Som sista desperat utväg hade narkosläkaren Ed Sanders slagit den gamle mannen hårt i ryggen. Det hade inte hjälpt. Mannen andades fortfarande inte och hans ansikte hade börjat få färgen av ett par blå jeans. I fyra minuter hade han varit livlös, med någonting fast i hans luftvägar.

Det var den 28 maj 1990, strax efter lunch och halvvägs till San Antonio, Texas. Flygplanet låg på 10.000 meters höjd och Sanders och hans kollega Charles Plotkin var de enda läkarna ombord.

Tiden började rinna ut. De var tvungna att öppna den gamle mannens strupe. ”Har någon en kniv?”, ropade Ed och någon räckte honom en plastkniv från en lunchlåda. Uppgivet slängde han kniven på golvet och skrek: ”Nej, jag menar en riktig kniv!”. Den här gången lade någon en schweizisk armékniv i hans hand.

”Öppna den åt mig, ge mig det stora bladet, tack”, sa Ed. Det fanns inte tid för någon sterilisering. Om mannen överlevde med en infektion hade de gjort ett strålande jobb. ”Håll honom still”, sa han till sin kollega och riktade spetsen strax under den gamle mannens struphuvud...

På 1800-talet badade inte Schweiz i bankkontor av blänkande marmor. Det var istället ett av Europas fattigaste länder. Knivsmeden Karl Elsener vägrade acceptera de dåliga tiderna och 1884 startade han sin egen verkstad hemma i byn Ibach-Schwyz. Något år senare grundade han det schweiziska knivsmedsförbundet med målet att förse armén med knivar – vilket de också gjorde 1891.

Några år senare var Elsener helt barskrapad. Konkurrens från massproducerande fabriker i tyska Solingen sänkte hans affärer och kontraktet med armén försvann snabbare än en gevärskula. Ett stort lån från några släktingar gjorde det dock möjligt för honom att fortsätta och 1897 registrerade han ”Officer’s and Sports Knife” – en lättare kniv med sex verktyg istället för den tidigare som hade två.

Trots namnet hade han inget kontrakt med armén, men den nya kniven blev en sådan succé att många soldater köpte den ändå, privat. Denna vägran att ge upp blev starten på 125 år med ett av världens starkaste varumärken, den röda skölden med det vita korset – Victorinox. Namnet är en kombination av grundarens mors namn, Victoria, och namnet för rostfritt stål, inox. I år fyller företaget alltså 125 år och är fortfarande en familjeangelägenhet. Tio procent av aktierna ligger i vd Carl Elsener Jr:s och den övriga familjens portföljer medan resten ägs av Victorinox-stiftelsen.

Den schweiziska armékniven är en institution. Astronauter har använt den när de bordat rymdstationer, amerikanska presidenter har burit den i sina fickor och Fidel Castro har med största sannolikhet kapat minst en cigarr med multiverktygets stora knivblad.

Och den 28 maj 1990 körde alltså Ed Sanders en schweizisk armékniv in i halsen på en 89-årig man som låg på golvet i en trång flygplanskorridor. En provisorisk så kallad traketomi för att öppna luftvägarna. Han lyckades trycka ut en halvtuggad köttbit, använda höljet till en stiftpenna som luftrör och stoppa blodflödet tills planet landade. Den gamle mannen överlevde.

Historien är bara en av många där en schweizisk armékniv agerat hjälte. En historia berättar till exempel om den kanadensiske läkaren John Ross i Uganda som bestals på sin kirurgsåg och lyckades utföra sex amputeringar med den lilla sågen på en schweizisk armékniv. En annan om Helmut Knosp från Freiburg som kraschade sitt sportplan i franska vogeserna. Hans tre medpassagerare dog omedelbart men Helmut lyckades skära sig loss ur det brinnande vraket med sin armékniv, först från sätet och sedan genom plasttätningen runt ett fönster som han sedan kunde pressa sig ut igenom. Han överlevde med några brutna ben och döpte sin kniv till ”Min livräddare”.

Chris Jamieson från Urenui på Nya Zeeland gjorde någonting liknande, fastän för någon annan. I april 1997 såg han en skåpbil som körde av vägen ner i Awakinofloden. Instinktivt dök han efter. Det var en familj på fem personer och i baksätet satt två barn fast i sina bilbälten. Han skar loss dem med sin...ja ni kan kanske gissa det vid det här laget.

Idag sitter Victorinox-logon på fler produkter än knivar, bland annat på klockor, väskor, parfymer och minimalistiskt designade plagg med outdoorkänsla. Alla med fokus på ”vår tids moderna, urbana nomader” som det står i Victorinox programförklaring. En förklaring där de avslutar med ett citat från en okänd amerikansk kund som beskriver den berömda fickkniven:

”A friend. Not just a knife.”