Bread And Butter är den största mässan i Europa när det kommer till sport- och streetmode. Till denna sommar har mässan efter fyra år i Barcelona flyttat tillbaka hem till sin födelsestad Berlin och är numera förlagd till den historiska flygplatsen Berlin-Tempelhof.
Utan att överdriva har Bread And Butters pr-offensiv inför flytten hem till Berlin och Tempelhof byggt upp en hausse av förväntningar. Utställningslokalen lockar nästan lika mycket som själva staden och för mässans del är det helt enkelt så att Tyskland är en större marknad än Spanien och att det finns ett större naturligare kundunderlag på hemmaplan.
För oss svenskar och skandinaver är det också mycket positivt med flytten då flygpriserna är betydligt bättre än till Barcelona (Sportfack flög ner för 1.600 SEK tor), dessutom ligger Berlin på ett bekvämt bil-/tågavstånd, i alla fall för de som bor i södra Sverige. Även om du handlar med Euro i Berlin, precis som i Barcelona, är det fortfarande ändå billigare i Berlin.
Det enda jag personligen saknar i Berlin är stranden och marinan som Barcelona erbjuder, men den hann jag ändå aldrig hänga på, trots att jag var på plats under alla mässor i Barcelona.
I Berlin är kommunikationerna helt enligt den tyska DIN-normen och det krävs i en stad som är så stor som Berlin. Taxi tar oftast inte mer än 10 minuter på sig att komma efter att du har ringt, och det finns i princip alltid lediga bilar på gatan.
Berlin är kontinentalt, spännande och vibrerar av kulinariska och kulturella möjligheter efter mässtid. Dessutom känns staden trygg. Efter tre intensiva dagar och nätter har jag i skrivandets stund inte hört någon som blivit rånad, vilket kändes som om det hörde till i Barcelona.
Som ni förstår är jag odelat positiv till flytten ”hem” till Berlin.
Självklart var det mycket spännande att kolla in hur marknaden hade påverkat utställarna. Vilka skulle vara där och vilka hade hoppat av?
Som jag upplever det är det mycket positivt för mässans sport-/streetsegment att Nike Sportswear och Adidas Originals var med för första gången och även Rip Curl. Det ger ett solitt intryck och en bredd när de största aktörerna är med på plats.
Tyvärr var det däremot ganska många andra intressanta varumärken som valt att inte vara med: Vans, Sole Technologies, Nixon, Da Kine, Eastpack med flera. Nu verkar det inte gå någon nöd på mässan för den sakens skull då det under senaste åren har varit fullbokat. Nu fick istället många nya varumärken, som stått i kö för att komma in på mässan, chansen att ställa ut.
Mässlokalen är som sagt den klassiska flygplatsen Tempelhof, som under en lång tid var världens största flygplats och som fortfarande räknas som världens tredje största byggnad. Det ger ett mäktigt intryck att kliva in i den gamla check in-delen, gå igenom registreringen för att kliva ut mot själva landningsbanorna med den c-formade byggnadens båda flyglar åt vardera håll. För den historiskt intresserade är denna flygplats fylld av framförallt krigshistoria. Den byggdes på initiativ av Hitler och stod färdig 1935. Men mest känd är den för dess betydelse under Sovjetmaktens ockupation av Västberlin under åren 1948-1949.
Det var till Tempelhof som de allierades flygplan flög in förnödenheter i historiens hittills största flygoperation. Under ett års tid landade det här ett plan var 30:e sekund och det mest kända av alla plan står utställt på Bread And Butters egna utomhusservering ”Luna Park” där det serveras allt från grillade revbenspjäll till Sushi.
Det är rätt kul att mässan arrangerade en historisk rundvandring där deltagarna bland annat fick se den mytomspunna inomhusbasketplanen som de amerikanska marinkårssoldaterna använde under sin tid på flygplatsen.
I och med att byggnaden är enorm ger den därför ett något sakralt intryck när du tittar uppåt. Det är helt enkelt stort och luftigt och näst intill dagsljus inomhus. Något som inte var fallet i Barcelona. Och trots tryckande värme utomhus och hög luftfuktighet lyckas lokalerna kylas effektivt, även om det är varmt, riktigt varmt.
För att ta dig mellan de olika sektionerna som mässan är uppdelad i kliver du helt enkelt ut på betongen som tjänade som flygfält fram till för ett år sedan. Där går det bussar i skytteltrafik och orkar du inte vänta på nästa buss går det lika bra att vinka på en av de många eldrivna flygplatsbilar så får du en privat chaufför som tar dig till rätt hall. Snabbt, trevligt och effektivt.
Det enda som var mindre positivt med denna utspridda lokal är att du helt enkelt får kämpa hårdare för att se ”allt”. Den naturliga och hektiska dynamiken man upplevde när man strosade mellan de olika montrarna i Barcelonas tightare mässområde erbjöd, saknas på Tempelhof.
På väg hem, efter tre intensiva mässdagar, blickar jag ut genom flygplansfönstret strax efter start. När jag ser denna mäktiga byggnad från ovan kan jag inte låta bli att komma att tänka på Arnold Schwarzenegger och exakt vilken fras jag tänker på kan ni nog räkna ut själva.
Av: Pelle Jansson
