Frankensteins nallebjörn

Björn Andersson på BA Sportprodukter är en veteran, både inom handbollen och inom sportbranschen. För de allra flesta är han ”Lurch” efter den Frankensteins monster-liknande betjänten med samma namn i Familjen Addams. Han vaggar fram på trasiga knän och sätter sig med det goda högerörat vänt mot mig inne på Swesportmässan och ser snarare ut som en väldigt snäll nallebjörn än något monster. Samma dag som jag möter 58-åringen har han drabbats av en insikt:

– Jag kom på idag på frukosten att det är nästan exakt 30 år sedan jag började i branschen. Jag började den andra januari 1978 för Karhu Titan. Då fick jag en bunt ritningar under armen och blev ansvarig för att bygga en fabrik för längdskidor i Linköping. Trettio år, det är skrämmande när man tänker på det.

Vad skulle du pyssla med om du gjorde något annat?

– Nu är väl det en väldigt hypotetisk fråga. Men jag är egentligen utbildad kemiingenjör. När jag började med miljövård 1971 var det ett rätt abstrakt ord. Första två åren var jag knappt på kontoret – jag var på utbildning hela tiden. Allting var så nytt. Det hade säkert varit en utvecklande bransch det också.

Det känns väldigt kamratligt här på mässan. Som om alla är kompisar?

– Ja. Eftersom jag hållit på så länge känns det mer som att jag träffar vänner och gamla bekanta. Det är så många evenemang i branschen och man har kanske umgåtts några dagar med kunderna. Kanske hejat fram Anja Pärson till guld. Det är ju det som gör branschen: Du jobbar med grejor som folk använder på sin fritid och mår bra av. Sedan att det måste finnas en affärsmässig uppsida på det hela, det är ju självklart. Men jag gör hellre det här än att sälja järnstänger eller vad jag nu ska jämföra med.

Hur länge vill du hålla på?

– Jag har inte satt något datum men det känns fortfarande väldigt bra. Nytt folk som är yngre och entusiasmerar kommer in i företaget och min roll är mer att jag backar upp dem än tvärtom.

Är du involverad i handbollen någonting nu för tiden?

– Inte direkt. Kanske mera så att jag träffar gamla kompisar som jag spelade tillsammans med i Linköpings HF, före detta Saab. Annars hänger jag med via media. Det gick ju oförskämt bra under en period och sen blir det förstås generationsväxlingar. Det skulle förvåna mig mycket om det skulle bli något stort resultat i årets EM (facit: vi åkte ut i andra gruppspelet mot regerande världsmästarna Tyskland, red. anm.).

Vilket är ditt finaste handbollsminne?

– Jag brukar säga att när jag spelade lärde vi oss mycket, men vi vann inget. Sedan när jag slutade började de vinna, ha ha. Men i en lagsport som handboll har man hela tiden många olika individuella minnen. Jag har spelat tre VM och ett OS och varje stor turnering är en upplevelse. Under OS i München 1972 var det första gången handboll var med. Det var uppmärksammat och nytt och spännande. Tyvärr fick tävlingarna ett abrupt slut med dödsskjutningarna (då palestinska terrorister sköt ihjäl israeliska OS-deltagare, red. anm.).

Varifrån kommer egentligen smeknamnet ”Lurch”?

– Jag vet faktiskt inte exakt. Kopplingen var förstås Familjen Addams. Vi var på ett juniorlandslagsläger och jag imiterade väl honom eller någon hittade på något. Det hänger fortfarande med.

Berätta om dina tuffa Karhuskor!

– Det togs fram en orange signatursko som hette Lurch. Det var väldigt unikt med namngivna skor men det var gränsfall att man blev avstängd från OS i dem. Det var totalförbud mot reklam på den tiden – helt vit skulle man vara. Men det var inga större inkomster då, mest fåfänga bara.

Har du skorna kvar?

– Vet faktiskt inte. Men jag har ett tidigt idolkort från 1977 där jag har skorna på mig och en orange overall med utsvängda ben. Och är 40 kilo lättare.

Var det handbollen som sabbade knäna?

– Ja. Men imorgon ska jag röntgas inför en knäprotesoperation. Bägge ska bytas ut, är det tänkt.

Vad har du för hobbies annars?

– Jag hackar golf på somrarna. Kom ner till handicap 18 för tio år sedan och lär väl inte komma lägre än så. Jag försöker mest att inte vara till belastning för dem jag spelar tillsammans med. Och så har jag två hundar som jag gillar att vara ute i naturen med. Det rensar hjärnan också.

Spelar du tv-spel?

– Nej. Men jag kan skicka mail!

Avlade du några nyårslöften senast?

– Nej. Det är bättre att ändra levnadssätt löpande om det behövs. Men jag röker inte, så det behöver jag inte sluta med.

Bild: Lurch Idolkort

Bildtext: ”Lurch” fick sina egna signaturskor genom Karhu 1977 – och blev nästan portad från OS på kuppen. Spana även in de tidsenligt utsvängda byxbenen.

Av: Text: Tommy Ryding. Foto: Pelle Jansson.