I många år har västvärlden kunnat dra nytta av billig kinesisk arbetskraft. Det är på väg att ändras. Kinas ekonomi växer och med den arbetares krav på högre löner. För sportbranschen innebär det stora förändringar. För konsumenterna innebär det högre priser.
Februari 2010. Det kinesiska nyåret är över och kineserna har gått in i Tigerns år. Precis som i Sverige är nyåret en festlig tilldragelse. Det är dessutom den tid på året då flera hundra miljoner kineser får ledigt från arbetet och återvänder till sin hembygd.
Hemvändartraditionen är stark och något de kinesiska och utländska fabriksägarna är vana vid. De är också vana vid att inte alla arbetare återvänder, omkring 10–20 procent brukar välja att stanna i sin hembygd. Många gånger rör det sig om kvinnor som känner att de gjort sina år i fabrikerna och nu vill bilda familj på sin hemort, i alla fall var det så tidigare.
Förr om åren har det här inte varit ett problem – det har varit lätt att fylla luckorna med nya arbetare. 2010 är det dock annorlunda och bara omkring hälften av arbetarna återvänder från sin hembygd. Dessutom är det svårt att rekrytera ersättare. Kina, ett land med nästan 1,4 miljarder människor, har fått arbetskraftsbrist inom vissa industrier.
Efter många år på världsekonomins bakgård tog den kinesiska ekonomin fart under 1980-talet. Påeldad av ett reformvänligt ledarskikt under Deng Xiaoping (död 1997) och av utländska investerare har ekonomin under de senaste 30 år växt i en takt som saknar motstycke i samtiden. Den ekonomiska tillväxttakten har varit över tio procent årligen och idag är endast den amerikanska ekonomin större än den kinesiska.
På ett ekonomiskt område är dock den kinesiska ekonomin redan världsstörst: export. De ekonomiska reformer som den kinesiska regimen började sjösätta under 1980-talet gjorde Kina till en tummelplats för västerländska företag som sökte billig arbetskraft. I kustprovinserna skapades ekonomiska frizoner och fabrikerna växte upp som svampar.
Kinas öppning mot omvärlden medgav inte bara billig tillverkning för västerländska företag. Det skapade också arbetstillfällen för landets befolkning. Sedan 1970-talets slut har det varit en av faktorerna till att hundratals miljoner kineser lyfts ur fattigdom, låt vara att många ännu lever under knappa förhållanden. Enligt officiell kinesisk statistik sjönk befolkningsandelen i fattigdom från 53 procent 1981 till 2,5 procent 2005. Även om dessa siffror ska tas med en nypa salt råder det inga tvivel om att levnadsstandarden i Kina stigit och att landet numera har en stor medelklass med väsentlig köpkraft. I till exempel Peking ligger sportprodukter på samma prisnivå som i Sverige.
Däri ligger också en av förklaringar till det uppkomna problemet med arbetskraftsbrist; dagens unga kineser vill uppåt på samhällsstegen och ställer högre lönekrav än deras föräldrar gjorde.
– Sömnadsarbete är inte det jobb som står högst upp på listan längre, säger Magnus Jönsson, försäljningschef på Hestra. Föräldrarna har fått det bättre ställt och då är kanske inte sömnadsarbete det hetaste jobbet för barnet.
Carl-Gustaf Karlsson på Bagheera tror också att de låga lönenivåerna är en bidragande orsak till arbetskraftsbristen i fabrikerna. Han ger en bild av arbetare med långa arbetsdagar, tvingade att jobba i en arbetsmiljö långt under svensk standard för 800 kronor i månaden. Dåliga arbetarkorridorer och en skenande inflation i frizonerna har också bidragit till missnöjet som lett till arbetskraftsbrist, säger han.
– De hade tröttnat ur helt enkelt. Dessa kineser från det inre av Kina har varit en stor del av det kinesiska undret oavsett om de producerat kläder, brödrostar eller borrmaskiner till fruktansvärt låga priser. Trots att de tjänat så lite har de varit tvungna att betala för mat och husrum och nu när deras hembygder också har börjat utvecklas, och kan erbjuda arbetstillfällen, har de känt att de inte förlorar så mycket på att stanna hemma och jobba, säger Carl-Gustaf till Sportfack.
I många år har en stor del av de varor som producerats i kinesiska fabriker exporterats till utländska marknader. Men som en svensk leverantör uttrycker det är ett paradigmskifte på väg. Kina är idag inte den eftersatta marknad som var verklighet för 20 år sedan. Många kineser kan och vill konsumera. Och fabrikerna vill förse dem med produkter. Vad det gäller produktutbudet råder det idag ingen skillnad mellan en genomsnittlig kinesisk stad och städer i västvärlden.
– Det är också en väldigt stor del av det här, säger Mattias Robling på G.W. Greiff med varumärket Tuxer. Kina siktar mycket på den inhemska marknaden så många fabriker går över till att producera för en kundbas på 1,4 miljarder människor.
Greiff köper produktionskapacitet hos fabriker i flera olika provinser från sydöst till nordöst. Enligt Mattias som själv bott i Kina i sammanlagt åtta år, har arbetskraftsbrist varit en stor trend de senaste två åren. I höstas var företaget lite sena med leveranserna precis som de flesta i branschen men på det stora hela har de klarat sig bra.
– Vi jobbar mycket med goda relationer och har kunnat lösa det här hyfsat. I år fick vi lägga order lite tidigare för att komma först i kön men vi har även fått höja våra priser och i vissa avseenden sänka våra marginaler, säger han.
Hestra har haft produktion i Kina sedan 1970-talet. Idag sker den huvudsakliga tillverkningen vid två fabriker, en i provinsen Zhejiang och en i Kantonprovinsen.
Hestra äger sina fabriker genom ett joint venture (samriskföretag). Ägandeskapet ger Hestra en större kontroll på produktionskapaciteten. Fabriken i Zhejiang, där Hestra ingick ett joint venture förra året, kan till exempel på sikt öka kapaciteten med 30 procent om efterfrågan kräver det.
– Vår lösning för att upprätthålla den kvalitet som vi eftersträvar är att ha egna fabriker. Då får vi den fördelen att vi kan tillverka samma kvalitet år efter år. I takt med det långsiktiga samarbetet kan den till och med bli lite, lite bättre för varje år. Men precis som många andra leverantörer drabbas vi av det som händer i Kina även om vi i stort sett har kunnat upprätthålla en jämn kapacitet, säger Magnus.
Bagheera kom ganska lindrigt undan när arbetskraftsbristen blev akut förra året. Sedan flera år tillbaka har företaget kinesiska anställda på plats med eget kontor. De kunde trycka på för att få in ordrarna och många leveranser kunde avgå i tid.
Men de nya tiderna har fått företaget att ändra sina rutiner. Tidigare har företaget lagt sina ordrar inför hösten i mitten eller slutet av februari. Inför årets höst la företaget ordrar redan i november och december för att säkerställa att varorna kommer ut i tid från fabrikerna.
– Normalt brukar vi ha införsäljningssiffror att luta oss mot när vi lägger ordrarna men det hade vi ju inte nu. Och när det finns ett kapacitetsproblem kan man bara kompensera det genom att lägga order betydligt tidigare. Det är som att välja mellan pest och kolera, säger Carl-Gustaf.
Många företag som har eller tidigare hade fabriker i Kina har flyttat delar eller hela sin tillverkning till andra länder. Där har de å andra sidan stött på andra problem. Den ekonomiska boomen i Kina har inte bara medfört en högre levnadsstandard och högre lönekrav utan även utvecklad infrastruktur, fungerande speditionssektor och ett nät av underleverantörer – till exempel är nästan alla Asiens företag som sysslar med läderfärgning förlagda till Kina. I låglöneländer som Bangladesh, Indonesien och Indien är förutsättningarna inte alltid lika fördelaktiga.
Bagheera planerar inte att flytta sin skotillverkning i dagsläget. Enligt Carl-Gustaf är det på skosidan få länder som kan producera hög kvalitet till en vettig prisnivå. På textilsidan är det enklare att hitta alternativa marknader.
– Men sådana här bristsituationer skapar naturligtvis intresse från människor i Asien, kanske kineser, som har investeringsresurser och kunnande, att sätta upp fabriker och maskinparker i stabilare miljöer. Och då får vi i så fall följa dem, säger han.
Hestra tittar på andra marknader.
– Vi har kommit ganska långt i planerna på att starta produktion i Europa. I takt med att lönerna stiger i Kina börjar det bli intressant att titta på andra länder där man har den kunskap vi söker och löneläget inte är alltför långt bort från det kinesiska, säger Magnus.
Och när lönelägena börjar närma sig varandra har europeisk tillverkning en fördel framför den kinesiska:
– För oss blir det en närhet till produktionen vilket gör det lättare att frakta och enklare att åka på besök. Dessutom finns hela miljöaspekten när produktionen ligger närmare marknaden, säger han.
Greiff har redan produktion i Bangladesh och Indien och är inte främmande inför att flytta produktion från Kina.
– Den inhemska produktionen tar väldigt stor kapacitet och då får vi titta på andra produktionsmarknader som Vietnam, Indonesien, Kambodja och Laos. I Indien och Bangladesh börjar det redan nu vara trångt i fabrikerna, säger Mattias.
När denna artikel skrevs var det ännu för tidigt att säga hur nyåret 2011 skulle komma att påverka produktionskapaciteten i de kinesiska fabrikerna. Vissa bedömare uppskattade att så lite som 50 procent av arbetsstyrkan skulle återvända till fabrikerna. Oavsett de exakta siffrorna står sportbranschen inför en stor omvälvning under de kommande åren. De ”gyllene” år då västvärlden kunde konsumera produkter, många gånger av hög kvalitet, tillverkade av lågt avlönade kinesiska arbetare är på väg att passera.
– Vi har köpt väldigt billiga kläder i Sverige under lång tid. Det kommer att bli prishöjningar och jag tror att konsumenterna kommer att acceptera dem. Men det får inte bli för stora höjningar på en gång. Istället får man ta små steg så att konsumenterna kan acklimatisera sig till prishöjningarna, säger Mattias.
Carl-Gustaf på Bagheera drar samma slutsats. Inför årets kinesiska nyår gick ledningen på flera av de fabriker som Bagheera använder ut och lovade bättre lön och i vissa fall betalda återresor ifall arbetarna kom tillbaka.
– Priserna kommer att gå upp. Om efterfrågan är konstant och utbudet mindre eller produktionskostnaden högre, kommer prisbilden att bli högre. Dessutom handlar det inte bara om lön. Det ställs även krav på att arbetsmiljön, arbetstiderna och standarden på arbetarkorridorerna ska förbättras. Det kommer också att kosta pengar, säger Carl-Gustaf.
Till högre lönekostnader och högre produktionsomkostnader är det enligt Magnus inte otroligt att råvarubrist blir ytterligare en variabel som påverkar prisnivån. Kinas enorma inhemska marknad kräver redan en ansenlig del av världens råvaruproduktion och den kinesiska efterfrågan på råvaror kommer bara att fortsätta att öka.
– När ett så stort land som Kina med alla sina människor börjar konsumera och börjar köpa varor på samma sätt som vi i västvärlden gjort i många år, så kan råvarupriserna öka. I ett stort perspektiv kan man därför tänka sig att konsumenter måste börja använda produkter som håller längre istället för slit-och-släng-produkter, säger Magnus.