Cykelcross växer i Sverige och det är inte bara antalet tävlingsentusiaster som växer. Cykelns allsidighet gör den även till en utmärkt allväders- eller vintercykel. Eller varför inte pendlarcykel?
Även om cykelcross kan ses som ett nytt fenomen i Sverige är sporten inte något nytt påfund. Redan vid förra sekelskiftet anordnades de första cykelcrosstävlingarna i Frankrike. Sporten fick några år senare ett uppsving tack vare Tour de France-vinnaren 1910. Fransmannen Lapize hävdade nämligen att en av anledningarna till hans framgångar var de cykelcrosspass han kört under vintern. Trots att sporten föddes i Frankrike frodas den idag bäst i Belgien. Där är det mer regel än undantag att crosstävlingar lockar riktigt stora publikskaror.
I regionen Flandern har till och med tv-sändningar från crosstävlingar på senare tid haft högre tittarsiffror än ”nationalsporten” fotboll. Även utanför Belgien är intresset stort. Under de två dagar som världsmästerskapen 2008 arrangerades i Treviso i Italien besökte cirka 50.000 åskådare tävlingarna.
En anledning till det stora intresset är sportens tillgänglighet och hur tävlingarna arrangeras. Tävlingarna körs oftast i något parkområde och förutom själva banan hittar man gott om öltält och korv- och snacksförsäljning inom tävlingsområdet.
Tävlingstiden som är runt en timme gör också loppen korta och intensiva. Banorna läggs i olika slingor så att åskådarna kan se cyklisterna flera gånger per varv. Dessa kurviga och tekniska banor ger inte bara publiken bra överblick – tävlingarna blir också mer utslagsgivande och väldigt händelserika. Banorna går mestadels på gräs men kortare sträckor av asfalt kan förekomma. Dessutom ska det finnas någon form av hinder längs banan. Det kan vara en sandfålla, en brant backe eller ett plankhinder.
I Sverige har vi ett spirande intresse men publiken räknas ännu inte i tusental. Det råder dock ingen tvekan om att intresset för cykelcross ökat markant i Sverige på bara några få år. För fem år sedan startade exempelvis åtta herrar i elitklassen i den cykelcrosstävling som Falu CK arrangerade. Någon damklass fanns det inte underlag för. Tävlingen var Sveriges enda i sitt slag och de flesta deltagarna körde på MTB-cyklar eftersom få hade crosscyklar.
I höstas, fem år senare, stod 33 elitherrar på startlinjen i Falun. Och det var inte bara intresset för herrarnas elitklass som ökat. I tävlingen fanns även en damelitklass, en klass för seniorer/veteraner och flera pojk- och flickklasser. Och nästan alla tävlande hade en riktig crosscykel.
Den tydligaste orsaken till utvecklingen på tävlingssidan är den rikstäckande cykelcross-cupen som startade 2006. När Northwave CX-cup förra året arrangerades för tredje året ingick åtta deltävlingar.
Ytterligare en anledning till det nyvunna intresset är att sporten lockar såväl landsvägs- som MTB-cyklister. Cupen genomförs under perioden oktober till december, det vill säga då både tävlandet på landsväg och i skogen går på sparlåga.
En annan bidragande orsak till det ökande antalet crosscyklar är cykeltypens allsidighet. En cross är en utmärkt allväders- eller vintercykel. Cykeln kan både vara ett kul tränings- och tävlingsredskap eller vara en god kompromiss till både en skogs- och landsvägscykel. De stora hjulen, de tåliga däcken och sittställningen gör även crossen till en utmärkt pendlarcykel.
En cross ser kanske mest ut som en landsvägsracer med grova däck. Men tittar man närmare finns ytterligare detaljer som är annorlunda. Tydligast är att det finns betydligt mer utrymme för jord och lera mellan hjul och framgaffel (eller bakstag) på crosscykeln. Detta innebär också att det ofta går att montera stänkskärmar för den som vill. Det går också att få plats med ett par dubbdäck på de flesta crossmodeller.
För att klara av att bromsa även om leran sprutar och farten är hög, har bromsarna på en cross mer gemensamt med en mountainbike än med en landsvägscykel. Bromsarna är oftast av cantilevertyp med en bromsarm fäst på vardera sidan av gaffeln. Broms- och växelreglagen är däremot lika som på en landsvägscykel.
Även om det svenska intresset för cykelcross aldrig kommer nå samma nivåer som i Belgien har denna nygamla cykeltyp sakta men säkert etablerat sig även hos oss. Både på tävlingsbanor och på skogsvägar runt om i landet.
Av: Mats Blomberg
