Det är svårt att inte bli på bra humör på Eurobikes Demodag. En fotbollsplan sprängfylld med det bästa branschen har att komma med när det gäller cykelmärken, konfektion och tillbehör. Lägg därtill ett kompetent presscenter, cykeltvättar, mekteam, akutvårdsteam (inklusive en BMW-motorcykel för snabba utryckningar) samt självklart ett par rejäla husvagnar som ordnar maffiga korvar, kycklingvingar…
Och bara en sån sak som att Met finns på plats för att se till att inga tokiga journalister sticker ned för någon led utan en störtkruka på huvudet. Det är bra när man som jag lämnat plasthatten hemma.
Viktigast är ändå cyklarna. De snabbaste, koolaste och vackraste tvåhjulingarna från Giant, Cannondale, Trek, Kona, Specialized, Stevens, Lapierre, Focus, Merida, Cervelo och ett tiotal till fick verkligen hårdtestas under åtta intensiva timmar. Och tots att de flesta leverantörerna tryckt in en hel busslast med cyklar i varje monter tog de riktiga skönheterna snabbt slut i solgasset. Vilket i och för sig bara är positivt ur bransch- och utställarvinkel. Undertecknad fick göra tre besök i Cannondales monter innan ett exemplar av den omtalade och skönt svartgröna Flash Carbon fanns att tillgå. Innan Flashen hade jag gjort två inledande bekantskaper på Demodagen. Först blev det ett kärt återseeende när jag lånade en fransk skönhet i form av en vit Lapierre Spicy. 2007 testade jag Lapierre för första gången och tycke uppstod direkt. Spicyn fick gå i skarpt läge direkt denna gång när jag valde en av de svarta nedfarterna genom de sydtyska bokskogarna. Precis som för två år sedan föll jag förr Lapierrens följsamhet genom oländig terräng. Viva Spicy!
Efter Lapierre hoppade jag upp på en av Meridas fullblods-MTBs. Nintey-six XX, utrustad med Srams Black Box, XX-komponenter baktill samt lockout för både fram- och bakdämpningen gjorde terrängen till en barnlek. Men det borde man kunna kräva av en cykel som kostar strax under 80 loppor.
Åter till Flash. Med sin ramvikt på 950 gram är Cannondales MTB-fartvidunder världens lättaste i sitt slag. Det är lite märkligt på fler än ett sätt att köra den här cykeln. Att flyga fram i 45 knyck över grusstigar, tegelstensskärvor och avbrutna grenar med detta slimmade fartvidunder kräver att du är med på noterna. Flashen är lite som att korsa en carbonracer med en skogsmaskin. Brutalvackert. Men det är på knöliga rakor och brant uppför som den trivs bäst. Jag plockar en hel del folk på dessa typer av sträckor och där betalar Flashen verkligen av på sina dryga 80.000 piastrar.
Efter Flash lyckades jag även få fina turer med Konas nya Cadabra, en grym skandium-hoj med Magic Link och Srams X-9-komponenter som gjorde att till och med jag kunde stå på utför Demodagens värstingled. Innan det var dags att säga schöne abend hann jag dessutom köra Giants Trance X, en fantastiskt fin aluminiumskapelse som blev en av mina favoriter samt en Focus First, en av tyska firmans nya carbonskapelser till 2010.
Jag försökte dessutom men förgäves att få trampa ett par märken till. De tyckte dock att klockan fyra var det samma som hemgång vilket jag hade svårare att förstå. Det var ju nu festen började bli riktigt kul. Kanske bra dock att inte ta det där ”sista åket” ibland.
Förutom fantastiska cyklar fanns mer att glädjas över. En guldstjärna eller två måste nämligen udelas till mässans hjältar i det tysta. Till killarna som laddade upp med vattenflaskor och ovärderlig vätska till alla cyklister under denna heta dag. Det fanns till och med oanvända flaskor under demodagens sista timme. Det är både proffsig planering och kan vara skillnaden mellan succé och fiasko för ett sånt här event. Och mekanikerna, vilka kämpar. Att stå under en plasduk i 33-gradig värme, och under åtta timmar skruva på och av pedaler, justera dämpningar och sadelhöjder. Med ett leende. Det är fantastiskt värdefullt för en mässa.
Vi på Sportfack hoppas att nyckelpersoner inom den svenska cykelbranschen fanns på plats och tänkte; så här kan vi också göra redan 2010 när vi relanserar den svenska cykelmässan. Eller att de kanske läser den här rapporten. Vad säger ni, cykel-sverige?
Av: Text: Mattias Björklund Foto: Mattias Björklund & Thomas Sedin
