Mod, glädje och entreprenörsanda. Det är några av egenskaperna som har gjort att Sigges Sport i Vällingby har blomstrat i över 80 år. Idag driver den tredje generationen av familjen Kållberg den anrika sportaffären, vilket förmodligen är ett rekord i sitt slag.
Det hörde inte till vanligheterna att öppna en sportaffär i början av det förra seklet. Men Sigge Kållberg lät sig inte skrämmas. Han startade en liten cykelbutik med tillhörande verkstad i Spånga, året var 1929. Medan de flesta på den tiden drömde om en lång och trygg anställning ville Sigge vara sin egen. Precis som alla entreprenörer jobbade han hårt, ville utvecklas och växa. Med åren blev lokalen i Spånga för liten för verksamheten och sortimentet som också växt. Det var dags att ta nästa steg och utvidga. 1954 flyttade Sigge verksamheten till det nybyggda Vällingby Centrum och öppnade en ny, större butik.
– Man kan nog säga att han var väldigt modig när han hoppade på det tåget på den tiden. Affären här kändes då som en väldigt stor butik, minns sonen, Lasse Kållberg.
Som ung grabb var Lasse själv väldigt sportintresserad. Han orienterade och deltog också i junior-SM i slalom. Han följde ofta med pappa Sigge till butiken och efter hand blev det många timmar också för Lasse i den nya butiken. Men det var inte bara idrott som fångade Lasses intresse. Han var som 14-åring också väldigt intresserad av att skruva och meka med mopeder. Därför såg pappan till att Lasse fick en motormekanisk utbildning. Den utbildningen tycke Sigge var bra för att Lasse skulle kunna hjälpa till i affären och verkstaden. För pappa Sigge var det nämligen självklart att sonen skulle fasas in i verksamheten.
– Det stod ganska tidigt klart att jag skulle jobba i butiken. Hela min utbildning och allt det där var inriktat på att jag skulle göra det. Det blev naturligt så. Jag var intresserad av moppar och höll på att skruva på dem hela tiden. Jag har säkert haft i bitar varenda mopedmotor som fanns på den tiden, berättar Lasse.
Det som till en början bara varit en liten cykelaffär med en verkstad hade med flytten till Vällingby Centrum år 1954 utvecklats till en sportbutik. Nu fanns också kläder, vapen, ammunition, fiskeredskap, sportskor och hundartiklar på butikshyllorna. En ganska ovanlig mix om man jämför med dagens sportbutiker. Därför krävdes det ett brett register för att stå i butiken. Redan tidigt blev den unga killen en auktoritet i kundens ögon.
– Vi hade bland annat hundartiklar i affären. Koppel, borstar, hundfoder och vitaminer. Då hände det att det kom in gamla tanter och frågade vad de borde göra med sina hundar. Jag svarade så gott jag kunde och de litade blint på mig. Så jag blev nästan som en veterinär där nere, berättar Lasse.
När skolan var avklarad var det dags för Lasse att praktisera för att ytterligare förbättra sina färdigheter för den kommande yrkeskarriären i Sigge Sport. En kort tid jobbade Lasse på Widforss vapenfabrik tills det var dags för den första stora utmaningen. Via familjebekanta fick han en praktikplats i en sportaffär i Tyskland.
Den blott 16-årige Lasse åkte till Bilefeld för att jobba ett halvår utan att egentligen kunna tala tyska. Men med flit och nyfikenhet klarade han jobbet. Under vistelsen i Tyskland fick han också kompisar som han fortfarande håller kontakt med. Väl tillbaka i Sverige fortsatte arbetet i Sigges Sportaffär.
– Det var nog egentligen ganska enkelt att jobba i pappas affär. Han hade en massa andra uppdrag så jag fick ganska tidigt ta hand om butiken. Han lade sig inte i så mycket hur jag skötte affärerna. Det enda var att han alltid tyckte att jag köpte in för mycket varor, men det tycker jag idag att tjejerna gör ibland också. Men det är ju så, att har man inga varor så har man inte heller någonting att sälja, säger Lasse.
Verksamheten fortsatte att växa och 1964 var det åter dags att utvidga. Denna gång blev det en större butik i de så kallade Kopparhusen i Vällingby. Utbudet växte också och Sigges Sport sålde nu även hockeyprylar och slalomgrejer. En nisch som de skulle bli väldigt duktiga på. Dels beroende på det egna intresset för slalom men också för att intresset i allmänhet för de alpina sporterna ökade bland kunderna.
Sigges Sport-skylten var nu ett välkänt blickfång för Vällingbyborna. För Lasse innebar flytten mer ansvar och mer jobb. Han var med och planerade den nya butikslokalen och stod själv för alla elinstallationer i butiken. Konkurrensen var inte på den tiden ännu speciellt hård i sportbutiksbranschen och affärerna rullade på bra. De fasta kostnaderna för att driva en sportbutik var lägre både vad gällde löner och lokaler. Lasse hade också hunnit skaffa sig familj och fått barn. Och precis som han själv gjort i sin tidiga ungdom följde nu hans döttrar med till butiken.
– Mina första minnen från butiken är när jag var fem eller sex år gammal och satt och sorterade hundkoppel och hästborstar i Vällingby medan pappa jobbade i butiken. Sedan när jag blev äldre och gick i skolan jobbade jag extra på kvällar och helger, berättar Anette Kållberg.
Lasse höll inte bara på med sportbutiken. Vid sidan av den ordnade han också skidresor upp till fjällen. En verksamhet som var omåttligt populär på 70-talet. Lasse och hans fru Ann-Kathrin ordnade resorna, bokade bussarna, stod för programmet och åkte själva med som reseledare. Lasse var redan en halvkändis i Vällingby och tack vare skidresorna växte hans popularitet ytterligare. Under en enda helg kunde Lasse och hans fru ha ansvar för femton bussar fullastade med skidsugna resenärer. Varannan helg åkte Lasse iväg med bussarna som reseledare och skidlärare. Under åren som gått har Lasse Kållberg lärt tusentals Vällingbybor att åka skidor.
Sigges Sport har alltid jobbat med de största varumärkena. På skosidan har Adidas hängt med länge och bland slalomutrustningen är Salomon en gammal samarbetspartner. Abu-fiskegrejer och Haglöfs friluftsprylar har också prytt hyllorna i affären sedan många år tillbaka. Vissa märken har försvunnit såsom ABC hockeyutrustning och Hermes cyklar. Samarbetet med Crescent som ägde Hermes har däremot fortsatt genom alla år. Sigges Sport anslöt sig till Intersportkedjan redan tidigt på 60-talet och det samarbetet har stärkts och fortsatt sedan dess. Sigges Sport fortsatte att växa, utbudet blev större och det gjorde också Lasses två döttrar, Anette och Annelie. De engagerade sig båda alltmer i butiken och fick också ett allt större ansvar. I början av 2000-talet tyckte Lasse att det var dags att åter bryta ut cykeldelen ur sportbutiken till en självständig enhet.
I samma veva tog döttrarna över Sigges Sport medan Lasse basade över Sigges Cykel. Att jobba i ett familjeföretag är inte alltid det lättaste. Än mindre vanligt är det att två systrar tar över driften av en sportbutik efter sin far.
– Det har funkat jättebra. Det är lite konstigt och jag vete sjutton varför det är så. Jag tror att vi kompletterar varandra väldigt, väldigt bra. Jag skulle inte vela jobba med någon annan. Det är sju år mellan oss och vi är väldigt olika, men har en enorm respekt för varandra. Vi trampar aldrig på varandras områden, säger Anette.
När Sportfack besöker butiken i Vällingby märks det att stämningen är god, inte bara mellan systrarna utan alla i personalen. Under intervjuerna kommer det och går folk i det lilla kontoret, man frågar om bilnycklar, lunchtider och kommenterar gårdagens affärer. Det är högt i tak. För Anette och Annelie innebar övertagandet av Sigges Sport inte ett så stort steg som det kan låta. De har båda jobbat i butiken sedan barnsben och känner sportbranschen väl. Anette ansvarar idag för sportartiklarna och sköter ekonomin. Annelie basar över konfektionen och marknadsföringen. Branschen har genomgått en stor förändring de senaste 20 åren och det krävs idag mycket mer för att driva en butik än på 1980-talet.
– Då fanns det inte så mycket konkurrens. Det var lite hejsan och hoppsan både i leverantörsled och ute i butikerna. Allting var väldigt enkelt. Sedan på nittiotalet började folk idrotta allt mer och det byggdes en massa köpcentrum. Det blev en större efterfrågan, fler butiker och hårdare konkurrens. Då fick man börja tänka till. Det gick inte längre att bara hänga Bagheera overaller på en hel vägg, berättar Anette.
Som de flesta entreprenörer har familjen Kållberg levt med sin butik och sitt företagande. De har inte kunnat räkna med några 40-timmarsveckor utan butiken har krävt mer än så. Att på kvällarna sitta hemma och gå igenom kataloger och branschlitteratur har alltid hört till vardagen. Ingen av familjemedlemmarna tycker ändå att de har behövt göra stora uppoffringar för att lyckas i branschen.
Vill man vara en framgångsrik affärsidkare gäller det att hänga med. Det är inte bara konkurrensen av andra sportbutiker och varuhuskedjor som blivit tuffare. De anställda har också större krav på sig än tidigare, då förväntningarna från kunderna har ökat de senaste åren.
– Säljer man kläder kan man ställa dit nästan vem som helst. Men på sportgrejer måste vi veta vad vi håller på med, annars blir man nog ganska snart genomskådad av kunderna. Vi måste ha koll och känsla för vad vi pratar om. Det är viktigt att vi behåller kundkontakten när vi driver en sportaffär. Idag har man så många butiker och kedjor att konkurrera med så det personliga är väldigt viktigt, säger Lasse.
Lasse har vid sidan av butiken också haft en hel del andra uppdrag. Slalomresorna har krävt sin tid precis som verksamheten med att utfärda förarbevis för mopedåkare som han tidigare höll på med. Lasse har dessutom suttit 42 år i företagarföreningens styrelse, också det ett svårslaget rekord. Intresset för företagandet och företagare har gått som en röd tråd genom hans yrkesliv. Idag vurmar de flesta politiker om småföretagarna. Men villkoren för en privatföretagare är ändå tuffa.
– Det är för dyrt att anställa. Det går inte idag att vara så många anställda som vi skulle behöva vara. Man måste hela tiden vara en man kort för att få lönsamhet i verksamheten. Det är tufft. Jag måste se till att mina grabbar som jobbar har hyggliga löner som de kan leva på, bilda familj och kunna bo för. Hos oss funkar det egentligen bara för att jag är pensionär. Skulle jag ta ut en marknadsmässig lön finns det inte en chans att få det här att gå runt. Så tufft är det, konstaterar Lasse.
Trots att Lasse snart ska fylla 70 år och trots att han har jobbat i branschen i över 50 år har han inga planer på att gå i pension ”på riktigt”. Han gillar sitt jobb alldeles för mycket för att sluta. Dessutom håller den fjärde generationen Kållberg på att växa upp. Annelies barn är fortfarande för små men Anettes söner har redan jobbat i butiken, var annars. Vem vet, kanske vi om tjugo år kan fira 100-årsjubileum hos Sigges Sport.
– Det måste komma från dem själva i så fall. Är det någon av våra barn som vill kliva in så är det bara bra. Då får de gärna ta över och driva butiken vidare. Jag tror att de är fostrade i den här andan, konstaterar Anette Kållberg.
Av: Christer Flythström
