Tennisen föddes som lättsamt fritidsspel, men har idag kommit att bli en global sportcirkus. Inte så konstigt att det gamla byltet av djurhår har bytts ut mot trycksatta hi-tech produkter.
När vi idag talar om tennis syftar vi vanligtvis på den sport som grundades av Sir Walter Clopton Wingfield år 1873. Men i flera århundraden före den brittiske arméofficeren föddes, hade det franska spelet Real Tennis utövats.
De franska bollarna var vad man skulle kunna kalla för en ren naturprodukt. Vanligen tillverkade man dem av läderhöljen som fylldes med hår från både människor och djur. Man använde sig också av magsäcken hos små får och getter, som man klädde med ull och band samman med snöre eller rep. Sådana bollar har påträffats även under senare tid, när man restaurerat gamla byggnader från 1500-talet.
Även lera, djurmuskler och furu var ingredienser som man experimenterade med under tennisens tidiga år. Vad som senare kom att bli den förhärskande konstruktionen var dock en ullkärna, omlindad med tråd. Denna boll kläddes sedan med vitt tyg och under 1870-talet, vid tiden för den moderna tennisens födelse, använde man sig av samma princip. Men ullkärnan var nu utbytt mot vulkaniserat gummi, ett material som endast hade 20 år på nacken.
De första bollarna var solida gummisfärer, men man fann snart att man fick en bättre boll om man gröpte ut klotet och fyllde det med luft. Den hala bollen var också svår att styra, så ett ytterhölje av flanell utvecklades.
Redan vid denna tid etablerades trenden att förpacka bollarna i rör om fyra och fyra, men ännu hade inte fabrikörerna börjat pryda bollarna med sin logga. Svart och vitt var de vanligaste färgerna, och varierade beroende på underlagets kulör.
Snart utvecklades en princip där gummit stansades ut i en så kallad treklöver, innan den formades till en boll. Inuti låg kemikalier som utvecklade gas vid uppvärmning. Metoden användes tills spelarna började höja sina röster och kräva mer symmetriska bollar.
Idag är det vanligast att bollen gjuts ihop av två halvor. Även de gamla handsydda sömmarna har ersatts av vulkaniserat gummi, och flanellen har fått en ansiktslyftning.
Moderna bollar är tillverkade av gummi som blandats upp med ett tjugotal kemikalier för att få rätt konsistens. De flesta görs i Sydostasien, där tillgången på rågummi är stor. Gummit är klätt med filt, som ångats för att göras fluffigt. Mycket fluff ökar kontrollen och förmågan att skruva, men ger å andra sidan lägre studs och hastighet.
Bollarna är idag uppdelade i två kategorier: de som är trycksatta och de som inte är det. De senare har en styvare karaktär, men tappar inte sin studs och hårdhet med tiden. Detta gör dessa bollar lämpliga för motionsspelare, medan proffsen endast spelar med gasbollar, som är en dyrbar färskvara.
Tennisbollen regleras idag av en internationell standard som föreskriver en diameter på mellan 65,41 och 68,58 mm. Vikten måste vara mellan 56 och 59,4 gram och gul och vit är de enda tillåtna färgerna.
Den neongula färgen introducerades 1972, och var ett resultat av tester som visade att detta var den färg som syntes bäst i TV-sändningar. Wimbledon höll dock kvar vid sina traditionellt vita bollar ända till 1986.
Många kritiska röster har under senare år höjts för att utvecklingen inom sporten har gett ett snabbt och tråkigt spel. Nya material och muskelbyggande bland spelare skapar korta bollar som domineras av hårdservare. Detta har lett till försök med tre olika bollklasser som skall styra spelet mot en mer publikfriande riktning.
Typ 3-bollen har en diameter som är åtta procent större än den traditionella bollen. Denna boll studsar också högre, men i övrigt är den helt lik den gamla. Typ 3-bollen rekommenderas för snabba underlag. Den kan också bli standard på hög höjd, där den tunna luften påverkar traditionella bollar och gör dem mer svårspelade.
Den traditionella bollen kallas för typ 2-boll, och denna rekommenderas på mediumsnabba underlag. Den sista, och ovanligaste bolltypen är typ 1. Den har samma storlek som den traditionella, men är hårdare i sin karaktär. Det gör den snabbare på långsamma underlag såsom grus. Det finns också olika typer av filt, som påverkar farten.
Tillverkare utforskar även gränsen mellan trycksatta och icke trycksatta bollar, och svenska Tretorn lanserade nyligen en hybridboll där hålrummet är fyllt av inte mindre än 700 miljoner små ballonger.
Av: Björn Skoog & Mårten Öhman
