Efter att ha fått pisk av de unga slynglarna i både badminton och bastubad var det dags för Sportfacks åldermän att visa var skåpet skulle stå. Duon hade valt bowling, en typisk sport för det ädla äldre gardet, där precision och teknisk finess snarare än kondition och spurtstyrka borde vara avgörande. Detta ska bära frukt…
Efter att ha fått pisk av de unga slynglarna i både badminton och bastubad var det dags för Sportfacks åldermän att visa var skåpet skulle stå. Duon hade valt bowling, en typisk sport för det ädla äldre gardet, där precision och teknisk finess snarare än kondition och spurtstyrka borde vara avgörande. Detta ska bära frukt hördes de båda viska veckan före avgörandet. Upplägget blev: bäst serie av tre, där de två sämsta helt sonika får räknas bort.
Grenen fick sig också en så lätt start som de båda nestorerna önskat. Chefred Willners sopade hem den första omgången med 143 poäng och lämnade de tre fjunen en bra bit efter sig i poängräkningen. Även Sedin hade koll på kloten och fick ihop 131 pinnar. I omgång två dubblade Björklund sin poäng vilket ändå inte räckte för att besegra en frustande Sedin som formligen vräkte sig fram mot käglorna likt en furie. Jo, ni läste rätt. Björklund dubblade. Men startar man en bowlingtävling på 56 poäng klarar till och med en handbollsspelare av att dubbla. Inför omgång tre var därför old boysen etta och trea med Reithner på silverplats. Och faktiskt, trots upplagda lägen för både Reithner, Björklund (som ökade till 133 i sista och Areng, lyckades Willners hålla undan. Hans 143:a från omgång ett räckte till guld. Ett ”Gammal är äldst. Även utanför rampen”, hördes från Willners innan han drog på efterfest och lämnade de unga att begrunda sitt öde.
