Mattias Björklund

Skicka E-post till Mattias Redaktör. Ansvarig för cykel, racket- och lagsporter. Direktnummer: 08-692 66 73. Karl Mattias Björklund är född i vågens stjärntecken på samma dag som Jean-Claude Van Damme. Trots det får han ses som en hyffsat balanserad reporter utan skådespelardrömmar. Att det blev en redaktör av den tanige lintotten från Stockholms södra förorter …

Mattias Björklund Läs mer

Skicka E-post till Mattias

Redaktör. Ansvarig för cykel, racket- och lagsporter. Direktnummer: 08-692 66 73.

Karl Mattias Björklund är född i vågens stjärntecken på samma dag som Jean-Claude Van Damme. Trots det får han ses som en hyffsat balanserad reporter utan skådespelardrömmar.

Att det blev en redaktör av den tanige lintotten från Stockholms södra förorter är inte alls någon slump. Redan i riktigt unga år höll han nämligen på med text. Resultaten blev allt ifrån egenhändigt producerade tidningar som såldes i kvarteret till skoltidningsreportage. Ett av de första (men kanske inte helt lyckade) ”scoopen” skrev Björklund på mellanstadiet. Rubriken på artikeln på Fruängsskolans skoltidnings framsida löd ”Biblioteket stängs” och handlade om skolans bibbla som tyvärr skulle läggas ner på grund av pengabrist. Problemet var bara att biblioteket aldrig stängde. Mattias lärdom av debaclet i skoltidningsbranschen ledde till att han hädanefter alltid blev noggrann med sina källor.

Mattias största intressen vid sidan om att skriva och fotografera kan kategoriseras i tre fack: resor, sport och natur. Mattias har alltid en diger lista med resemål som han vill göra den kommande femårsperioden. Backar vi fem år tillbaka så har han tillsammans med sin sambo varit i både Thailand och Australien. Just Australien, med sin fantastiska natur och djurvärld gjorde intryck på Björklund och på sin femårsplan finns därför sedan dess en tripp till landets västkust uppsatt. Där vill han med en fyrhjulig jeep utforska både hav och land. Sjöko-spotting, surfing och opalletning blir några av de självklara hållpunkterna under denna resa. Men Mattias, eller Matte som de flesta kallar honom, gillar också att resa i hemlandet. I sommar bär det av till Gotland för att utforska Stora Karlsö tillsammans med sambon och deras lilla bebis. Men Gotland är mer än kalksten och tordmular. Därför kommer trion att efter Karlsön bo på södra Gotland tillsammans med ett gäng vänner och där sätta upp ett lokalt ”Camp Sweden”. Allt för att stämningen till avspark i Sveriges inledningsmatch mot Grekland den 10 juni ska bli så bra som möjlig. För i Mattias liv kommer, efter familj och foto, just fotboll.

Vilka tre saker tar du med dig till en öde ö?
En bokhylla fylld med grymma böcker jag aldrig hunnit läsa, en stor flaska solkräm (eftersom mitt skinn inte direkt älskar sol) samt en stor, välfylld kyl med tjeckisk, engelsk och tysk öl.

Nämn en okänd talang hos dig själv?
Är det en talang att vara duktig på att bygga lego? Kanske på lågstadiet. Annars är jag rätt grym på att baka, allt från grahamsfrallor till chokladtårta. Kan göra en schysst apfelstrudel också om det kniper.

Vilken är din största idrottsliga merit?
Har gjort Vätternrundan, Lidingöloppet, Öppet Spår och Stockholm Marathon. Roliga upplevelser allihop utom en. Ohyggligast var helt klart Lidingöloppet. Fyra timmars helvete där det enda man får att äta är torra bullar och saltgurka. Respekt till alla som grejar Aborrbacken levande!

Nämn tre personer du ser upp till!
Jag beundrar människor som Tommie Smith, John Carlos och Peter Norman. Namnen kanske inte säger den sportointresserade så mycket men det var dessa 200-meterslöpare och medaljörer vid Mexico-OS 1968 som under prisceremonin höjde sina handskbeklädda nävar och protesterade mot hur de svarta behandlades hemma i USA. Norman, silvermedaljör och australiensare, höjde aldrig armen men ställde upp i sympati på protesten och bar ett märke på sin överdragsjacka till stöd för den svarta Black Power-rörelsen. Det var också Norman som kläckte idén med de svarta handskarna strax innan ceremonin. För ”tilltaget” slängdes de båda amerikanerna ut ur OS-truppen och Norman blev aldrig uttagen till OS i München 1972 trots sin överlägsenhet på hemmaplan. Han sprang bland annat under kvalificeringstiderna för 100 meter 15 gånger och klarade tiden för 200 meter 5 gånger. De tre löparna vann i alla fall något annat som var större. De blev vänner för livet. Och när Norman gick bort blott 64 år gammal efter många års hårt leverne var Smith och Carlos två av kistbärarna vid begravningen. Under 2008 är det sagt att filmen om Normans liv ska vara klar. Filmen som heter ”Salute” är regisserad av Normans brorsson. Behöver jag tillägga att jag beundrar alla som står upp mot orättvisor, maktmissbruk och tokigheter. Prisceremonierna under kommande Peking-OS ska bli lika spännande att följa som tävlingarna. Idrottarna må tycka att det inte är deras strid men vilka andra har 5 miljarder par ögons uppmärksamhet? En fin chans finns att få göra explosiv medial civil olydnad. Vågar ni, Klüft, Holm och Wissman?

Av: Mattias Björklund