Blandad start för Bike Expo

06.12
Det måste vara något fel på mig. Klockan är inte ens kvart över sex på morgonen och jag har redan duschat och klätt på mig. Från mitt fönster ser jag hur solens varma ljus träffar olympiatornet någon mil bort och jag sätter mig vid datorn för att slutföra en text åt tidningen Golf Digest.
Jag har lyckats få tag på ett rum på hotellet ute vid mässan för att jag ville slippa gå upp så tidigt. Goda intentioner men misslyckat scenario. Hotellet är hur som helst grymt och jag hinner både äta frukost i lugn och ro och jobba lite mer på golftexten innan det är dags att gå till mässan i grannkvarteret. Nu är Messe München inte vilket kvarter som helst. Bike Expo hålls i hallarna i andra änden av mässområdet och om jag vill kan jag ta tunnelbanan en station. Jag väljer att gå för att få lite luft.

08.39
Tjugo minuter innan Bike Expo är jag på plats i presscentret. Det är inte kö till registreringen om jag uttrycker mig så& När jag har fått mitt presskort och tagit en titt på dagens program ger jag mig ut till mässhallarna. Från min position en trappa upp ser jag hur hundratalet personer väntar på att få bli insläppta då klockan slår 9.00. Det är inte som när Ispo öppnar då tusentals personer springer gatlopp in till hallarna men det är ändå ett visst tryck.

09.02
Första montern som möter mig i hall 6 är fixiemontern. Självklart. Det går liksom inte att ordna en mässa med inriktning på den urbana cyklingen utan att ha med fixiecyklar. Jag gillar de avskalade cyklarna som inte ens har lindor på styrena men jag har aldrig riktigt förstått mig på det fantastiska i att krångla till cyklingen genom att låta tramporna snurra hela tiden. Det har inte många andra heller. Under mässans två dagar kommer jag att passera fixiemontern flera gånger och det är sällan som det är speciellt mycket folk där. Men det är snygga cyklar.

09.33
Rose och Red Bull är två cykelmärken som är okända i Sverige men riktigt stora i Tyskland. Deras monter är packad med folk under hela mässan trots att många av cyklarna kostar över 30.000 kronor. Det är dock inte svårt att förstå att montern lockar – det här är ögongodis för cyklister.
Rose är mountainbikes och de har dels en tjejcykel med flower power-grafik på både ram och fälgar och dels en riktigt fet kolfibercykel med det briljanta namnet Psycho Path. Red Bull står för mässans mest vågade cykel – en svart kolfiberracer med dödskallemotiv på såväl ram som kolfiberfälgarna. En sådan skulle jag vilja se på startlinjen på nästa års Tour de France. Då skulle årets klädchocker med svarta strumpor och uppknäppta tröjor te sig som de struntsaker de verkligen är.

09.42
Redan efter en haltimme märks det att Münchenborna har vaknat. Gångarna fylls av folk och jag inser att de 20.000 som har förbokat biljetter via nätet också tar sig till mässan.
I PG Bikes monter råder en tillbakalutad stämning och det är väl som det ska vara för ett märke som bygger riktigt spektakulära cruisers. De är dock måttligt intresserade av att svara på mina frågor så jag gör som många andra och nöjer mig med att provsitta några cyklar och beundra skönheterna. PG Bikes har ett öga för detaljer. Ventilhatten ser ut som en tärning, hjulen har så många ekrar att jag inte ens försöker mig på att räkna dem och några av cyklarna har skärmar av träfanér. Det är inte de mest praktiska av cyklar men de drar blickarna till sig och för saker som gör det finns det alltid en målgrupp.

10.12
Det har tagit mig drygt en timme att gå igenom den första av de två mässhallarna och tre saker har slagit mig. Den första är att blanka vita ramar fortfarande är hett nästa år. Den andra är att mattsvart kan bli den nya blankvita – alla cykeltyper fanns i mattsvarta ramar. Den tredje färgtrenden är att detaljerna ska vara röda nästa år – allt från nipplar till vajerhöljen till sadeldetaljer ska vara röda.

10.14
I hall 5 har inköpsgruppen ZEG fått en egen stor avdelning där de visar upp sitt sortiment. Förutom mountainbikes, citycyklar och racers ger de också stort utrymme åt fällbara cyklar, cruisers och e-cyklar. Mest udda är Dahons fällbara cykel med racerdäck.

10.19
Det är något speciellt med italienska cyklar. När andra cyklar är snygga, coola eller häftiga så är italienska cyklar vackra. Skönheter. Pinarello tillhör supermodellerna på cyklarnas catwalk och i deras helsvarta monter visar de upp sin nya toppmodell Dogma 60.1. Det är enligt Pinarello själva världens första asymmetriska cykel där högersidan är konstruerad på ett sätt och vänstersidan på ett annat. Ramen är i kolfiber , självklart, och väger endast 950 gram. Det böjda toppröret är bara så vackert och finishen med metallglitter ger cykeln en aura snarare än en image.

10.32
I Shimanos lilla monter får jag bevis för att bling-bling också har nått cykelbranschen. På bästa plats i montern visar de upp kollektionen Yumeya som egentligen inte är något annat än XTR-komponenter med gulddetaljer. På rätt cykel är det oerhört snyggt.

11.23
Nu känner jag att det är dags för lite luft och jag går ut till det område där jag vet att det ska finnas områden för test av olika cyklar. Det visar sig att det finns betydligt mer än så utomhus. Här finns butiker som säljer kläder och tillbehör, här har Milka placerat ut sina lilafärgade långtradare fulla med choklad och här har märken som Oakley och Poc valt att ställa ut för att ligga intill den stora dirtbanan.
När jag kliver ut skiner solen och det är verkligen packat med folk. Tio minuter senare börjar det regna och då flyr alla från lervällingen in till betonggolvens trygghet. Jag hänger på.

11.30
Jag beger mig till området för test av elassisterade cyklar – e-cyklar som de kallas för här. Jag är inte ensam om att göra det valet. Det här är mässans i särklass mest besökta område och efter att ha skrivit på att jag testar cyklarna på egen risk är det bara att ställa sig i kö vid något av märkena.
Det tar några minuter innan det är min tur och den fantastiska känslan när elkraften smyger in är lika skön nu som första gången jag provade en elcykel för sex år sedan. Jag cyklar av ett par varv och förundras över kraften sedan ställer jag mig vid sidan om och tittar på människorna som testar. Det är glada miner precis överallt. Folk kan helt enkelt inte låta bli att le när de inser vad det handlar om. Det spelar ingen roll om det är en medelålders tant eller en tatuerad, cool kille med solglasögonen på inomhus – alla bara ler när de glider fram. Eller snarare flyger fram för är det något jag saknar så är det att kunna glida fram lite lojt på en elcykel. Som det är nu blir det för mycket kraft redan från början och det går inte att ta det lugnt.
E-cykeln kan mycket väl bli nästa stora hit. Intresset finns utan tvekan och om bara folk får en chans att prova så kan försäljningen explodera. Visst är de lite tunga och utbytesbatterier dyra, men miljöaspekten och känslan väger tyngre. Det är dags för svenska cykelhandlare att satsa på elcyklar innan någon annan bransch tar hand om det segmentet.

12.04
Två eldrivna fordon har väckt min nyfikenhet då jag studerat trafiken på testbanan. Dels en eldriven motocross, dels något som kallas för Bike Board.
Jag börjar med motocrossen med namnet Elmoto. Den ser ut precis som en cross men har den stora fördelen att den är helt ljudlös. Toppfarten ligger på 45 km/h vilket gör att den antagligen kan gå som EU-moped och en laddning sägs räcka för sju mils körning och kosta under tio kronor. Accelerationen är inte i toppklass och testbanan medger inte att köra den för full men det här är kul på riktigt och jag tror att den skulle kunna bli en succé bland 15-åringar. Vem vågar plocka hem dem till Sverige?
Den andra manicken är ännu roligare. Bike Board är som en eldriven kickbike med stora hjul och ett bakparti som vinklar sig i svängar. Ju mer du lutar dig åt sidan desto kortare sväng. Det är oerhört kul men jag är ändå tveksam till att ta en sådan till jobbet – det skulle se ganska nördigt ut att glida fram på en sådan i stadstrafik tror jag. Här går det dock bra och jag vill knappt lämna tillbaka cykeln. Eller vad det nu är för något.

12.59
Jag möter upp med Jonas Wiehager som är en av Messe Münchens två svenska representanter utanför Pocs tält. Samtidigt dyker David Badalec upp, han ansvarar för brädhallarna under Vinterispo. De undrar vad jag tycker om mässan och jag säger som det är att jag saknar de stora märkena och att fackdelen på mässan är ganska liten. De håller med men förklarar att det här är första året och att de är otroligt nöjda med hur många cyklister som bokat biljetter till publikdagarna. Ge mässan ett par år och de globala cykelmärkena finns på plats menar de. Potentialen för att göra en riktigt stor cykelmässa finns helt klart i München.

Tidpunkten mitt i sommaren är bra enligt David och Jonas. Tyskarna har inte hunnit gå på semester och utställarna kan dels visa upp nästa års produkter för fackfolk och dels hjälpa butikerna genom att låta konsumenterna testa årets modeller.

13.28
Jag och Jonas beger oss till atriumet och uteserveringen för en riktigt tysk lunch med griskött och surkål. Vi sätter oss i skuggan under ett parasoll och det visar sig vara ett bra val – fem minuter senare vräker regnet ned.
Jonas roll är att vara lite av en idéspruta för mässan och han har redan hinkvis med förslag för att göra Bike Expo ännu bättre. Än är att hålla mässan en vecka efter Tour de France och på så sätt kunna få hit några av cyklisterna. En annan är att göra ett cruiserlopp med namnet Tour de Chill.

14.09
Efter lunchen ägnar jag fem minuter åt att titta på några killar som spelar cykelpolo sittandes på fixiecyklar. Den siste idioten är inte född tänker jag och går vidare.

14.12
Nu är det riktigt fullt med folk inne på mässan och då jag inte vill trängas med pöbeln i de stora cykelmontrarna går jag ut mot kanterna och de mindre montrarna. Då hittar jag mässans mest genial produkt. Nej, det är ingen ny skivbroms, ny karbonram eller ens en eldriven cruiser – det är ett par fjädrande stödhjul.
Lika bra som stödhjul är för osäkra 4-åringar, lika dåliga är de ett par år senare när farten är så hög de är på väg att välta utåt i kurvorna för att stödhjulen hindrar dem från att luta sig inåt som är det naturliga. De här stödhjulen är konstruerade så att de fjädrar och därför ger de stöd när det krävs och viker sig när barnet medvetet lutar sig inåt i svängen. Genialt och något jag hoppas se på alla svenska barncyklar så fort produkten landar i Sverige.

15.00
Starten går för Scott Junior Trophy – ett kort cykellopp på asfalt och en liten dirtbana där barn och juniorer kan trampa på och sedan belönas med var sin medalj. Loppet körs flera gånger om dagen och varje gång är det massor med barn som är med – jag är imponerad.

15.04
Jag skyndar vidare till en trailuppvisning med skotten Danny MacAskill. Det han gör på sin cykel är inget annat än fantastiskt. Eller vansinnigt beroende på infallsvinkel. När uppvisningen är klar flockas kidsen runt honom och han får skriva autografer i en halvtimme. Danny är en cykelhjälte av stora mått och hans film på youtube har haft över 8,5 miljoner visningar. Kolla in filmen nedan för att se vad Danny kan göra med sin cykel.

15.37
Efter uppvisningen av Danny är det dags för nästa skara cyklister som gärna vill vara i centrum. Det är dags för dirttävlingen Big in Bavaria och här är det definitivt infallsvinkeln vansinnigt som gäller. Bara att droppa in från starttornet är enligt mig skäl nog för att sinnesundersökas. Att sedan radda upp bakåtvolter, 360s, superman och andra trick i de nio hoppen som ligger på rad tyder på att de här cyklisterna helt saknar spärrar. Jag blir stående i över en timme och tittar och fotograferar. Världselit sägs vara på plats och ett par svenskar är också med i tävlingen.

16.54
Jag bestämmer mig för att mässan är avklarad och beger mig hem. Utanför mässentrén håller trial-Danny på med en spontan uppvisning som samlat en stor publik. Skönt med världsstjärnor som fortfarande tycker att det de håller på med är så roligt att de fortsätter även när den arvoderade delen är avklarad.

17.09
Jag tar tunnelbanan en station tillbaka till mitt hotell, tankar in de över 600 bilderna i datorn, rensar bort skräpet och funderar över hur första upplagan av Bike Expo var.
Som fackmässa hade den inte gett mycket för en svensk cykelbutik. Det är för få märken av de som finns i Sverige på plats men det tror jag kommer att förändras inom ett eller två år. Kombinationen med ett par konsumentdagar och massor av cykelevents lockar tiotusentals konsumenter till Bike Expo och jag är säker på att många märken vill vara en del av det nästa år. Då blir också fackdagarna mer intressanta för butikerna. Än så länge är Eurobike i Friedrichshafen den självklara cykelmässan att åka till men det kan bli ändring på det ganska snart. Messe München är proffs på att fixa bra mässor och första upplagan av Bike Expo gav mersmak.