Två rookies på Ispo

– Messestadt West, säger tunnelbanerösten samtidigt som chefredaktör Willners fattar rullväskan, reser sig upp med ett snett leende och upplyser om att det är nära nu.

När en hel lång tunnelbana myllrar upp mot Ispos mässhallar vet vi inte att vi om 48 timmar kommer se på Martin som vår mässpappa, döpa honom till Massa Mässa och blicka tillbaka på vår Ispodebut som något riktigt, riktigt roligt. Men dit är det ännu lång tid.

Efter att ha gått runt i Scandinavian Village och pratat med folk vi känner delar Sportfacks delegation, de redan nämnda plus annonschef Martina, upp sig. Muntert spatserar jag iväg till Columbias monter. Uppvaknandet är tyskt bryskt.

– Schtopp! Do you have ze businez cardt?

Mannen jobbar på Columbia men är visst poliskonstapel också, för dagen utan uniform. Med bister uppsyn fortsätter han aggressivt:

– Diz iz only for cuztomerz!

Tjena hej. Mycket möjligt, men varför inte säga det på ett trevligt sätt, tänker jag, surnar till, halar fram ett kort och svarar med mitt buttraste tonläge:

– Oh, so media representatives aren’t allowed?

– Welcome, säger polisen.

Han får inget tack.

Historier jag hört berättar om att idéer kopieras på Ispo och därför har stängda montrar och visitkortskrav införts av många utställare. Det går att förstå deras rädsla. Egna produkter och idéer som står ut är viktigt levebröd i en värld där varumärket är värt långt mycket mer än huvudkontorets vikt i guld. Många gånger under dagarna i München måste vi bevisa varifrån vi kommer men aldrig blir vi otrevligt bemötta igen. Däremot möts vi ofta av fnissningar.

Anledningen är namnet Sportfack. Det säger ju precis vad tidningen är och det var därför Marion och Bosse Areng döpte Sportfack till just Sportfack ö ver ett glas bubbel för drygt elva år sedan. Det var det perfekta namnet.

På svenska. Engelskan tar däremot ingen hänsyn till svensk rakhet.

– Hi, my name is Jonas. I’m from a Swedish sports trade magazine called Sportfack.

– What!? [smilband] Sport fuck? [asgarv]

– Yeah, I know, it sounds really bad in English, but it means sport trade. It has nothing to do with sex. Here’s my card.

– [ser stavningen]Sportfack. That was funny.

Efter ett tag förstår jag att det är lättare att utelämna själva tidningens namn för att inte riskera att den internationellt beryktade svenska synden får ett nytt ansikte, fast ofta är det en rolig inledning på samtalet som tinar upp eventuell stelhet. Med andra ord fungerar namnet på engelska också, om än på ett oväntat sätt.

Redan efter en kvart på Ispo märks det att denna mässa är något helt annat än den gemytliga Swesport. Kollegan Magnus och min Swesportdebut skedde tidigare i år. Om Sollentunamässan kändes som att blicka ut från Långe Jan, är Ispo som att hoppa fallskärm från Eiffeltornet. Missförstå mig rätt, Swesport är en underbar mässa – alla är lättåtkomliga, glada, trevliga, produkterna är många och informationen bra. Ispo är bara så ofantligt mycket större att det blir tydligt att Sverige är en lilleputt bland världens sportmarknader. Till exempel, Asics monter på Swesport var som vilken som helst, på Ispo är den gigantisk med en Porsche som dörrmatta. Är Swesport en nyårsmiddag i goda vänners lag, är Ispo en affärsmiddag. Det är två olika fester som är bra på olika sätt och det är inget konstigt i det. Trots allt är det viss skillnad på att vinna Svenska Cupen i fotboll och att kamma hem bucklan i Champions League.

Tretton hallar som var för sig är större än hela Swesport vittnar om Ispos ställning som världens sportmässa nummer ett. Storleken ger mässdebutanten en märklig sinnesstämning av lika delar apatisk matthet och frustande energi över alla saker att kolla, klämma, känna och krama. Det är mäktigt att se den internationella sportbranschen spänna musklerna och visa upp sig i hela sin prakt. Precis som när stadens stolthet Bayern München spelar sin bästa fotboll är Ispo en uppvisning i proffessionalism, organisation, effektivitet och kreativitet.

Men vi är i Tyskland och det blir smärtsamt påtagligt ibland. Hur mötet på Völkls eventbyrå avlöpte vet jag inte, men det kan ha låtit något i stil med följande:

– Wolfgang! Ze new zki is called Racetiger, jaa? Zo, why not show zem up with ze aid of naked women body-painted as tigers? Zat would be neat, jaa?

Oavsett hur idén kom till blev resultatet risigt sexistiskt. När de nya skidorna ska presenteras i tillverkarens monter görs det med film och intervjuer, så långt alles gut. Men när två tjejer med peruker som manar, iklädda högklackat, minimala bikinis och kroppsmålade i tigerrandigt, står modell vid skidställen är det lika tyskt som ompa-ompa, bratwurst, sauerkraut och weissbier. Det räcker visst inte med schyssta lagg. Man kan bli böse för mindre. Och jodå, montern var fullpackad med folk mest hela tiden.

channels.php composer.json composer.lock cookie_jar.txt db.php debug.php import.sh recipes.php series.sh src temp.json test.php vendor Lunch. En tallrik thai kostar 120 spänn. Reithner och jag byter ställe och langar i oss varsin schnitzel för 145 istället. Smakar det så kostar det.

channels.php composer.json composer.lock cookie_jar.txt db.php debug.php import.sh recipes.php series.sh src temp.json test.php vendor Annars är skidhallen en favorit. För den som gillar prylar är Ski Ispo himlen. Gunde Svan pratade om ståpäls, att vandra runt här ger ståfräs.

channels.php composer.json composer.lock cookie_jar.txt db.php debug.php import.sh recipes.php series.sh src temp.json test.php vendor Völkls skidor har utan tvekan tillräckligt med klös för att fixa showen utan tutt-tigrar.

Mätta och belåtna kliver vi åter ut i mässvimlet och gymnastikskorna (ha aldrig obekväma skor på en mässa) för oss till outdoorhallen. Här är det lugnare än i skidhallen. Varumärken vi inte har en aning existerar, ställer ut med stora montrar. I mitten av Outdoor Ispo finns Green House, en satsning på innovativa outdoormärken som har svårt att expandera från hemmamarknaden. Ispo står för deras kostander för monterbyggande och marknadsföring. Det är ett exempel på vad som gör Ispo speciellt, förklarar Willners. Liknande upplägg finns för små snowboardmärken och unga streetmodemärken. Brand New Awards finns för att visa på innovationskraften i branschen och får ökad uppmärksamhet för varje år som går. Välförtjänt menar de som sett flera tävlingar och vittnar om att standraden höjts. Det är mervärde, det där extra utöver montrarna, som gör att Ispo ständigt utvecklas.

Tio meter ovanför golvet kan de som vill gå en höghöjdsbana mellan olika hängande stockar. Det ser rätt dråpligt ut när de modiga försöker betvinga svindeln och ta sig runt. Willners peppar oss rookies att klättra upp för ett varv samtidigt som han kan ta en snygg bild. Både jag och Reithner fegar ur.

Brädhallen, dag två. Tempot slår emot en som en musikvideo. Det är betydligt mer folk än under öppningsdagen söndag men ingen är måndagstrött. Det är musik, film, liv och stoj till både höger och vänster. Jag tar rygg på Willners som trivs som fisken i vattnet. Han hälsar på folk och snackar minnen från 1980-talet, skejtvärldens stenålder, och 1990-talet, den tid som grundlade dagens snowboard-Sverige. Själv är jag snurrigare än all världens hjul samtidigt. Det finns mycket snyggt att kolla på här och i hallarna längre bort, som rymmer ännu fler brädmärken. I Sportswear Ispo, en hall jag når på egen hand sent på dagen, finns bland andra svenska Cross och Five Seasons. De ser ut att ha bra drag i montrarna.

Mest fart är det utan tvekan hos O’Neill. En cowboy med solbrillor och lösmustasch lockar upp folk på en sådan där låtsasrodeo-tjur. Marcus heter en kille som bryter mot den allmänna regeln att kastas av inom 15 sekunder. Willners puttar på mig för att hoppa på för en tur och en bra bild. Jag fegar ur.

Om den gamla utförsåkarstjärnan Glenn Plake softar i en hall måste den vara the place to be. Ansedd som en av de största alpinvisionära hjältarna någonsin står han nu livs levande någon meter från oss med tuppkammen lika hög som för 20 år sedan. Vi kollar en fullskalig modeshow tillsammans med Plake (även om vi inte berättar det för honom) i hallen Ispovision. Hallen består av varumärken i gränslandet till sportbranschen, plus ett par rena designrätta sportmärken, som svenska Casall, Röhnisch och J Lindeberg. Willners berättar att Ispovision var katastrofal första gången den anordnades, men att den nu växt till sig. Och det har den verkligen. Det är en cool hall som andas sportklädernas möjliga framtid och av folkmängden att döma är arrangörerna rätt ute. Att kliva in känns mer som att välkomnas till Milano än München.

– China price, Taiwan quality!

– You can come and inspect my factory.

Jag traskar in i vad som ibland kallas för ”kineshallen”. Här är alla välklädda, det är fler slipsar här än i de tolv andra hallarna tillsammans, men det är inte precis finhallen. Däremot misstänker jag att det är en hall där affärer görs.

Vid lunchtid går en man runt med en vagn fullpackad med folieformar innehållande asiatisk mat. Han tjänar mycket pengar under Ispodagarna. Hela hallen är en uppsjö av grejer: skateboards, cyklop, simfenor, vandringskängor, snowboards, fotbollar, volleybollar, basketbollar, alla andra sorters bollar, pingisracket, skidor, kläder av alla slag, vantar, kepsar, mössor, inlines, snöskor, hemträningsmaskiner, hantlar, skor, halsdukar, ryggsäckar, cyklar, stavar, skridskor, solbrillor, hjälmar, två montrar med darttavlor och mycket mer. Man ska vara försiktig att döma folket i ”kineshallen”. De har alla en sak gemensamt – drömmen om den stora dealen.

channels.php composer.json composer.lock cookie_jar.txt db.php debug.php import.sh recipes.php series.sh src temp.json test.php vendor Hur kommer det sig att majoriteten av Völkls montermän ser ut som små kopior av Arnold Schwarzenegger?

channels.php composer.json composer.lock cookie_jar.txt db.php debug.php import.sh recipes.php series.sh src temp.json test.php vendor Många i branschen tycker att allt ser så lika ut. Varför är det då ingen som gör något annorlunda?

channels.php composer.json composer.lock cookie_jar.txt db.php debug.php import.sh recipes.php series.sh src temp.json test.php vendor I en del montrar med skejtmärken råder sådan whatever-attityd att jag inte vågar gå in.

channels.php composer.json composer.lock cookie_jar.txt db.php debug.php import.sh recipes.php series.sh src temp.json test.php vendor Under modevisningen vi såg med Glenn Plake visade det sig att Casalltjejer har högklackat på gymet.

channels.php composer.json composer.lock cookie_jar.txt db.php debug.php import.sh recipes.php series.sh src temp.json test.php vendor Jag tog rygg på Jake Burton Carpenter och hans fru Donna Carpenter ett tag. Jake var väldigt intresserad av Porschen i Asics monter.

channels.php composer.json composer.lock cookie_jar.txt db.php debug.php import.sh recipes.php series.sh src temp.json test.php vendor På världens största sportmässa går det åt fler cigaretter än årsproduktionen på en Marlborofabrik.

channels.php composer.json composer.lock cookie_jar.txt db.php debug.php import.sh recipes.php series.sh src temp.json test.php vendor Atomic har en snowboard som man skrämmer barnen med&

channels.php composer.json composer.lock cookie_jar.txt db.php debug.php import.sh recipes.php series.sh src temp.json test.php vendor &och i montern körde de Dylans The Hurricane – respekt!

channels.php composer.json composer.lock cookie_jar.txt db.php debug.php import.sh recipes.php series.sh src temp.json test.php vendor I Atomics monter kunde man vara Hermann Maier och köra störtlopp på tv-spel. Jag fegade ur.

channels.php composer.json composer.lock cookie_jar.txt db.php debug.php import.sh recipes.php series.sh src temp.json test.php vendor Jag vet nu innebörden av uttrycket mässkoma.

channels.php composer.json composer.lock cookie_jar.txt db.php debug.php import.sh recipes.php series.sh src temp.json test.php vendor Det är jobbigt att gå mycket på två dagar. Willners snarkade som ett större sågverk på flyget hem.

channels.php composer.json composer.lock cookie_jar.txt db.php debug.php import.sh recipes.php series.sh src temp.json test.php vendor Slutligen: undrar varför inte Arnold-kopiorna var kroppsmålade och bar tanga?

Av: Jonas Blomqvist