Tillsammans mot innebandytoppen

Kändisar och idrottsstjärnor hör till kategorin knepiga-att-boka-intervjutid-med. Därför är det inte konstigt att det tar tre veckor innan jag kan få ett datum för intervjutid med Fatpipes Niclas Olofsson. Med tre VM-guld som innebandymålvakt har han absolut varit det sistnämnda. Det sista guldet togs dock 2006 och istället för divalater är det mycket och spännande arbete som ligger bakom all tid som förflyter innan han och kollegan Christian ”Chrisse” Silvergren äntligen sitter i varsin fåtölj framför mig och snackar innebandy.

De är bägge engagerade i sporten på arbets- som fritid och Niclas dotter har gått i pappas fotspår som burväktare. Något han försökte förhindra berättar han, trots möjligheten till en ny svensk världsmålvakt.

– Nej hon fick inte stå för mig i början. Jag ville skydda henne från jämförelserna. Men sen provade hon på det och det visade sig att hon var jäkligt duktig. Kanske för att jag tränat henne ganska hårt, säger han leende.

Fatpipe Sverige är med sina 3,5 anställda och en omsättning på cirka 10 miljoner per år, ”ett rent säljbolag”, enligt Niclas. Fatpipes huvudkontor ligger i Finland och har 15 anställda. Där finns Europalagret, marknad och produktutvecklingen. Just nu vet Fatpipe sin plats på den svenska innebandymarknaden, menar Niclas. Mycket nytt är dock på gång.

– Det finns två stora marknader i världen som är lika stora, den svenska och den finska. Vi är trea i Sverige och etta i Finland, säger Niclas och framhåller att de jämnstora marknaderna skiljer sig mycket åt.

– I Sverige är vi mycket mer otrogna varumärkena och sugna på att testa nya produkter jämfört med i Finland.

Därför är Fatpipe ohotad etta i hemmalandet, menar han. Dessutom spelar vi på olika sätt jämfört med på andra sidan Östersjön.

– I Sverige är allt styrt av föreningar. I Finland ses man mycket mer ett kompisgäng som spelar och sen bastar man ihop. Dessutom har man byggt fyra, fem innebandycenter bara i Helsingfors. Åtta-tio planer i flera våningar där det spelas hela tiden, säger Niclas entusiastiskt och verkar vilja inkorporera de finska idéerna i hemlandet så fort han fick chansen.

Han gillar inte den svenska verkligheten, hur svårt det är för innebandyföreningar att få halltider, ett problem som finns speciellt i växande storstäder.

Trots de fina spelmöjligheterna i Helsingfors får de finska damerna i VM-finalen stryk av Sverige några dagar efter denna intervju.
Niclas Olofsson säger flera gånger under intervjun att Fatpipe har accepterat tredjeplatsen efter Unihoc och Salming på den svenska innebandymarknaden. Vid ett tillfälle säger Niclas ”De får jaga ihjäl varandra så kommer vi bakifrån”, med ett leende.

Man får ändå ta Niclas prat om att acceptera ett brons med ett ganska stort mått salt. En kille med tre VM-guld i sporten han verkar leva dygnet runt med, kan väl inte vara nöjd med en tredjeplats?

Det som hittills gjort att Fatpipe fått släppa Unihoc och Salming i täten stavas totalleverantör. Efter Unihocs knall i innebandyvärlden, att man i sommar släpper sex modeller av skor, gör att man svarar upp mot Salming och blir Sveriges andra totalleverantör av innebandyutrustning. För en förening med ett par hundra medlemmar gör det att föreningen kan spara tid, pappersarbete och även en och annan krona. Fatpipe å sin sida säljer till alla sportkedjor och corebutiker. Samtidigt har man inte kunnat erbjuda en helhetslösning för några av de viktigaste kunderna, tre av Sveriges fyra största klubbar. Därigenom har de inte riktigt kunnat bjuda sina två kollegor en match om de riktigt stora föreningskontrakten. Fram tills nu. Med start vid årsskiftet 2013/2014 kontrar Niclas Olofsson och gör gemensam sak med ingen mindre än en av världens tyngsta leverantör inom indoorskor.

När vi kommer in på det rykande heta samarbetet med Asics (Niclas och Asics representanter har när den här intervjun görs inte skrivit färdigt alla papper) blir Niclas än mer på hugget. Fokus, menar Niclas, är att kunna erbjuda föreningarna kvalitet rakt igenom.

– Nu kan vi erbjuda premiumskor och kläder tillsammans med premiumutrustning när det gäller klubbor, bagar och målvaktsutrustning. Dessutom kan vi erbjuda hög service eftersom vi är två stora trygga företag med bra logistik. Vi är stolta över samarbetet med Asics men samtidigt ser vi att vi var de enda de kunde jobba med. Och vi från Fatpipe kände likadant. Matchningen mellan de här två varumärkena – det gick inte att säga nej.

Erik Nystedt, vd på Asics Sverige, är även han nöjd med att jobba tillsammans med en annan leverantör.

– Det här blir en väldigt bra helhetslösning som vi kan erbjuda innebandyklubbarna. Tanken är att vi ska kunna skriva avtal med klubbar från hösten 2014, säger Erik och förklarar att fokus nu blir att finnas med på så många klubb- och teammässor man bara hinner och mäktar med.

Efter att under hösten 2013 blivit officiella klädleverantörer till både Sveriges herr- och damlandslag slängde Asics i ännu en växel när varumärkets utökade skorange inför hösten 2014 presenterades. Det gör att Asics förutom kompletta klädkollektioner för juniorer, dam och herrelit för både on- och off court även har fyra olika skomodeller speciellt utvecklade för sporten.

– Konkurrens är bra, kommenterar Erik faktumet att det blir fler varumärken som levererar innebandyskor och fortsätter:

– När allt fler varumärken kommer med skor går utvecklingen snabbare och sporten ges möjlighet till bättre produkter.

Fatpipe och Asics har också gjort klart med ett specialavtal med Stadiums föreningsförsäljning, Stadium Team Sales, där Asics/Fatpipe kommer att kommuniceras som en helhetslösning. Dock stänger inte de bägge leverantörerna några dörrar för andra kedjor.

– Vi är öppna för alla som vill samarbeta, säger Erik som poängterar att Fatpipes goda kontakter med corebutiker inom sporten är guld värt för Asics.

– Fatpipe har bra kontakter med specialistbutiker. Vi finns också där men hoppas kunna få mer nytta av samarbetet hos dessa återförsäljare.

Initialt hade det dock aldrig blivit något avtal om det inte funnits en tätposition att slåss om, säger Erik.

– Vi på Asics har satsat hårt på sporter som är stora regionalt de senaste tio åren. Under förutsättning att vi kommer in på rätt position och kan hålla den låter vår huvudman oss agera, säger Erik och förklarar hur Asics gjort i andra europeiska länder.

I Holland gick man in i landhockeyn och blev etta. I Spanien, där padel-tennis är en större sport än traditionell tennis, blev Asics också ledande kort efter att man gick all in och började leverera utrustning.
Fatpipe/Asics gemensamma front stannar dessutom inte vid Sverige. Bolagen ser på möjligheten att samarbeta tätare på andra marknader, som Finland och Schweiz, säger Erik.

– Vi har en stark profil i de bägge länderna och är sannolikt etta på skor på bägge marknaderna.
När jag frågar Erik vilken marknadsposition Fatpipe/Asics siktar på i Sverige, har Erik svaret klart.

– Du känner mig. Jag är hellre etta än tvåa. Samtidigt ska man ha respekt för sporten och medtävlande.

Det praktiska, hur avtalen för försäljning av utrustning från Fatpipe och Asics till svenska innebandyföreningar kommer att utformas, kan Niclas Olofsson förklara i stora drag.

– Det kommer att vara tydliga fördelar för de klubbar som väljer att jobba med oss som helhetslevererantör.
Trots att bläcket knappt torkat på avtalspapprena har bolagen agerat kvickt under vintern. Eftersom Fatpipes designavdelning har upparbetade fabrikskontakter med Asien kunde Niclas presentera anpassad utrustning under tiden de bägge bolagen funderade på hur avtalet skulle utformas.

– Vi har redan färgmatchade toppkollektioner där klubbor har matchats med Asics kläder och skor och det kommer fler liknande kollektioner allt eftersom.

I Sverige och Finland, de otvivelaktigt största marknaderna för innebandy finns cirka 130 000 respektive 60 000 licensierade spelare. Upp till en halv miljon svenskar och lika många finländare äger dock en klubba eller ser sig som innebandyspelare. Ändå menar Niclas och Christian att det går trögt när det gäller försäljningsutvecklingen inom sporten. En av anledningarna är hur dess utövare ser på sin egen sport.

– Innebandy ses som en billig sport. Klubbor ska inte kosta för mycket, säger Niclas.

– Samtidigt, när de första kolfiberklubborna kom som kostade tolvhundra kronor, då skrattade folk. Sedan sålde de slut direkt, säger Christian som menar att många svenska motionärer är dåliga på att hänga med i produktutvecklingen:

– Jag spelar på skoj i division tre. När vi har match har de flesta i mitt lag bara med sig en klubba. Jag brukar säga: vad gör ni om den går av?

För att öka försäljningen måste sporten synas mer, menar Niclas. För att öka försäljningen måste sporten synas mer, menar Niclas. En dröm vore att få tillbaka SM-finalerna till Globen där sporten för några år sedan fick massor med PR när den spelades i den stora vita bollen för fullsatta läktare.

Under hösten 2013 lanserade Unihoc en kampanj för att göra innebandy till OS-sport 2016. Begagnade klubbor och annan utrustning började med hjälp av återförsäljare att samlas in och skeppas till tre länder varav OS-arrangören 2016, Brasilien var ett. Niclas stödjer målet i sak och har ytterligare lösningar för att lyckas.

– Att sikta på att bli en OS-sport är ett jättebra mål. Men då måste sporten bli global. Den dagen den blir utnämnd till OS-sport blir den också intressant för Östeuropa och Kina. För så fort det finns ett OS-guld att vinna kommer länder som Ryssland och Kina att göra allt för att vinna. Och är de med kommer USA vilja lära sig det eftersom de vill slå Ryssland och Kina, ha ha!

Vägen till att bygga upp innebandyn till en global sport är ändå lång, menar Niclas. När Sverige och Finland fortfarande avfärdar motståndare med tvåsiffrigt i en VM-turnering är det svårt för helt nya nationer att börja spela. Niclas  ser Tyskland som en av de viktigaste nycklarna att få in i den globala innebandyfamiljen. Där finns en stor och köpstark befolkning. När vi pratar USA och Kanada och kanske en marknad som i likhet med Finland och Sverige har ishockeykopplingen, skakar han på huvudet. Det tar tid att lösa upp skitsnack.

– Det är knepigt. I Kanada har försök gjorts med en innebandyturnering. Tyvärr ses det i Nordamerika lite som en tjejsport, för hockeyspelare som inte är tillräckligt tuffa för hockey. Det är tråkigt för innebandy är ett riktigt bra alternativ till hockey.