Våga tacka ja till jobb som du vet att du på förhand inte klarar. Så kan kvinnor – och andra – göra karriär i sportbranschen och på annat håll. Och företagen bör passa sig: Utan kvinnor i maktens korridorer kan de förlora konkurrenskraft. Text: Ola Westerberg
Att det råder en tung manlig dominans på de högsta posterna i sportbranschen, vittnade Sportfacks omdiskuterade lista över näringens 25 mäktigaste – idel män – om i fjol. Men på Nike har tre kvinnor trotsat de täta testosterondimmorna i toppen och tagit plats i täten. Marknadschefen Ninni Lindertz, finanschefen Karin Wahlén och HR-chefen Karin Blidberg sitter alla i svenska Nikes ledning.
Även om trion inte ställer upp hundraprocentigt på Sportfacklistans verklighetsbeskrivning, konstaterar de att den speglar en viss sanning. En sanning som förvånade dem och som de först ställde sig klart skeptiska till.
– Den var ett uppvaknande, säger de tre, nästan med en mun.Vi träffas på Nikes kontor i Solna, i skuggan av mastodontbygget av det som enligt planerna ska bli en ny svensk nationalarena för fotboll. Det är en passande inramning för ett företag som har Zlatan Ibrahimovic som ett tungt affischnamn.
Ur det bryska uppvaknandet föddes sportbranschens kvinnonätverk Divas, som hade sitt första möte i januari. I maj ska det samlas igen och ta del av en branschanalys i ett könsmaktperspektiv. Då ska Divas besluta om sina mål och utforma en konkret handlingsplan för att ändra på tingens ordning. Alla tre kvinnorna i Nike-toppen är med i nätverket, vars ambitioner har fått såväl kolleger som bittra konkurrenter att göra gemensam sak.
– Det finns så mycket energi i gruppen för att ändra på det här, berättar Ninni Lindertz.
Själva säger sig kvinnorna i chefstrion på Nike inte ha känt av någon diskriminering alls i branschen, men så har ju just de kommit väldigt långt. Koncernen i sig är en del av förklaringen, hävdar de.
– Nike driver frågan om mångfald ganska högt. Det finns verkligen på agendan hos chefer och anställda, säger Karin Blidberg. Att exempelvis kvinnor är underrepresenterade i branschens topp är förstås främst en klassisk och alltför vanlig rättvisefråga. Graden av fackanslutning i sportbranschen är dock låg, så exempelvis fackklubbar som hårt driver jämställdhets- och mångfaldsfrågor, som man kan hitta i andra näringar, är inga starka aktörer i det här fallet enligt trion på Nike.
Inom Divas står man dock inte bara på barrikaderna. För att få branschen att lyssna på vikten av kvinnors avancemang använder sig nätverket också av lönsamhetsargument.
– Det har ju bevisats i många undersökningar att företag verkligen behöver mångfald för att kunna klara sig i konkurrensen. Det handlar inte bara om kvinnor eller män, säger Ninni Lindertz, som är starkt drivande inom Divas. Hon ser just mångfald som en förutsättning för kreativitet.
– Med många olika åsikter och bakgrunder blir det mycket bättre kvalitet på idéerna och många fler idéer att sålla ifrån. Det handlar inte minst om att förstå sina kunder.
– Det är ett faktum att många köpbeslut tas av kvinnor och därför ska en ledningsgrupp spegla mycket av det, anser Karin Wahlén. Karin Blidberg tror att det är viktigt med en flexibel arbetsgivare om man ska locka till sig inte minst unga medarbetare.
– Att man inte kräver att man ska sitta på rumpan här från 8 till 5, utan att det finns andra sätt att jobba på.
Vad kan då kvinnor själva göra för att få chefsjobben?
– Ta chansen, våga, tacka ja, säger trion nästan i kör. Enligt Ninni Lindertz har hon och hennes kolleger en ”go-getter-approach”.
– Vi säger vad vi vill och sen så gör vi det.De egna framgångarna tror de just till stor del beror på tydlighet med de egna ambitionerna.
–Vill du göra karriär så måste folk runt omkring veta vad du vill. Vänta inte bara på att bli uppbjuden, tipsar finanschefen Karin Wahlén. De tre anser att man till och med måste våga tacka ja till uppgifter som man vet på förhand att man inte klarar av. – Det är ingen tvekan om att det är när man har varit ute och simmat på riktigt djupt vatten som man verkligen har lärt sig mest, säger Karin Wahlén.
Sportfack: Är man inte rädd att drunkna då?
– Jo, det är klart, men det gäller ju att simma på som tusan. Se sedan till att lära dig på vägen, skaffa ”boj och livrem” – våga fråga, ta hjälp inom och utanför företaget, menar de tre kvinnliga cheferna.
De återkommer gång på gång till vikten av att ha en mentor. – Att man har en person som man kan räcka ut handen till när man simmar på djupt vatten, säger Karin Blidberg. Själva har de alla mentorer, inom eller utanför Nike. Det är personer som de har valt efter egna önskemål – en förutsättning tror flera av dem – och som de diskuterar större frågor som karriärsteg och nya arbetsuppgifter med.
Karin Blidberg kontaktade en mentor inför steget att bli HR-chef för omkring ett år sedan.
– Det var ett stort steg och det var skönt att ha någon att diskutera den situationen med, bolla vad jag hade för uppfattningar och förväntningar på mig själv, lite för att få perspektiv på mina egna tankar. Ninni Lindertz, som är från Finland, behövde i sin tur diskutera igenom sina förutsättningar för att flytta till Sverige och bli marknadschef här, i ett land som hon inte hade några släkt- eller vänskapsband till.
Vad Divas ska göra konkret är ännu inte beslutat men just att erbjuda mentorprogram lär bli en av åtgärder. En annan är en kompetensbank. Men nätverket kan ha gjort påtaglig skillnad för många deltagare redan efter den första träffen i januari enligt Ninni Lindertz.
– Det kanske allra roligaste var att det på slutet var så många som hade idéer om vad de tänkte göra annorlunda i morgon. Och efter träffen var det några här hos oss som kom till mig och sade specifikt att ”det här är min ambition”, ”det här är mitt mål med min karriär”.
Så om nu Sportfacks homogena lista med överlag medelålders helsvenska män trots allt inte var fullständigt representativ för branschens mäktigaste – finns det då någon särskild kvinna som de tycker borde ha varit självskriven? Karin Wahlén svarar blixtsnabbt:
– Ninni Lindertz känns som ett uppenbart namn.