Granitbiten och Marmot går skilda vägar

Är det en trend vi ser att varumärken tar över marknader själva? Både Granitbiten och Roswi har förlorat fina varumärken efter att ha jobbat upp ett fint renome. Kommer det fler liknande uppbrott måntro?

Bra iakttagelse, Outdoor. Kan vara ett intressant ämne för en kommande Sportfackartikel.

Den eviga balansgången för agenter och distributörer: Gör man ett dåligt jobb blir man av med agenturen. Men gör man ett för bra jobb blir man också av med agenturen och tillverkaren tar över själv/bildar dotterbolag.

Låta ambitiösa och duktiga entreprenörer bygga upp varumärket på marknaden och när det är på topp - tack och hej för tiden, nu kör vi vidare i egen regi. Dock risken man som distributör får ta när man inleder delaktighet med starka varumärken.

Helt övertygad om att Granitbiten studsar tillbaka med ett minst lika starkt varumärke snart. Nu är man ledig inom konfektion. Wait and see...

Tur att de som drabbats (Roswi och Granitbiten) är starka bolag med fantastiska portföljer, skulle ju vara förödande för mindre agenturer. Och som sagt, de kommer säkert bägge tillbaka med nått nytt spännande då jag gissar att många märken suktar efter att hamna i deras portföljer. Blir spännande att följa...

Intressanta inspel i den här tråden och bra ton! hälsar Sportfack

Affärsmodellen med distributör är något som man ser minskar på alla marknader. I och med internationaliseringen kan man nå marknaden mycket lättare på egen hand idag. Att då ha en distributör med ca 40% marginal som ett led innan retail/consumer anses både onödigt och dumt. Finns ju inget som hindrar att man anställer själv när försäljningen är uppe på nivå som tillåter det. Över tid kommer troligen i stort mindre varumärken behöva distributörer. Agenter kan vara intressant på sekundära marknader där det inte är lönt att anställa själv. Tråkigt eller ej, så har utvecklingen varit under många år med start av större brands i större länder och de senare åren även mindre brands i mindre länder. Tänk på att Nike tidigare såldes av Mac Arvid och Adidas av Gunnar Lundström AB. Det var väldigt lång tid sedan huvudmännen tog över affärerna och ingen reflekterar över det som något konstigt idag.

Om man upplever detta som ett problem så är nog utvecklingen bland super- och hyperbrands (t ex Nike) ännu tristare. Där har man som mål att runda detaljisterna och sälja själv till konsumenterna. Tills vidare får detaljisterna vara med så länge de saluför de segment och artiklar som huvudmannen vill.

Vad blir då kvar av sporthandeln? Detaljister med sekundära varumärken? Eller kommer handeln att frodas med diverse innovativa ideér och koncept, förhoppningsvis. Det kanske är dags att tänka strategiskt på vilka man vill göra affärer med och vilka som vill göra affärer med er. Att bygga något tillsammans, vare sig det är med en huvudman (brand), distributör eller agent. Det handlar nog snarare om att bedöma vad varumärket vill över tid.

Mycket bra skrivet Peter.

Tack Mboi,
Nu återstår även att se hur det ser ut efter coronavirusets framfart. Det är ju inte bara detaljhandlare som har det trögt. T ex kan det vara så att det för ett brand inte är den bästa lösningen för tillfället att ha en global organisation som inte genererar intäkter. Däremot kostnader och upp på det andra externa kostnader som hyror mm + lagerhållning. Då framstår ju en lokal agent eller distributör som ett lysande alternativ. Förutsättningarna har onekligen ändrats den sista tiden. Och som vanligt. Likvida medel är det som fäller avgörandet.

Det kan nämnas att varken Granitbiten eller ROSWI är distributör för de märken vi diskuterar. De är/var i bägge fallen agenter.