Svenska Lotta Nordin tog chansen och sökte jobb på Adidas huvudkontor i Tyskland. Det har hon inte ångrat. Sju år senare är hon fortfarande kvar och kan titulera sig som produktchef Mi Adidas.
– En tillfällighet, säger Lotta Nordin om hur hon hamnade på Adidas huvudkontor utanför Herzogenaurach. Hon är en av drygt 1.400 anställda på World of Sports – jätteanläggningen på knappt 39 hektar som tidigare var en amerikansk militärbas men som numera utgör Adidas huvudkontor.
Lotta kom ner 2001, två år efter invigningen och har blivit kvar. Sedan några år tillbaka är hon produktchef för Mi Adidas och hennes huvudsakliga arbetsuppgift är att sätta strategierna och bygga en produktkollektion där konsumenter kan skräddarsy sina sportskor.
Som huvudkontor för ett av världens största sportföretag är World of Sports en smältdegel för många nationaliteter. En del av de anställda kommer direkt från studier i hemlandet medan vissa ser en möjlighet och lämnar Adidasorganisationen i hemlandet för att jobba sig uppåt i karriären via en vistelse på den nordbayerska landsbygden.
– Det är klart att erfarenheten som vi får här nere har ett värde när man återanvänder. Många har en karriärplan; de ska ner hit och göra sina år men för mig var det mer en tillfällighet. Jag jobbade på Adidas i Sverige när en tjänst blev ledig här och tänkte att det kunde vara lite kul att komma ner hit och prova på det, säger Lotta.
Lotta pratar bara turisttyska men mer behövs å andra sidan inte; koncernspråket är sedan många år tillbaka engelska. Det är naturligt med tanke på hur många olika nationaliteter som rör sig mellan kontorsbyggnaderna och idrottsanläggningarna på World of Sports. I Lottas grupp finns det folk från Sverige, Tyskland, USA och Frankrike. Sett till hela arbetsplatsen finns det anställda från över 50 nationer.
När Lotta kom ner till Herzogenaurach för sju år sedan fanns inte särskilt många svenskar på plats. Nu finns 15-20 svenskar i Herzogenaurach utspridda på flera arbetsgivare. Det finns en svensk förening i samhället som arrangerar bland annat midsommar- och adventsfirande. I arbetslivet är det en fördel att vara svensk, menar Lotta.
– Vi anses rätt proffsiga och har rykte om oss att vara arbetsamma, strukturerade och få saker och ting gjorda samtidigt som tyskarna värdesätter att vi kan ta många nationaliteter. Så vi har nog lite gratis. Dessutom älskar tyskarna Sverige så säger man att man är svensk så klingar det bra i deras ögon.
Men det finns vissa skillnader i arbetskulturen mellan Sverige och Tyskland.
– Allt är relativt och jämför jag med mina amerikanska kollegor så var omställningen mindre för mig. Men fortfarande finns det en viss skillnad även om Adidas Tyskland nog är mer avslappnat jämfört med andra tyska företag.
Ett exempel är titlar. Betydelsen av titlar har sjunkit i Sverige men i Tyskland är titlar fortfarande väldigt viktiga. Det finns inget krav på att någon som har en doktorsexamen ska tituleras doktor men det är det inte ovanligt att doktorstiteln framhävs i olika sammanhang. Ett annat exempel är hierarki. I många svenska företag förutsätts medarbetare arbeta självständigt och fatta beslut på egen hand. Enligt Lottas erfarenhet vill tyskar gärna säkra uppåt innan beslutet fattas.
– Det måste upp den rätta vägen och så ner igen, så den processen kan bli lite långsam. Samtidigt gäller det att vara ödmjuk inför skillnaderna som finns. Det sättet som vi är vana vid kanske inte alltid är det bästa. Man får kolla läget lite innan man stampar på med sina svenska vanor.
När det gäller arbetstid är skillnaderna mot Sverige inte särskilt stora. Lotta arbetar ungefär lika många timmar i Tyskland som hon gjorde i Sverige samtidigt som hon har friheten att själv planera sin arbetstid. Så länge hon möter sina deadlines och visar resultat är det ingen som ifrågasätter om hon jobbar sent en kväll och kommer in senare nästa morgon. Lönerna ligger på ungefär samma nivå som i Sverige.
– Men taket är högre här så rent karriärmässigt kan du klättra och tjäna mer pengar. Dessutom är det lite billigare att leva här.
Tack vare att Sverige är med i EU föreligger inga hinder att jobba i Tyskland som också ingår i unionen. Något arbets- eller uppehållstillstånd behövs inte men planerar man att stanna längre än tre månader i landet måste man registrera sig hos myndigheterna.
Med det stora internationella inslaget på arbetsplatsen har personalavdelningen på World of Sports en särskild re-location-enhet som hjälper nyanländ personal att komma till rätta.
– De hjälpte till att skaffa bostad och slussade runt mig till diverse ställen där jag fick fylla i alla hundra tusen dokument som behövs. Jag hade förväntat mig att göra mycket själv men det kändes nästan som att jag inte behövde göra något själv. Jag har hört historier om misslyckade bemötanden men själv har jag bara bra erfarenheter.
Lotta är nöjd med Adidas som arbetsgivare och trivs på huvudkontoret. För de som vill finns möjligheter att växa inom företaget och det händer mycket på arbetsplatsen. Personal erbjuds ofta att delta i olika sportaktiviteter och kurser hålls fortlöpande för att vidareutbilda personalen.
Det finns flera sätt att ta sig ner till World of Sports. Adidas annonserar fortlöpande på sin hemsida om lediga tjänster och för högskolestuderanden finns fler trainee- och praktikantprogram. Får man in en fot någonstans i Adidasvärlden kan det också hjälpa.
– Det är nog första och vanligaste vägen hit; att man jobbar på Adidas i sitt hemland. Men jag är förvånad över hur många praktikanter som kommer hit utan att ha passerat kontoret i sitt hemland. Är de duktiga och visar framfötterna finns det många möjligheter att komma in här. Vill man verkligen så går det.
Fast det finns ett tabu: kom inte till jobbet i Nikeskor.
– Nej, det gör man inte, kommer du med Nikeskor kan du bli tillsagd. Jag kan förstå att praktikanter första dagen inte alltid tänker på att inte bära ett varumärke som ägs av Nike men andra dagen på jobbet ska man tänka på vad man har på sig. Jag vet inte om det finns något skriftligt om det men det handlar mer om att du ska representera företaget du jobbar för. Det handlar om respekt.
Av: Magnus Reithner
