Att göra rätt är krångligt och tidskrävande, men att göra fel kan bli ännu krångligare och framförallt dyrt. Det finns inga genvägar för de sportföretag som idag skeppar varor via Storbritannien. Här berättar experten om den bästa strategin.
Trots att folkomröstningen om Brexit genomfördes redan 2016 och att frågan varit uppe sedan dess är det en hel del företag som skeppar varor via England som ändå har hamnat i problem nu när de nya reglerna har börjat gälla i praktiken, till exempel en del golfföretag.
– I grunden handlar det om att man faktiskt inte har gjort hemläxan, trots att det brittiska tullverket tidigt flaggade för omställningen och informerade om de nya reglerna så är det många företag som inte har tagit fram någon logistikstrategi för hur man ska hantera varuflödet till och från Storbritannien, säger Brexitexperten Patrik Andreasson på Tullkompetens AB.
Enligt honom är det mycket som behöver förändras i företagens rutiner i och med Brexit. Inte minst leveransvillkoren (INCO-Terms) måste ses över, så att man inte riskerar att åka på onödiga kostnader. Viktigt att klargöra fördelning av ansvar och kostnader, då 3:e landsflöden är förknippade med andra risker än flöden inom EU. Det ställs även helt andra krav på varornas klassificering, det tullvärde som skall klareras samt inte minst varornas ursprung. Är produkterna producerade i Storbritannien och har brittiskt ursprung är de i de flesta fall tullfria, men i många fall är varorna producerade i Asien, vilket innebär att man riskerar tullavgifter både i Storbritannien och sen i EU.
– Egentligen är det samma princip som handeln med varor från Asien till Sverige som sedan ska vidare till Norge. En del företag har valt att upprätta egna tullager för att lösa det varuflödet. Men den vanligaste strategin just nu när det gäller Brexit är att de flesta företag helt enkelt väljer att styra undan från Storbritannien som mellanland.
Att låta produkterna passera Storbritannien kan bli väldigt dyrt, eftersom man även åker på kostnader för både export- och importförtullningar. Totalt kan det handla om många hundra kronor för varje paket. Ett val är förstås att samla ihop så stora partier som möjligt och skeppa i bulk, men det krävs å andra sidan att det finns en mottagare med rätt tillstånd och rutiner för att hantera så stora leveranser i andra änden.
– Många väljer att anlita ett transportörsombud som ska sköta all tullhantering, men det man oftast inte tänker på är att det är export- respektive importföretaget som har ansvaret för att alla papper är i ordning och att rätt uppgifter finns tillgängliga, inte transportören. Så man kommer inte runt den här frågan, oavsett vilken logistiklösning som väljs.
– Det absolut bästa är att sätta sig in i reglerna och föra upp dem på ledningsnivå på företaget så man lär sig rutinerna och reglerna. Rent lagligt är det faktiskt firmatecknaren, vd:n, som har det yttersta ansvaret för att det blir rätt. Så det är viktigt för vd:n att ha tillräckliga tullkunskaper för att kunna ställa rätt krav och följa upp företagets uppgiftslämning.
Men det är en puck som de flesta helst vill slippa ta i. Det gäller inte bara för sport- och outdoorhandeln. När Tullverket gjorde en genomgång av de värdemässigt 100 största svenska importörerna blev två av tre eftertaxerade eftersom de gjort fel i sin hantering. Det kunde handla om felklassificerade varor, ursprungsstatus och odeklarerade fakturor eller fel tullsatser med mera.
– En tullrevision kan hålla på i 90-180 dagar och du kan inte rätta till felen i efterhand. Så det kan bli både dyrt och tidskrävande för företagen. Att göra rätt från början är en väldigt god investering, slår Patrik Andreasson fast.
* Den här artikeln publicerades ursorungligen i SPF nr 5/21.