Dagens funktionsmaterial är inget annat än fantastiska. Men de är också många och olika. Lär dig vad som skiljer materialen åt så kan du lättare guida kunderna genom materialdjungeln.
Ingen ska behöva frysa. Det låter som ett vallöfte, men är i själva verket en sanning. Genom att klä sig rätt med moderna funktionsmaterial behöver verkligen ingen frysa. Oavsett regn, vind eller kyla.
Nu när landets sportbutiker fylls med vinterkonfektion drar vi igång vår materialguide för att alla som jobbar i en sportbutik ska förstå vad det är de säljer. Och hur allt hänger ihop. Vi börjar med materialen i ytterplaggen och fortsätter i nästa nummer med materialen närmast kroppen.
Det första och viktigaste att lära sig om funktionsmaterial är att alla inte är likadana. Det finns membran, beläggningar (coatings) och mikrofibertyger. Tre olika konstruktioner som alla ger mer eller mindre vattentäta tyger som andas mer eller mindre bra.
Membran är kungen bland de tre materialen. Membran har den bästa vattentätheten, bästa hållfastheten och oftast den bästa andningen. Tyvärr har det också ett högre pris. Konstruktionsmässigt är ett membran en tunn plastfilm som laminerats på insidan av yttertyget.
Membran kan fungera på lite olika vis. Det vanligaste är att plastmaterialet är poröst, alltså innehåller små håligheter som släpper igenom vatten i form av vattenmolekyler (ånga), men stoppar vatten i form av vattendroppar. Teorin bakom det hela är att en vattendroppe har en storlek av 100 micron och en molekyl har storleken 0,0004 micron. Om då hålet är 0,5 micron stort har droppen väldigt svårt att passera, medan molekylen flyger igenom utan problem.
Alla membran är dock inte porösa. Det finns de som fungerar på molekylnivå istället. Det innebär att håligheterna då är öppningar mellan molekylerna i materialet. Det intressanta med dessa material är att de, precis som alla andra material, utvidgar sig när de blir varma. Då blir öppningarna också större vilket innebär att materialet andas bättre ju varmare omgivningarna är. Precis som användaren vill ha det med andra ord.
En beläggning är från början en pasta som breds ut på baksidan av tyget i ett tunt skikt. När pastan torkar expanderar den en del och de små håligheter som då bildas fungerar på samma sätt som hålen i ett membran. Beläggningens rykte säger att det antingen andas mycket bra eller är väldigt vattentätt. Sällan båda delarna samtidigt. Plus att livslängden inte är lika lång som för membran. Vad det gäller kombinationen av andning och vattentäthet så har kemisterna trollat med knäna de senaste åren och kommit fram med beläggningar som nosar på membranens prestanda. Ibland till och med matchar de bästa. Fortfarande är det dock en del frågetecken vad det gäller långvarig prestanda – tvätt och nötning försämrar de flesta beläggningars prestanda rejält och ganska snabbt. Å andra sidan är beläggningar bra mycket billigare än membraner.
Mikrofiber är en tygkonstruktion som gör plagget vattentätt. Tyget består inte av tvinnade trådar som brukligt är, utan de mycket tunna fibrerna ligger i lösa knippen. Vid vävningen bildas små, små mellanrum mellan fibrerna och dessa mellanrum fungerar som öppningarna i ett membran.
Fördelarna med mikrofiber är att det är konstruktionen i sig som ger vattentätheten och andningen – den slits inte bort – plus att tygerna blir väldigt mjuka och prasselfria. Nackdelen är att det är svårt att uppnå toppvärden både vad det gäller andning och vattentäthet. Materialet är suveränt till inte alltför intensiva aktiviteter i inte alltför risigt väder. Krävs det mer än så är det bättre att gå på beläggningar eller membran.
Dagens funktionsmaterial må vara fantastiska men de är på intet sätt magiska. Att de fungerar beror helt och hållet på naturens vilja att alltid nå balans. Den svett som kroppen producerar vid fysisk aktivitet förångas av kroppsvärmen. Ångan strävar alltid efter att ta sig till ett torrare och kallare klimat – oftast ut genom tyget. Om vi däremot är torra på kroppen och sätter oss i fuktigt, soluppvärmt gräs kommer fukten att vandra åt andra hållet. Det finns alltså situationer då vattentäta material drar åt sig fukt, men oftast går fukttransporten åt rätt håll.
Inget material i världen klarar av att transportera bort all ånga vid riktigt svettiga strapatser. Då får användaren ta till gamla hederliga knep som att öppna upp dragkedjor och ärmslut. Konstruktionen av ett plagg är dessutom avgörande för hur bra ventilationen fungerar. Undersökningar har visat att ventilationen genom tyget bara står för hälften av all ventilation – resten sker genom öppningar i plaggen. Alltså är inte marknadens bästa material någon garanti för att plagget kommer att andas förträffligt om konstruktionen inte är rätt.
I texter om funktionsplagg står det ofta att de har tejpade sömmar. Det betyder att sömmarna har täckts med en tejp på insidan för att inte släppa in fukt den vägen. De flesta plagg med membran är fullständigt tejpade eftersom de är tänkta att användas i tuffa förhållanden. Enklare plagg med beläggningar kan ha “kritiska sömmar” tejpade. Det betyder att de mest utsatta sömmarna, som till exempel axelsömmarna, är tejpade.
I tabellen nedan har vi samlat en del av de funktionsmaterial som finns på den svenska marknaden. Vi redovisar bland annat materialens olika värden för vattentäthet och andning. Det finns flera olika sätt att mäta dessa egenskaper och de olika testerna är inte riktigt jämförbara. Mätvärden med samma enhet innebär dock att samma testmetod har använts.
Något som kan stoppa materialets ventilation är om utsidan blir genomvåt. Det inträffar om impregneringen är dålig eller har nötts bort. Därför måste användaren se till att impregneringen hela tiden är fullgod. Det enklaste sättet är att torktumla eller stryka plagget efter varje tvätt, då värms impregneringen upp och vandrar till utsidan av fibrerna. Plagget blir som nytt igen. Den metoden fungerar ett antal gånger, men till slut måste användaren impregnera om jackan. Sälj bara impregneringar som dokumenterat fungerar med funktionstyger.
För att ett funktionsmaterial ska fungera krävs att inget stoppar ångan på vägen ut. Jag utgår från att alla i sportbranschen har lärt sig att bomull närmast kroppen är helt förkastligt. Det suger åt sig fukt och tar långt tid att torka. Funktionsmaterial fungerar allra bäst tillsammans med ett underställ som transporterar bort fukten från kroppen och sprider ut fukten över en större yta. Eller ihop med ull som är ett suveränt funktionsmaterial. I nästa nummer förklarar vi hur materialen närmast kroppen fungerar.
Av: Martin Willners
Vattentäthet Vattentäthet mäts oftast i meter vattenpelare. Den siffran visar vilket tryck materialet tål innan vatten sipprar igenom. Försvarets Materialverks gränsvärde för att ett material ska få klassas som vattentätt ligger på 1,8 m. Det är väldigt lågt satt. Som jämförelse kan sägas att vindpiskat regn har ett tryck på 1,5 m, sitta på blött underlag motsvarar 5 m, en ryggsäck på 15 kg orsakar ett tryck på 10 m och knäsittande på blött underlag runt 18 m tryck. Plagg med en vattentäthet på 10 m är fullt tillräckligt för de allra flesta.
Andning Andningen kan mätas på flera olika sätt, men vanligast är Hohensteins så kallade hudmodell där enheten är RET. Ju lägre värde desto bättre andning eftersom metoden mäter ångmotståndet. För enheten gr/m2/24h gäller att ett högre värde är bättre eftersom metoden mäter hur mycket ånga som passerar per kvadratmeter och dygn. För att uppnå klassen Breathable ska materialet ha ett värde på högst 20 RET, för Very Breathable 13 RET och för toppklassen Extremely Breathable krävs ett värde på högst 6 RET. Den här länken visar vägen till pappersupplagan av artikeln som även innehåller en lista över 32 funktionsmaterial och fakta kring dessa.