Alla kan bli chefer enligt Susanna Lindberg. Hon borde veta. Efter över 30 år i detaljhandeln, varav över 20 som butikschef, vet hon det mesta som är värt att veta om butikschefsjobbet.
Det märks fort att Susanna Lindberg är chef. Hon har den naturliga självklarhet i både agerande och tal som så ofta är förunnat kunniga chefer. Man brukar kalla det för pondus.
Hon har även erfarenhet. Bakom sig har hon över 30 år i olika positioner i detaljhandeln, flera av dem chefsbefattningar. Till Stadiums Skellefteåbutik kom hon för knappt fyra år sedan. Och hon trivs bra. Mycket bra. Till och med så bra att hon tycker att anställda på Stadium är lite bortskämda.
– När jag kom hit från Lindex var det som att komma till en annan värld, säger hon på omisskännligt Skellefteåmål. Stadium är ett jättebra företag att jobba för. Det finns en familjeanda som genomsyrar hela företaget. Det är jättekul att de har lyckats hålla kvar det trots att företaget blivit så stort.
Varför blev du chef?
– Jag har alltid gillat att coacha andra; att driva andra framåt och se när de växer. I flera av de butiker som jag har jobbat i har de haft personalproblem och stora konflikter. Att vara med om att vända en grupp och få se det vända, att folk börjar gå framåt och börjar må bra istället, det tilltalar mig. Men jag älskar även att sälja och att jobba med människor, det är väl det stora.
Du var bara 25 år när du skulle tillträda din första chefsposition. Var du nervös?
– Jättenervös. Jag skulle leda mina forna arbetskamrater som i flera fall var mycket äldre än jag. Det var tufft, jag visste inte hur de skulle ta emot mig. Men jag lärde mig att vara direkt, ta konflikter, ta diskussioner, lyssna på kritik, vara öppen för förslag och ta hjälp av kollegor. Just att söka stöd tycker jag är viktigt. Man kan inta bara köra sitt race, det går inte. Man måste bolla med kollegor och sin chef, söka stöd och coachning därifrån. Det är viktigt att du har en stabil chef.
Hur ska man förhålla sig till sina forna kollegor? Ska det bli ett mer formellt förhållningssätt?
– Nja, en öppen dialog tycker jag att det alltid ska vara men samtidigt måste du som chef ta ett steg lite grann åt sidan. Samtidigt är det inte optimalt att gå från en grupp och bli chef för den gruppen, det är inte bra. På de andra arbetsplatserna har det inte varit så utan då har jag kommit in utifrån och haft möjlighet att direkt sätta mina ramar, det är bättre.
Är det för tidigt att bli chef när man är 25 år?
– Nej, jag tror att alla kan bli chefer om man tar till sig de smällar man får på vägen och låter dem forma chefskapet. Kör du bara ditt race utan att lyssna på omgivningen då är du inte rätt ute. Men på ett sätt är det också ensamt som chef. När allt går bra och det flyter på så är du en i gruppen men när det är tufft, då är du lite ensam. När du är 25 och går in som chef kanske du inte har förstått det riktigt – att du är en i gruppen men ändå inte.
Om man jämför dig idag med när du var 26 år och hade jobbat ett år som chef, hur har du utvecklats som chef?
– Jag har mognat. Blivit lugnare och mindre hetsig, tycker jag, har lättare att ta diskussioner. När man är ung och lite het som jag var, då måste man lära sig att lugna ned sig lite grann och inte ta åt sig så mycket. När jag var ny som chef kunde jag gruva mig länge för en diskussion eller en konflikt där någon brusat upp. Nu vet jag att saker är övergående bara man följer upp det så att det inte ligger kvar. Jag är också betydligt lugnare och mindre emotionell i konflikten när den pågår. Det är en stor fördel. Men samtidigt är det bra att ha lite diskussioner och konflikter. Är alla nöjda, då går man inte heller framåt. En grupp behöver ha lite diskussioner och konflikter.
Hur gör du för att få upp de här diskussionerna till ytan?
– Vi har personalmöten en gång i månaden. Nu har vi till exempel jobbat med våra värderingar. Personalen har fått sitta två och två och diskutera om vi jobbar enkelt eller byråkratiskt. Nästa steg är att komma fram till hur vi ska göra för att flytta det här längre åt det håll vi vill. Då uppstår diskussioner. Sedan brukar jag alltid ha en punkt som heter övriga frågor, där kan det komma upp diskussioner. Jag försöker alltid föra en dialog med personalen och jag tycker det är jätteviktigt att personalen vågar komma och säga vad de tycker. Vissa gör det men vissa gör det mindre och de kan man tappa bort lite grann. Jag säger alltid till nyanställda att de kan komma till mig vad det än är.
Är någon arg på mig vill jag att den personen pratar direkt med mig och inte om mig. Det är jätteviktigt för annars kan jag inte förändra det som är fel, jag är ingen tankeläsare. Ibland tror de att jag är det, att jag känner av allting, men det gör jag inte.
Om någon inte gör som du vill, tar inte kunder på rätt sätt till exempel, hur tillrättavisar du på ett sätt så att utfallet blir gott?
– Jag tror man alltid måste börja med att berömma önskvärt beteende. Men vissa gånger måste du ta diskussionen, ge dem konstruktiv kritik genom att säga ”gör så här istället” eller ”det här tror jag är bättre”. Det är viktigt att jag som chef säger till när saker är fel men det är även otroligt viktigt att se, lyfta och berömma sina anställda. Att ha ett auktoritärt ledarskap tror jag inte på, jag tror det är helt fel. Du kommer dit du vill just då, för en kort stund. Men sedan faller det tillbaka. Med auktoritet kan du aldrig få personalen att jobba för att de vill utan de kommer göra det för att de måste. Och det är stor skillnad på att jobba för att man vill jämfört med att jobba för att man måste, det är hemskt stor skillnad.
På vilket sätt är det en skillnad?
– När man vill något själv så gör man det med glädje. Men är jag på dem med piskan hela tiden då gör de bara saker för att de måste, utan glädje. Det leder också till en situation där de inte behöver tänka och den som inte behöver tänka blir statisk. Då fastnar hela gruppen. Den kommer inte med egna idéer och den går inte framåt.
Vilka beslut är svårast att ta som chef?
– När jag måste göra neddragningar på något sätt, säga åt någon att han eller hon måste gå eller kommer att få mindre tid. Det är tufft eftersom det påverkar hela den personens liv. Det är lite nervöst när man ska göra det men samtidigt måste man tänka på att man blivit tillsatt som chef av Stadium. Jag jobbar för Stadium och vi måste driva butiken på bästa möjliga sätt och vara lönsamma, det är mitt uppdrag. Sådana gånger får man sätta personliga känslor åt sidan.
Å andra sidan, vad är roligast med ditt jobb?
– Att få coacha och leda är också otroligt roligt. Se personer växa, se att de vågar, se när någon som är lite försiktig börjar ta för sig, det är roligt. Sedan är det att vara ute och sälja med personalen. När det är full rulle i butiken och man har så mycket att göra att man nästan inte hinner med, det är roligast. Jag gillar att stå i butiken och är inskriven på schemat, jag skulle inte gilla att bara sitta på kontoret och jobba med det administrativa. Det är också viktigt för mig att jobba tillsammans med personalen. Då ser och hör jag vad som händer och går något snett kan jag ta de sakerna.
Hur jobbar du för att motivera din personal?
– Många idrottar och blir motiverade bara av att få jobba i en sportaffär med sportgrejer men generellt tror jag att det är jätteviktigt att det finns glädje i butiken. Sedan måste det finnas utrymme för att begå misstag. Som ny måste du få veta att det inte är hela världen om du gör fel, att misstag ofta går att fixa bara man gör det med glädje och ser till att kunden blir nöjd i slutändan. Men det gäller att känna av lite grann. Ofta är det så bland unga att de har inställningen ”vad ger det här mig?” och då är det upp till mig att försöka utkristallisera vad de får och vad det ger dem. Inom Stadium har du möjlighet att växa och få mer ansvar. Det finns möjligheter att gå vidare och vi har utbildningar inom olika områden som ger bättre kompetens och vill de utnyttja de möjligheterna är det jätteviktigt att de får chansen.
När du ska anställa ny personal, vad tittar du på för att träffa så rätt som möjligt från början?
– Det viktigaste är inte alltid att personen kan allting, mycket handlar istället om vad personen har för inställning till arbetet – alla kan ju lära men viljan måste finnas där. Personen måste vilja det här och tycka att det är kul med sport och sportmode, det är en förutsättning annars är det inte aktuellt att jobba här. Det kan vara svårt att se det här ibland – oftast ser du det inte förrän de kommer in och jobbar – och därför är det viktigt att alltid ta en provanställning eller ett vikariat. Funkar det inte så är det bara att avsluta om jag ska vara krass. Som chef måste du också titta om det är rätt person i gruppen och om personen kan tillföra gruppen någonting.
Vad är viktigt att tänka på där? Hur sätter man ihop en bra grupp?
– Jag tror att det är väldigt viktigt att blanda både åldrar och kön. Då är alla inte på samma nivå, alla får inte barn samtidigt och du får en mix av allt. När du har personer i gruppen som är på olika ställen i livet så får du diskussioner med olika synvinklar och olika infallsvinklar, gruppen blir inte homogen och det tror jag är jätteviktigt. Vi kan också ställas inför situationer där kunderna kräver en viss typ av säljare och då måste butiken ha bredd på personalstyrkan. Även om tjejerna som jobbar här är jätteduktiga på hockey så finns det karlar som inte vill handla av dem, du lever med fördomar också.
Jämfört med många andra branscher har detaljhandeln arbetstider som kan vara svåra att kombinera med småbarnsår. Hur har det fungerat för dig att vara chef och ha barn?
– Nu är barnen stora men det har inte alltid varit lätt för min man reser mycket i jobbet. Man måste ta hjälp, farmor och farfar har ställt upp jättemycket för oss. Samtidigt är det inte alltid en nackdel att jobba inom detaljhandeln. Du kan välja att jobba mycket helg och då kan man vara ledig mitt i veckan och ha barnen hemma från dagis. Jag har jobbat mycket fredagskvällar och helger för att få ihop det hemma men i omgångar har det varit tufft. Sen är det klart att det är tuffare att vara chef i det läget för när det krisar och du till exempel inte får in någon personal, ja, då är det du som måste in och jobba. Men jag har haft en stor hjälp av min syster, mina föräldrar och min mans föräldrar. De har ställt upp jättemycket.
Du har varit chef i detaljhandeln i över 30 år. Skulle du kunna tänka dig att öppna en egen butik?
– Nej, jag ser en stor trygghet i ramen som jag har idag, det finns en stor styrka i det. Genom Stadium har jag en uppbackning som jag aldrig skulle ha om jag vore själv. Det är många som har frågat om jag inte ska öppna något eget men jag har aldrig känt mig lockad av det. Visst vore det jättekul att åka på mässor och gå runt och välja produkter men jag tror att jag skulle titta för mycket på det jag gillar. Nej, det ska mycket till för att det ska bli lönsamt, det är inte för mig.