I sommar firar jag 30 år som brädåkare. Jag köpte min första skateboard i Halmstad sommaren 1977. Eller köpte och köpte – jag blev påtvingad den. Jag var 13 år och tillbringade som vanligt sommaren hos mina morföräldrar i Halmstad. Mamma och jag gick förbi Lambert Jeppsons sportaffär på Skolgatan och i skyltfönstret fanns några…
I sommar firar jag 30 år som brädåkare. Jag köpte min första skateboard i Halmstad sommaren 1977.
Eller köpte och köpte – jag blev påtvingad den.
Jag var 13 år och tillbringade som vanligt sommaren hos mina morföräldrar i Halmstad. Mamma och jag gick förbi Lambert Jeppsons sportaffär på Skolgatan och i skyltfönstret fanns några skateboards. Eller rullbrädor som benämningen var på den tiden. ”Vill du ha en sån?” frågade mamma, men jag var inte intresserad. ”Jodå” insisterade hon och tog med mig in i butiken och köpte en grön- och blåmelerad plastbräda med mjuka hjul och öppna kullager.
Att säga att den dagen och det köpet förändrade mitt liv är att uttrycka sig milt.
Den korta versionen är att jag blev förtrollad av brädan, tillbringade all ledig tid på den, började tävla, läste amerikanska skateboardtidningar, började fotografera, startade klubben Wettern Sidewalk Surfers, var med och startade Svenska Skateboardförbundet, började med snowboard, ansvarade för förbundstidningen Uppåt Väggarna, dömde VM i skateboard, sydde shorts, slog Tony Hawk i en vertramptävling (OK, det var i slalom, men slalom i vertramp), slog Terje Haakonsen i halfpipe (OK, han var bara tio år gammal), pluggade på Textilhögskolan i Borås, startade klädmärket Ave Saltus (latin för Hej Hopp), skrev en bok om skateboard, höll på att drunkna under ett surfäventyr i spanska Mundakka, flyttade till Åre, blev frilansfotograf, flyttade till Sunne och sålde snowboards, flyttade tillbaks till Åre och drev en snowboardaffär, blev landslagstränare i snowboard, var del av svenska snowboardmärket Train, värvades till tidningen Åka Skidor, skrev en bok om snowboard, värvades till Sportfack, värvades till Burton, saknade tidningsvärlden och fick komma tillbaka till Sportfack, var med när Sportfack utsågs till Årets Tidskrift och sitter nu här och undrar när jag ska få göra mitt första hole in one.
Den långa versionen är att jag från den dagen i juli 1977 har levt mitt liv sidledes. För brädåkare finns nämligen inte framåt och bakåt. Vi lever livet sidledes och ser därför världen på ett annat sätt. Bara skateboardåkare snackar om bra och dålig asfalt. Bara brädåkare applåderar sina motståndare då de gör något bra.
Sensmoralen i den här utläggningen är att mammor alltid vet sina barns bästa. Tack mamma för att du, mot min önskan, köpte den första brädan åt mig. Den gjorde mig till en lycklig människa.
Ha en bra sommar
Martin Willners