta oss igenom det här.

De andra såg inte det här som en möjlighet att få en konkurrent att försvinna?

– Det var en bra affär för dem också, kan man säga. Vi hade en försäkring som täckte alla skador så vi diskuterade knappt priserna. För oss handlade det bara om att fortsatt kunna vara kvar på marknaden. 

Innan elden hade slukat hela fabriken lyckades man rädda de nya formarna till kommande skidmodeller. Fischer tvingades ge dem till sina konkurrenter och frågade helt enkelt om de kunde göra skidor med hjälp av dem. Det var ett enormt jobb som tog mycket tid men Fischer var beredda att prioritera detta då man ville föra över sin egen känsla i skidorna. Det hela innebar att konkurrenterna nu hade tillgång till varumärkets hemliga recept. Även om många längdskidor är snarlika, oavsett vem det är som gör dem, medger Franz Föttinger att det var en lite jobbig känsla att ge bort dem.

– Vi var tvungna att offra våra hemligheter. De vet nu exakt hur vi gör för att bygga skidor men det hela handlade om överlevnad och då är det lätt att prioritera. 

Man lyckades dock inte producera lika många skidor som man ville. Inte heller lika många modeller som man hade tänkt innan elden. Man fokuserade på sin huvudlinje och alla marknader fick tidigt veta att de skulle få ett minskat antal skidor. 

I Sverige var den siffran alldeles för låg och det var tydligt att antalet skidor saknades. För samtidigt som denna begränsning skapades fanns det också ett nytt behov från konsumenter. När skidanläggningar i Alperna var stängda ville ännu fler syssla med längdskidåkning.

– Det exploderade verkligen under covid-19. Men vi kunde inte göra tillräckligt med skidor, vi hade helt enkelt inte samma kapacitet. Vi försökte jobba i treskift men det gick inte att nå samma siffror och vissa av våra produkter kunde vi bara tillverka i vår fabrik i Ukraina. 

– Så det var verkligen alla problem samtidigt. Eller ja, utmaningar. 

Med försäkringen gällande under ett år efter själva eldsvådan hade man också ett annat enormt problem att ta tag i. Man var tvungen att bygga en helt ny fabrik för att framöver kunna skapa tillräckligt många skidor.

– Jag minns att vi hade ett möte med några som potentiellt skulle ta hand om projektet. De skakade bara på sina huvuden och sa att tidsplanen var omöjlig. Fabriken vi ville bygga skulle ta minst två år att få färdig.

– Men vi hade ett engagerat team som jobbade dag och natt från oktober 2020 och framåt. Covid gjorde också att skapandet av fabriken bromsade då vi saknade många tekniska produkter som krävdes för de nya maskinerna, vilket gjorde tidsramen ännu svårare att hålla.

Den nya fabriken är toppmodern och utrustad med det senaste. Dessutom har man nu stora vattentankar i närheten om ytterligare en olycka skulle ske. Foto: Fischer
Efter branden har man uppdaterat sin produktion och nu menar Franz Föttinger att nivån har höjts. Foto: Fischer

Men klara blev man. En dag var alla bitar på plats för att man på nytt skulle kunna producera hårdvara i Ukraina. Då kom nästa smäll rakt över snoken: Rysslands invasion.

– Men vi hade återigen lite tur. Ukraina-fabriken är nämligen belägen långt ner i sydvästra Ukraina, långt ifrån där kriget är som värst.

Du är en väldigt positiv person.

– Inte alltid. Jag visar bara en av alla mina sidor för dig.

Franz Föttinger medger dock att kriget är ett problem för dem. I samma andetag som han berättar hur turligt det är att Ungern inte tillåter vapen att komma in genom deras gränser och att området inte lär vara en måltavla för Ryssland, förklarar Föttinger att krig helt enkelt inte är kanon för affärerna.

– Flyglarmen är ett stort problem. För när man skickar ut de signalerna skickas de ut över hela landet. Detta gör att alla måste ner i en bunker flera gånger i veckan.

– Men det värsta är att vi tappat ungefär 110 av våra anställda till militären. Många av dem är välutbildade tekniker som jobbat för oss under en längre tid. Som tur är jobbar de flesta från oss långt ifrån fronten. Istället befinner de sig långt bakom och reparerar maskiner. 

Ingen dag har varit den andra lik hos Fischer de senaste åren. Franz Föttinger berättar att han hade en känsla av att inget skulle kunna bli värre när covid-19 lamslog hela planeten. Samma år brann en av Fischers två fabriker ner. Därefter blev det krig i landet man nu investerat enorma summor för att kunna återuppta produktionen. Så nu, kanske, Fischer har kommit så långt att det faktiskt inte kan bli värre? Omsättningen ser ut att återigen stiga och inget ont utan något gott. Den nya fabriken gör det möjligt för varumärket att enklare och snabbare tillverka fler skidpar med bättre precision. Fabriken kör nu i full hastighet och Föttinger visar en film på hur produktionen ser ut. Nu körs det i treskift och målet är att komma ifatt med produktionen i närtid för att därmed kunna starta nästa produktionsår utan förseningar.

80 miljoner euro har nu investerats för att man ska få fart på fabriken igen. Några av de pengarna gick till enorma vattentankar, strategiskt utplacerade vid fabriken för att man enklare ska få stopp på en potentiell brand framöver. Föttinger berättar att han befann sig vid fabriken under hösten och att man tydligt kunde märka av att det var krig i nationen. En oro låg i luften och samtalen handlade sällan om något annat än Rysslands invasion. Trots det är han positiv. 

– Man kände en depression bland folket då de förstås är mycket närmare kriget. Det är en ständig oro som gnager. 

– Vi hoppas att vi kan göra livet lite enklare för våra anställda i landet genom den nya fabriken. Världens bästa skidfabrik, byggd på ett år. Det är något att känna stolthet över. Både för oss och för de som arbetar där.

[ajax_load_more seo="true" single_post="true" single_post_id="28919" single_post_order="previous" single_post_target="#main" post_type="post" scroll_distance="-500" pause_override="true"]