Göran Göthager lyser av stolthet på ett sätt som jag sällan har upplevt. Dottern Anna är mer sprudlande glad. Kombinationen av stolthet och glädje är också kännetecknande för deras varumärke Ivanhoe och hur det ska möta framtiden.
Det är väl inget svårt att sticka en tröja. När jag pluggade på textilhögskolan i Borås fick jag garn, stickor och en stickbeskrivning till bröderna Herreys tröja av mina klasskamrater precis före jullovet. Ingen trodde att jag som skateboardåkare, trots att jag var händig med symaskinen, skulle fixa att sticka en tröja. Så fel de hade. Efter en kort stickkurs från en tjejkompis ägnade jag större delen av jullovet åt att sticka tröjans fyra delar och när vårterminen började såg jag till att vara först på plats i föreläsningssalen iklädd min neonfärgade tröja.
Tröjan i sig hade en del att önska vad det gäller jämnhet i stickningen och även om jag var mäkta stolt över min bedrift går det inte att jämföra med den yrkesstolthet jag möter hos Ivanhoe i Gällstad lite drygt 20 år senare.
Att sticka en tröja är svårt. Det är ingen lätt uppgift ens då det är digitala stickmaskiner á en miljon kronor styck som står för själva stickningen. Göran Göthager, vd för Ivanhoe AB, visar mig runt i lokalerna och förklarar vad som krävs för att få till en jämn stickning.
– Allt börjar med rätt garn, säger Göran och plockar fram en kon med färgstarkt ullgarn från Italien. Det här garnet är det bästa som finns men för att vi ska få plaggen exakt som vi vill ha dem spolar vi om garnet en gång till hos oss. Bra garn är halva stickningen.
Ivanhoe använder nästan enbart merinoull i sina plagg. Merinoull är den finaste av ullsorter med tunna, långa fibrer som har hög spänst. Det är mycket svårare att få en jämn kvalitet på stickning av bomullsplagg enligt Göran och ull har många egenskaper som kunderna är villiga att betala för.
– Allt fler människor har förstått vilket bra material ull är, säger Anna Göthager som är dotter till Göran och som både skulle kunna ha titeln marknadschef och allt-i-allo på sitt visitkort – precis som det brukar vara i ett familjeföretag. Nu när modet dessutom går mot en sportig stil så passar det oss bra.
Det är ett konstant vinande från det dussin stickmaskiner som utgör Ivanhoes maskinpark. Större delen av maskinerna är moderna digitala stickmaskiner där mönster och storlek kan ändras på några sekunder med ett par knapptryckningar. Görans favoritmaskin är dock en helt annan. Den saknar både display och tangentbord och styrs istället med hålkort.
– Det är inget enkelt jobb att ställa om den här maskinen till en ny stickning, men kvaliteten är helt oslagbar, säger Göran och får den där glimten i ögat som folk får då de tänker på det finaste i livet. För andra har den här maskinen bara skrotvärde men för mig är det här kvalitet som känns ända in i hjärtat.
Tillbaka till vad som krävs för att sticka en riktigt fin tröja. Rätt garn var alltså halva stickningen. Rätt stickning är den andra halvan och det är där hantverket och erfarenheten kommer in. Det räcker liksom inte med att investera några miljoner i avancerade stickmaskiner och ställa dem där det finns billig arbetskraft.
– Det tar runt fem år att bli en duktig stickare, säger Göran. Det är så många små saker som påverkar slutresultatet och det enda sättet att lära sig hur det fungerar är att känna och känna och känna igen på slutprodukten. Känslan är så oerhört viktig och vi har våra knep för att få till den rätta.
Genom åren har Göran och hans personal testat sig fram till vad som fungerar. Till exempel stickar de med två eller tre tunna garner istället för ett tjockare för att det ger bättre känsla i plagget. En annan sak som påverkar stickningen är hur mycket garn det finns kvar på garnkonen – en välfylld kon ger en annan trådspänning och tvinnar sig inte lika mycket som en nästan tom kon. Om inte inställningarna ändras under tiden som konen töms på garn leder det till ojämn kvalitet på plaggen och därför går Ivanhoes stickare hela tiden runt och känner på det som stickmaskinerna matar fram.
Ivanhoe stickar det mesta fully fashion. Det innebär att de olika plaggdelarna, fram- och bakstycke samt ärmar, stickas i den form de ska ha då plagget sys ihop. Alternativet är att sticka en metervara och sedan skära ut de olika delarna men det är dels ett slöseri med material och dels ger det en sämre slutprodukt. Att sticka fully fashion är dock ingen lätt uppgift. När väl plaggdelarna är stickade ska de tvättas innan de sys ihop till en tröja och vid tvätten krymper delarna upp till 25 procent. Ett plagg kräver alltså två olika måttlistor – en för hur stort plagget ska vara då det är färdigt och en för hur stora plaggdelarna ska vara då de lämnar stickmaskinen. Att få till det där rätt går bara med mångårig erfarenhet.
När plaggdelarna är tvättade gör Ivanhoe något som många tillverkare hoppar över. De låter plaggen vila några dagar för att maskorna ska anta sin naturliga form och för att det inte ska bli några spänningar i plagget. När plagget väl är sytt ångar de det för att få till den slutliga finishen.
– Det är kanske bara vi som känner skillnad på ett plagg som är ångat och ett som inte är det, men det räcker för oss, säger Göran. Vi har en väldig stolthet i det här företaget och att göra allt för att slutprodukten ska bli så bra som möjligt genomsyrar hela verksamheten. Känslan är så oerhört viktig för ett stickat plagg och det märks inte minst när du viker ihop en tröja.
Ivanhoe omsätter idag strax över 20 miljoner kronor. Göran jobbar mot att fördubbla den siffran på tre år. Produktionen sker oftast i serier runt 300 plagg. På så sätt kan företaget snabbt anpassa produktionen efter ändrad efterfrågan och dessutom blir kassaflödet mycket bättre om allt som produceras kan skickas ut direkt än om 30 procent av produktionen ska ligga på lager för att levereras när nya beställningar kommer in. Det mesta som produceras är för det egna varumärket Ivanhoe men de utför också en del legotillverkning åt andra märken.
Den svenska marknaden är basen men Ivanhoe har, som Göran säger, en trevande export till Norge, Finland och Danmark.
– Det börjar lossna i framförallt Norge, säger Anna. Till nästa år är vi på G i både Holland och England och dessutom ser det bra ut inför den kommande vintern med ett sportigt mode.
Tillväxten ställer företaget inför ett ultimatum. Tillverkningen i Gällstad ligger på maxnivå just nu och även om maskinerna skulle kunna utnyttjas i både 2- och 3-skift finns ett stort problem. Kunnig personal.
Göran har tidigare sagt att det tar minst fem år att utbilda en stickare och om de ska växa som de vill måste de anställa nu för att stå rustade om fem år.
– Det är en personlig dröm att kunna öka produktionen här i Gällstad och utbilda unga människor i konsten att sticka, säger Göran. Vi måste snart fatta ett beslut om produktionen ska bli kvar här eller om vi ska flytta den till Estland där vi redan idag har produktion ihop med Sätila.
Det råder ingen tvekan om att Göran helst ser att produktionen blir kvar i hans hembyggd och hade det bara funnits folk med rätt kunskap i rätt ålder hade han inte tvekat.
– Det finns så mycket kunskap här i huset och det vore så synd att bara låta den försvinna med Göran och hans generation, säger Anna. Vi har snackat om att bygga en öppen produktion bakom en stor glasvägg så att alla som kommer till Gällstad för att shoppa i alla outlets kan få se hur det går till att producera en tröja.
– Det finns inget häftigare än att se en tröja produceras, säger Göran. Jag är som en bonde – jag älskar att se saker växa fram.
Av: Martin Willners
