Sportfacks Olympiad: Squash

Sedan Areng svek och lämnade Sportfack förra sommaren har det varit ganska jämnt skägg i Sportfacks Olympiad. Björklund lyckades på grund av att Reithner var bortrest vinna tennisen, Willners tog hem Frolfen (också här på grund av att Reithner var borta), Reithner tog hem frågesporten om Robert Capa och Sedin vann foto- och skidåkartävlingen i Österrike (vinsten berodde givetvis på att Reithner inte deltog).

Sedin tog hem andra segern i rad.

Den här gången var det dags för squash. Björklund var som vanligt ivrig. På väg till squashhallen fick de övriga höra att bollsinne täcker alla bollsporter och att Nacka minsann på sin tid bla bla bla. Tyvärr gick det inte Björklunds väg. Uppklädd för förlust (Hammarbytröja) blev det också ganska många förluster och Björklund kom näst sist.

Sist kom Jansson som för dagen hade klätt upp sig i brassetröja. Det visade sig vara ett misstag. Fotboll har inte många likheter med squash och efter ursäkter om begynnande förkylning, grannar som stört nattsömnen (”det låter som att han bygger en kvarn i badrummet”) och ett i ärlighetens namn ganska bedrövligt spel, började Jansson fokusera på fotografering istället för tävlingen.

Med Björklund och Jansson avpolletterade blev det en uppgörelse mellan Sedin, Willners och Reithner. Reithner hade imponerat rakt igenom gruppspelet med snärtiga slag och taktik som skvallrade om resor till Pakistan. Willners körde en stillastående men effektiv taktik och var den som framkallade mest svett hos motståndarna. Sedin å sin sida kombinerade vassa, dödande slag med ganska mycket tjat om huruvida bollar var under eller över.

Medan Reithner satsade på finess satsade Willners på stillastående spel.

När tiden var inne för semifinaler ställdes Reithner mot Willners och Björklund mot Sedin. Vid det här laget var Björklund mentalt detroniserade efter en lång rad förluster och matchen var över innan den knappt hade börjat. Sedin fick därmed välbehövlig vila inför finalen.

Den andra semifinalen var egentligen hela turneringens moraliska final, det var alla överens om. Reithner visade upp stort spel. Han krigade och slet och den allmänna uppfattningen bland alla i hallen, inklusive personalen och en reparatör från Kaffeknappen, var väl att Reithner borde vunnit. Som så många gånger förr slog tur klass och Willners kunde avancera till final.

Med färgstarka kort som Jansson, Reithner och Björklund utslagna ur turneringen blev finalen en menlös tillställning där två slipade taktiker snarare hoppades på motståndarens misstag än försökte avgöra själva. Det ledde till bolldueller som i tidslängd hade fått spanska grusspecialister på Roland Garros gröna av avund.

Följaktligen följdes duon åt fram till 10-10 och det bestämdes att segraren var tvungen att vinna med två poäng. Åskådarna (som i antal hade krympt till endast en utbytesstudent från Korea och hans medföljande vårdare) fick sedan se Sedin ta två raka poäng och sin andra raka seger i Sportfacks Olympiad.