Sportfacks två redaktörrookies har lärt sig innebörden av begreppet mässkoma. Nu kan livet indelas i perioderna före respektive efter Ispo. Läs Linnéas personliga skildring av världens största sportmässa
När halva Sportfacks rutinerade tropp är hemma för halvårslång pappaledighet har redaktionen förvandlats till en uppdelad skara. Veteraner vs rookies. Att detta skulle göra sig särskilt påtagligt under årets första månad fanns ingen tvekan om. Januari är ju mässmånad. När Swesport var genomfört stundade redaktörernas eldprov – Ispo.
Innan avfärd fick jag fyra klasklara tips av bror min: 1) Ta med extra resväska för alla kataloger och prylar, 2) Stoppa fickorna fulla med gratisgodis, 3) Inspektera var alla fräscha toaletter finns, 4) Norpa så många pennor du kan i montrarna.
I efterhand inser jag att storebröder förvisso kan vara ganska störiga men även rätt kloka. Råden som slingrade sig ur mitt medvetande hade faktiskt förenklat de där två Münchendagarna på många sätt. I alla fall om jag ville slippa benämningen bag lady eller halvt ha tuppat av fem gånger i brist på socker.
När bossen Willners befinner sig på golfmässa i det stora landet i väst fick vår egen Pelle Jansson valla skocken framåt. Matade med uppmaningar som: ha bekväma skor, ta med rullväska och planera dagarna noga, äntrade jag det 180.000 kvadratmeter stora megakomplexet Messe München tre steg efter reseledaren.
Premiären börjar halvbra.
I presscentret, favorithaket med gratis kaffe och bananer, bidrar Herr Gustafsson till att ge uttrycket fånga dagen en något uppgraderad betydelse när han duschar en hel läskeblask (med namn Carpe Diem) över hela sin utstyrsel.
Klockan 9.00 står vi mer eller mindre torra om fötterna redo med presskort, rullväskor, visitkort och sköna skor vid startlinjen. Efter att ha färdats i klunga i ungefär fem minuter skingras skocken någonstans i närheten av Burton. Sedan är jag on my own tills det sent om sider är dags att ta tunnelbanan tillbaka till Hauptbahnhof.
Med kartan krampaktigt i handen och rutiga skjortan på plats beger jag mig från värmen, partystämningen, färgexplosionen och vidundren till montrar i de tre första hallarna med skidor och snowboards för att ta mig vidare till outdoor. Där hägrar en mer stillsam atmosfär, förvisso med monsterstora montrar och stundtals rigorös bevakning – no business card, no access.
Efter att under flera veckors tid ha blivit hjärntvättad om kaoset på Ispo står jag plötsligt och saknar den totala förvirringen. Var är alla galningar i lederhosen liksom? Och flummisarna i mysko frisyrer som jag varnats om? Efter några timmar förstår jag att kaoset inte syftar till antalet goofys utan till situationen i sig. Två dagar, 2.000 utställare, två rookies. Hur kan den kombinationen vara vettig?
I Scandinavian Village i hall A6 råder gemytlig stämning och öppna famnen. Fastän jag ideligen lyckas prata svenska med engelsktalande och engelska med svenskar känner jag ett visst flyt. Katalogerna flyger ned i rullväskan och visitkorten fullkomligen haglar. Yes, Ispo är inte så tokigt ändå!
En pasta för 13 Euro och en powernap senare är jag beredd på det mesta. Till och med tysk modevisning.
Trodde jag i alla fall.
Med kartan knögglig och svettig vilandes i händerna inser jag att de knappast har arbetat efter devisen less is more. Vanligt modellande är tydligen helt ute, för här är det breakdance och party party som gäller in i minsta move.
Medan de andra är uppslukade i bräd- och skidhallarna irrar jag vidare i jakten på press-kit. Inte kunde jag ana att det fanns så många för mig helt okända varumärken! Att vandra runt i detta himmelrike ger för den pryltokige en delad känsla av totalpanik och eufori.
När dagen lider mot sitt slut hallucinerar jag gröna dunjackor, lurviga sweaters och strumpor i merinoull och inser att en rejäl ryggmassage är det enda jag längtar efter. Att kånka kataloger tar på krafterna.
Iakttagelser dag 1
Jag skulle ha haft på mig mina MBT! eDen som uppfinner teleportering mellan entré väst och entré öst vinner nästa Ispo Brandnew Award.
Eller kanske rullväskor med mjuka hjul så jag slipper folks blängande när jag rullar över deras tår.
Fredriks favoriter är hittills flipperspelet hos Sweet, Slacklineområdet och Life is Goods monter. Och PG Bikes.
Tjejer är tydligen bra monterdragplåster. Helst kroppsmålade eller iförda röda raffset.
Efter en natt med monterbesök i sömnen väntar dag två. Idag är schemat tajtare då alla har inbokade möten, Pelle med Brad Stewart och Fredrik med tjejerna hos PG Bikes. För min del har jag långdejt med outdoor. När fiskchipsen från 66 North till slut är uppätna, kaffet i North Face-montern uppdrucket, Icebreaker av mig är utnämnd till den trevligaste montern och Columbia till den otrevligaste är det dags att säga auf wiedersehen.
Projektet som stundar nu är att ta sig från east side till west side då det är dags för trendföreläsning. Vilken tur att jag blivit tipsad om rullbanden på våning två! Dagens upptäckt. En kvart senare rullar jag in i kongresscentret och får av franska trendbyrån Promostyl lära mig att det trendigaste jag kan göra nästnästa vinter är att bo i igloo, masseras av ormar, börja fäktas och klä mig i svart skinn. Eller hur var det nu?
Tillbaka i brädhallens myller uppenbarar sig plötsligt en synvilla när jag ser fem massagestolar uppställda i en cirkel. Mitt liv är plötsligt räddat. En halvtimmes shiatsumassage senare svävar jag utan intagande av Red Bull bort mot Ispovision, mässans flottaste hall. Där verkar kameraförbud råda, för vart jag än vänder mig möts jag av ett höttande finger: ”No photo!”
Här inne härskar djuren: uppstoppade råttor och ugglor, renfällar, pälsmössor och leopardfläckar syns överallt. Toppar från Röhnisch trängs här med lyxskidkit från Lacroix, aluminiumfolieklädda montrar, guldskyltdockor och en och annan alpgubbe iförd tomteskägg.
16 hallar (inklusive kineshallarna), 198 ”Hello, I´m from a swedish sports trade magazine”, 14 schnitzlar och 700 kameraklick senare är Ispo slut för Sportfacks del. Tiden måste gå snabbare inne på mässan än ute i världen. För ingen av oss har ens hunnit hälften av det vi hade tänkt från början. Tur att det är Ispo varje år.
Iakttagelser dag 2
Ett litet glas äppeljuice kostar drygt 40 spänn. Inte så prisvärt.
Fredrik skulle behöva en egen sekreterare för att inte glömma tider, rullväskor, toalettpapper, jackor och att äta lunch.
Jag lyckades att slingra mig från att uttala Sportfack på engelska. Poäng till mig.
Brädhallarna skulle kunna heta Tivoli Ispo. Rides spökhus hade längst kö.
Slutvikten för mitt bagage med kataloger blev 19,9 kilo.
