Redaktionssekreterare. Ansvarig för outdoor, träning/fitness och fiske. Direktnummer: 08-692 66 72
”I am the hero of the lesbian community”. Nej, det är jag knappast men citatet säger ändå en del om mig. Det kommer från filmen Private Parts med Howard Stern som är en av mina absoluta favoritfilmer. Vid det här laget har jag nog sett den 15-20 gånger. Stern är suverän i rollen som sig själv. Han är burdus, ömsint, klumpig, frispråkig, helt galen och driver karaktären Kenny ”Pig Vomit” Rushton (Paul Giamatti) till vansinne. Giamatti är förresten en annan favorit. Andra gången jag såg honom var i ganska okända filmen Duets. Där spelar han avhoppad familjefar som väljer ett liv som semialkad, turnerande karaokefantast framför jobb, hus och familj. Sitt stora genombrott fick dock Giamatti i hyllade och Oscarsbelönade Sideways där han spelar misslyckad författare och vinkännare. Filmens höjdpunkt (ur ett komiskt perspektiv, filmen har annars en ganska allvarlig ton) är när Giamatti i besvikelse över att på nytt blivit refuserad, sveper en hink med utspottat vin (Vinkännare sväljer inte utan låter vinet rulla runt i munnen. På vingårdar ställer personalen därför ut ”spotthinkar” som testande kunder använder när de rullat klart.).
Som ni märker älskar jag film. Innan jag kom till Sportfack jobbade jag sju år i två olika videobutiker. Den första hette Video Ess – döpt efter förre ägaren Essi – och var den kanske i särklass sämsta videobutik jag stött på. Vi fick bara in de sämsta nyheterna och hade överlag en ordentligt kundfientlig profil på verksamheten. Bland annat fanns en outtalad men ändå hyllad princip att kunderna skulle vara glada över att de fick hyra i butiken. Början på slutet för min karriär på Video Ess kom när ägaren beslutade att konvertera butiken till en närlivs/videobutik. Han tog in burkskinka, säckar med hundmat och salt. Sen höll han tummarna. Det räckte inte, kundtappet fortsatte och trött på galen ledning bytte jag till Video Go.
Video Go var betydligt bättre. Vi hade bra filmer, vettig ledning och en stadig kundkrets. Dock något udda. Ett exempel var Hans. Första gången jag hyrde ut till honom kom han in i butiken och sa: ”ska det vara ettan eller tvåan idag?”. Han syftade på en Värsting till syster I och en Värsting till syster II. Båda med Whoopi Goldberg i huvudrollen. Hans hyrde nämligen bara de två filmerna. Inga andra. Någonsin.
Jag gillade Video Go men jobbet i videobutiken var ändå bara ett extrajobb. När jag tagit min journalistexamen slutade jag och jobbade under ett år på TT:s utrikesredaktion. Sedan hade jag ett kort mellanspel som taxichaufför (jobbade två söndagar) innan jag började på Sportfack. Det var 2004 och jag blir nog kvar här ett tag. Mitt största intresse vid sidan av film är sport och jag trivs fruktansvärt bra här. Jag är 33 år gammal, bor i Nacka och gift med Jennie samt har två barn – Elis och Ally.
Tre saker du tar med dig till en öde ö? Jag tar med mig fyra saker: soldriven kyl, öl, snus och Kungliga Biblioteket som sitter på i stort sett allt som tryckts i Sverige sedan 1600-talet.
Oanad talang? Jag är bra på historia och särskilt intresserad av de båda världskrigen samt Vietnamkriget. Eller egentligen är jag intresserad av alla krig.
Främsta idrottsliga meriter? Ett år var jag vice juniormästare i tennis i Lamco Nimba Tennis Club i Liberia. Omvänt så var jag fruktansvärt dålig i hockey och fick spela med dem som var två år yngre.
Nämn tre av dina förebilder? Paul Rusesabagina– Rwandier som räddade en massa folk undan döden och skildras i filmen Hotel Rwanda.
Chris Chambers – River Phoenix karaktär i filmen Stand by me var en bra vän och en sympatisk person.
Morfar – Han var bra på alla sätt och hade ett starkt rättspatos.
Av: Magnus Reithner