Membran eller beläggningar är en självklarhet i dagens ytterplagg men det är skillnad på material och material. Vi förklarar hur de fungerar så att du lättare kan sälja rätt plagg till varje kund.
Teorin bakom moderna funktionsmaterial är att en vattendroppe har en storlek runt 100 micron och en vattenmolekyl har storleken 0,0004 micron. Genom att tillverka ett material med små öppningar på runt 0,5–1,0 micron kan det släppa igenom de små vattenmolekylerna men stänga ute de stora vattendropparna. Till denna ganska enkla princip ska läggas att naturen alltid strävar efter jämvikt så att fukt vandrar mot torr luft och att värme vandrar mot kyla.
Teorin är enkel men i praktiken blir det som vanligt betydligt svårare. Framför-allt då det finns olika metoder för att få till dessa små öppningar där vattenmolekyler i form av ånga fritt kan vandra igenom.
Det finns tre slags funktionstyger för ytterplagg: membran, beläggningar (coatings) och mikrofibertyger. Tre konstruktioner som ger mer eller mindre vattentäta tyger som andas mer eller mindre bra.
Membran är kungen bland de tre funktionsmaterialen eftersom de har den bästa vattentätheten, bästa hållfastheten och oftast den bästa andningen. Tyvärr har de också ett högre pris.
Konstruktionsmässigt är ett membran en tunn plastfilm som lamineras på insidan av yttertyget. Det vanligaste är att plastfilmen är porös, alltså innehåller små håligheter som släpper igenom vatten i form av vattenmolekyler (ånga), men stoppar vatten i form av vattendroppar. Alla membran är dock inte porösa. Det finns de som fungerar på molekylnivå istället. Det innebär att håligheterna då är öppningar mellan molekylerna i materialet. Det intressanta med dessa material är att de, precis som alla andra material, utvidgar sig när de blir varma. Då blir öppningarna också större vilket innebär att materialet andas bättre ju varmare omgivningarna är. Precis som användaren vill ha det med andra ord.
Det snackas också om 2- och 3-lagerskonstruktioner och de siffrorna syftar på hur många lager som har laminerats ihop till ett material. En 2-lagersväv består av yttertyg plus membran medan ett 3-lagers även har ett slitskikt på insidan. För att ett 2-lagersplagg inte ska slitas sönder av nötning på en gång kompletteras det ofta av ett nätfoder på insidan. Generellt sätt har 2-lagers bättre andning medan 3-lagers är smidigare och har bättre hållfasthet. Det finns även 2,5-lager och då har membranet försetts med en yta som ska tåla nötning.
En beläggning är från början en pasta som breds ut på baksidan av tyget i ett tunt skikt. När pastan torkar expanderar den och de små håligheter som då bildas fungerar på samma sätt som hålen i ett membran. Beläggningens rykte säger att det antingen andas mycket bra eller är väldigt vattentätt. Sällan båda delarna samtidigt. Plus att livslängden inte är lika lång som för membran. Vad det gäller kombinationen av andning och vattentäthet så har kemisterna trollat med knäna de senaste åren och kommit fram med beläggningar som nosar på membranens prestanda. Ibland till och med matchar de bästa. Fortfarande är det dock en del frågetecken vad det gäller långvarig prestanda – tvätt och nötning försämrar de flesta beläggningars prestanda både rejält och ganska snabbt. Å andra sidan är beläggningar bra mycket billigare än membraner.
Mikrofiber är en tygkonstruktion som gör plagget vattentätt. Tyget består inte av tvinnade trådar som brukligt är, utan de mycket tunna fibrerna ligger i lösa knippen. Vid vävningen bildas små, små mellanrum mellan fibrerna och dessa mellanrum fungerar som öppningarna i ett membran.
Fördelarna med mikrofiber är att det är konstruktionen i sig som ger vattentätheten och andningen – funktionen slits inte bort – plus att tygerna blir väldigt mjuka och prasselfria. Nackdelen är att det är svårt att uppnå toppvärden både vad det gäller andning och vattentäthet. Materialet är suveränt till inte alltför intensiva aktiviteter i inte alltför risigt väder. Krävs det mer än är beläggningar eller membran bättre.
Dagens funktionsmaterial må vara fantastiska men de är inte magiska. Att de fungerar beror på naturens vilja att alltid nå balans. Den svett som kroppen producerar vid fysisk aktivitet förångas av kroppsvärmen. Ångan strävar alltid efter att ta sig till ett torrare och kallare klimat – oftast ut genom tyget. Om vi däremot är torra på kroppen och sätter oss i fuktigt, soluppvärmt gräs kommer fukten att vandra åt andra hållet. Det finns alltså situationer då vattentäta material drar åt sig fukt, men oftast går fukttransporten åt rätt håll.
Inget material i världen klarar av att transportera bort all ånga vid riktigt svettiga strapatser. Då får användaren ta till gamla hederliga knep som att öppna upp dragkedjor och ärmslut. Konstruktionen av ett plagg är dessutom avgörande för hur bra ventilationen fungerar. Undersökningar har visat att ventilationen genom tyget bara står för hälften av all ventilation – resten sker genom öppningar och luftrörelser i plaggen. Alltså är inte ens marknadens bästa material någon garanti för att plagget kommer att andas förträffligt om konstruktionen inte är rätt.
Funktionsplagg har ofta tejpade sömmar. Det betyder att sömmarna har täckts med en tejp på insidan för att inte släppa in fukt den vägen. De flesta plagg med membran är fullständigt tejpade eftersom de är tänkta att användas i tuffa förhållanden. Enklare plagg med beläggningar kan ha ”kritiska sömmar” tejpade. Det betyder att de mest utsatta sömmarna, som till exempel axelsömmarna, är tejpade.
Något som kan stoppa materialets ventilation är om själva yttertyget blir genomvått. Därför är materialen impregnerade men om impregneringen är dålig eller har nötts bort och yttertyget blir mättat av fukt täpper det till precis all andning. Därför måste användaren se till att impregneringen hela tiden är fullgod. Det enklaste sättet är att torktumla eller stryka plagget efter varje tvätt, då värms impregneringen upp och vandrar till utsidan av fibrerna. Plagget blir som nytt igen. Den metoden fungerar ett antal gånger, men till slut måste användaren impregnera om jackan. Sälj bara impregneringar som dokumenterat fungerar med funktionstyger och upplys kunderna om varför det är så viktigt att impregnera om ett plagg.
För att ett funktionsmaterial ska fungera krävs att inget stoppar ångan på vägen ut. Jag utgår från att alla i sportbranschen har lärt sig att bomull närmast kroppen är helt förkastligt. Det suger åt sig fukt och tar långt tid att torka. Funktionsmaterial fungerar allra bäst tillsammans med ett underställ som transporterar bort fukten från kroppen och sprider ut fukten över en större yta. Eller ihop med ull som är ett suveränt funktionsmaterial.