Snabbhet skulle bytas mot styrka. Bollkänsla mot vighet. Bordtennis mot klättring. Det var dags för Sportfacks olympiad igen.
Tanken med Sportfacks olympiad är att vi ska prova på saker som vi inte har gjort tidigare. Eller åtminstone saker som ingen av oss redan är en stjärna på. Vilket innebär egentligen vad som helst.Den här gången var det Magnus tur att välja gren och även om det är en oskriven regel att vi inte ska välja sådant som vi redan kan hyfsat bra var det överraskande att den kortaste på redaktionen valde klättring. Å andra sidan är Magnus ett busfrö i en vuxen mans kropp, så kanske hade han aldrig slutat klättra när han väl en gång lärt sig konsten vid fem års ålder. Snart skulle vi få svar.
Alla hade någon gång provat på att klättra men Christer var i en egen division när han plockade fram både egna skor, sele och kritpåse. Det är på gränsen till fusk att ha egen utrustning men Christer lugnade oss med att han inte hade klättrat på tio år och hade ett stelt finger.Det fanns ingen förhandsfavorit när Elisabeth på Klätterverket i Sickla gick igenom teknik och säkerhet med oss och efter att ha testat tre olika leder i olika svårighetsgrad var det dags för tävling.
Magnus hade varit löjligt snabb de första försöken men eftersom det inte är sportmannamässigt att vinna sin egen gren sågs han inte som ett hot, han skulle medvetet maska om så behövdes. Christer var stabil men försiktig, Thomas skakade oroväckande mycket på benen så fort han kom två meter upp på väggen och Fredrik var inte så snabb som vi befarat. Det här såg ut att bli ännu en seger för chefen.
Första grenen var att klättra en 4C-led på 12 meter så snabbt som möjligt. Eftersom Magnus valt gren fick han börja så att vi andra kunde lära oss av hans misstag. Magnus körde med en annan taktik än vi andra och använde sig bara av vartannat grepp. Det är klart att det går snabbt om man fuskar på det viset och när han slog handen i toppen av väggen stannade klockan på otroliga 44 sekunder. Det var löjligt snabbt och vi andra var chockade. Ingen annan hade tränat på denna vartannatgrepptaktiken så det var en samling handlingsförlamade medelålders män som klängde sig fast på väggen. Det var en kamp om andraplatsen – alla andra beskrivningar är ren lögn.
Christer klarade av väggen på 1:27 och 20 sekunder långsammare klappade Thomas handen i toppen. Själv var jag tvungen att ta ett samtal från en prenumerant som ville göra en adressändring och då är det svårt att komma under tre minuter. Jag fixade det med nästan en minuts marginal men fick ändå stryk av Fredrik med åtta sekunder. Till nästa gren skulle jag stänga av telefonen.
Andra grenen var en lite svårare 15 meter hög 5B-led med dubbla överhäng där det bara gällde att klättra så högt upp som möjligt utan tidtagning.Magnus var först ut här också och nu förstod vi varför han hela tiden äter bananer till lunch. Det är inte för att han gillar bananer utan för att hans apgener kräver den födan. Trots att han blev hängande i en arm på det översta överhänget fixade han klättringen hela vägen upp. Ingen kunde nu slå honom i den här grenen så han var klar segrare. Han hade segrat i sin egen gren tvärt emot allt vad gott sportmannaskap säger. Nåja, vi andra skulle göra upp om de övriga placeringarna på ett schysst sätt.Christer, som låg tvåa efter första grenen, klarade av första överhänget utan problem men det andra blev för tufft för honom. Han fick ge upp på tionde plattan. Thomas hade nu en chans att passera Christer och slug som han är såg han till att komma ett par grepp högre innan han lät sig firas ner. Nu var det Fredriks tur och han var som en ny människa. Hans tveksamhet från första grenen var helt borta och han bara flöt upp för väggen som om han hade hjälp av tidvatten. Överhängen var inga som helst problem och även han klarade alla 15 meter.
Nu var det bara jag kvar och eftersom jag låg riktigt risigt till var min enda chans att bara använda vänster hand och vänster fot och på så sätt få höjden att räknas dubbel och då ta hem den här grenen och avancera i totalen. Det gick så där.
