Entreprenören som är lugn i forsen

Publicerad 2010-08-04 10:30

Katterna springer in och ut i lokalerna. Kursdeltagarna håller på att dra på sig torrdräkter och hjälmar. Telefonerna ringer och Babs Lindman påtar i blomsterrabatten. Mitt i allt detta går Kajaktivs ägare James Venimore omkring, kolugn men ändå engagerad i allt omkring sig.

Man kan inte föreställa sig ett vackrare läge för en butik och ett kontor än Kajaktivs lokaler i Dala-Floda. Det är också svårt att finna en mera okonventionell men samtidigt passionerad entreprenör som James Venimore. Att nyzeeländaren James Venimor från Lake Tapho hamnade här är också en lång och vindlande färd genom många kontinenter och många arbetsplatser. Idag äger och driver han tillsammans med sin fru, Babs Lindman företaget Kajaktiv. Ett företag och en butik ute i obygden men ändå precis på rätt ställe för sin verksamhet.

- Det var den lokala paddelklubben som frågade om jag kunde komma och hålla kurser. Vi bodde då i Vindeln men när jag såg husen här beslöt jag att flytta, förklarar James på sin oefterhärmliga blandning av svenska och engelska.

Precis som James kan växla och skutta mellan svenskan och engelskan har han under sitt liv bytt jobb och växlat karriär ett antal gånger. Allting fick sin början när han som tonåring började syssla med triathlon hemma i Lake Taupo på Nya Zeeland. Det var då han kom i kontakt med paddlingen, en kärlek och passion som följt honom sedan dess. Han jobbade som byggarbetare men företaget han var anställd på permitterade James tillsammans med ett antal medarbetare. Unge James fick ett avgångsvederlag som han använde till att åka till Nepal för att forspaddla. Han stortrivdes och mycket snart drog han kurser i forspaddling, guidade turister och fotograferad folk när de paddlade ner för de strida forsarna. En inte helt riskfri sysselsättning. Metoden han använde var minst sagt speciell. Först paddlade James själv genom forsarna, sedan hoppade han ut ur kajaken med kameran i högsta hugg och plåtade när de övriga kursdeltagarna kom farande ner för forsarna.

- Jag vande mig vid att paddla ensam i stora forsar, jag lärde mig att hantera människor i grupp och jag lärde mig att fotografera. Men jag fick också betala mina läropengar då jag tappade ett antal kameror i forsarna, berättar James och skrattar åt sina minnen.

En dramatisk händelse i början av karriären hemma på Nya Zeeland fick James att inse betydelsen av teamwork och säkerhetstänk. En av gästerna som han guidade fastnade i en virvel i forsen och hamnade under vattnet i många minuter och avled. Unge James påverkades av händelsen men tack vare stöd från sina guidekolleger och vänner valde han att fortsätta med sin hobby och passion. Några år senare under en resa till Island var olyckan framme igen. James och hans medinstruktörer jobbade hårt, målmedvetet och otröttligt för att få upp mannen ur forsens grepp. Till sist gav slitet resultat och man lyckades rädda mannen ur vattnet och återuppliva den halvt medvetslösa paddlaren.

- Utan erfarenheten från den första olyckan skulle jag kanske inte ha klarat av att rädda mannen. Jag lärde mig att aldrig ge upp, att lagarbete funkar och att man alltid ska sätta säkerheten först, summerar James sina intryck från den dramatiska händelsen.

Redan som instruktör kom James i kontakt med den tyska kajaktillverkaren Prijon. Ett samarbete som förde honom till företagets fabrik i Rosenheim i Tyskland. Prijon höll på att etablera sig också i de nordiska länderna men hade ingen leverantör eller återförsäljare i Sverige. James fick då frågan om han kunde tänka sig att ta hand om den svenska marknaden. Dels för att han var gift med en svenska men också för sin passion och sitt driv. Prijon gav James en lastbil fullastad med kajaker och en målsättning att sälja 100 kajaker det första året. James och hans fru valde Vindeln som sin bas och sålde över 100 kajaker redan det första året. Men tillvaron var ändå inte lätt. Att komma till en ny marknad med en ny produkt var ingen lek, speciellt när forskajaken som han sålde var av plast. Ett material som inte då användes av kanotisterna i Sverige.

- Det var mestadels forsslalom som gällde och utövarna här hade utvecklat en viss ”snobbism” och såg inte med blida ögon på mig och mina plastkajaker. Men vi hade så mycket passion och energi så vi fortsatte att jobba med införsäljningen ändå. Vi sålde på den tiden 60 procent forskajaker och 40 procent havskajaker, berättar James.

På den tiden levde företaget på knappa resurser och kassaflödet var inte det bästa. Läget var vid ett skede så prekärt att James inte kunde betala en stor faktura till Prijon och han tog då personligen kontakt med ägaren Toni Prijon. Kajaktillverkaren gav då James ett lån för att han skulle kunna fortsätta med sin verksamhet som varit framgångsrik trots dålig lönsamhet. Ett beslut som familjeföretaget Prijon inte behövt ångra. Tre år senare var nämligen Kajaktiv Prijons största kajakleverantör i hela världen. Plastkajakerna som till en början väckt förundran och skepticism blev nu marknadsledande i Sverige. Det lilla företaget vid Västerdalälven sålde under en period till och med fler plastkajaker i Sverige än vad Prijon sålde i USA. Erfarenheten att jobba med Prijon lade också grunden för James förkärlek till familjeägda företag. Han uppskattar att ha en personlig relation till de han gör affärer med och att de också delar hans passion för paddling.

- Stora företag är enbart ute efter att tjäna pengar, snabba pengar för att kunna redovisa ett bra bokslut i slutet av året. Får jag problem får jag i bästa fall prata med en vd som kanske får sparken redan nästa år om han inte lyckas öka vinsten. I ett familjeföretag bryr man sig om sina leverantörer mycket mer än i ett storföretag. Där vill man också att det ska gå bra men man bryr sig inte bara om vinster och pengar, förklarar James.

Även det tjeckiska företaget Hiko som Kajaktiv är en storkund till är ett familjeföretag. James känner ägarna Ivan och Marcella väl precis som Toni Prijon och hans familj. Kajaktiv har också inlett ett samarbete med den engelska kajaktillverkaren Venture även det ett familjeföretag. En annan princip som James försöker upprätthålla är att inte köpa eller sälja kajaker som tillverkats i Kina. Dels anser han att med varje kajak som tillverkats i Kina minskar arbetstillfällena i europa, dels är det svårare att upprätthålla personliga relationer med tillverkarna som befinner sig så långt borta. Men det finns också andra orsaker till det då kajakbranschen är väder och konjunkturkänslig.

- Vår fördel är att vi kan snabbt få tag på kajaker om det behövs för att vi har vår tillverkning i Tyskland. Skulle vi ha vår tillverkning i Asien skulle jag inte kunna reagera på en snabba förändringar i efterfrågan. Ringer jag ner till Prijonkillarna och säger att jag behöver 30 kajaker så har jag dom i lagret om två veckor. Det kan inte leverantörer som jobbar med tillverkare som gör sina kajaker i Asien, förklarar James.

Ursprungsplanen för James var att komma till Sverige och sälja kajaker under sommaren och åka tillbaka till Tyskland under vintrarna. Istället har han slagit bopålarna djupt i den svenska myllan. Hans första äktenskap kraschade men idag är han gift med äventyraren och långfärdpaddlaren Babs Lindman. Hon deltar i verksamheten, sköter en del av försäljningen och åker land och rike runt och träffar butiker och andra kunder. Kajaktiv har också sedan ett par år tillbaka valt en lite mjukare linje att marknadsföra sig och sälja sina kajaker. Istället för att ”truga” tio kajaker på kunden väljer man istället att försöka sälja in fem stycken.

- Vi hade två jätte duktiga säljare, som var nästan lite för duktiga. Butikerna gillar inte den stilen att man pressar dom, de blir bara irriterade. Därför är det bra att Babs sköter en del av försäljningen. Vi tar det lite mjukare nu och ser vad som händer, förklarar James.

Paddlingen har vuxit de senaste åren. Det märks inte minst på den kursverksamhet i forspaddling som Kajaktiv också driver och som utgör en viktig del av företagets verksamhet. Förra årets lågkonjunktur fick däremot människorna att hålla hårt om plånboken när det gällde kajakköp. Det märktes då nybörjare och uthyrare fortfarande är Kajaktivs största kunder.

Att företaget har betytt mycket för paddlingsintresset i Sverige är tveklöst. James stora engagemang i forspaddling och introducerandet av plastkajakerna har satt sina spår i branschen. Att James Venimore skulle driva ett mångmiljonföretag ute på landsbygden däremot var inte en självklarhet. Han var utlänning, han hade inte någon formell utbildning för att driva en affär och han valde att etablera sig på en liten ort. Alla tre parametrar som enligt statistiken ska försvåra möjligheterna att etablera ett framgångsrikt företag. Men James har en enkel förklaring till varför just han har lyckats.

- Jag tror att det handlar om passion. Du måste tro på vad du gör och vara beredd att orka gå utan lön i tre år för att lyckas. Det är en livsstil, det är det som är det som är grejen. Det skulle aldrig ha fungerat om jag hade sålt telefoner till exempel, konstaterar James.

Men trots framgångarna är James kritiskt till det svenska företagsklimatet. Alla skatter, arbetsgivaravgifter, allmänna löneavgifter, allt gör enligt honom det svårare och framförallt dyrare att anställa folk. Vore inte lagstiftningen som den är skulle han gärna anställa två personer till. Dels för att kunna göra ett bättre jobb, dels för att avlasta och få de anställda att må bättre. Men att jobba på Kajaktiv är ändå en rätt behaglig tillvaro. De anställda får disponera sin tid lite som de vill bara jobbet blir gjort. Att paddla i Västerdalälven som forsar utanför kontoret ingår liksom lite i jobbet.

- Vi paddlar först och säljer kajaker sedan. Om vi inte får paddla så säljer vi heller inga kajaker, slår James fast.

Så det blir dags att dra på sig paddelbyxorna, goretexjackan, neoprenstövlarna, flytvästen och bära kajakerna ner till älven. Vi sätter oss i kajakerna och det strömmande vattnet tar tag i stäven och ger oss en skjuts ut i älvfåran. James ler brett. Han behöver inte säga någonting, jag fattar vad han menar.

Av: Christer Flythström