Så funkar det; Alpinskidan

Publicerad 2010-01-08 15:33

Välkommen till vår nya artikelserie där vi ska förklara hur olika sportprodukter fungerar. Först ut är alpinskidan med den klassiska sandwichkonstruktionen.

1) Toppskikt
Toppskiktet har två uppgifter - att göra skidan snygg och att skydda den mot slitage och UV-strålning. Oftast är den gjord av ett tunt plastlager som screentryckt och sedan försetts med en skyddslack.

Vid capkonstruktion (se separat ruta) kan toppskiktet vara bärande och påverkar då starkt skidans egenskaper.

2) Glasfiber
Glasfibern är skidans armering. Den ger både spänst och hållfasthet och påverkar alltså skidans beteende i hög grad. Glasfiber finns på både ovan- och undersidan och ibland ligger den som en strumpa runt kärnan.

Glasfibern kan vävas i två, tre eller fyra riktningar för att göra skidan mer eller mindre vridstyv. Ibland används kolfiber som ett komplement till glasfiber, det är både lättare och styvare men också betydligt dyrare.

3) Metall
Många skidor, men inte alla, har tunna metallskikt för att ge skidan tyngd och stabilitet. Skidor som är gjorda för att åka fort på har oftast metall i sig för att få till extra dämpning.

4) Kärna
Nästan efter glasfibern är kärnan det som påverkar skidan mest. Kärnans viktigaste uppgift är att fungera som distans för glasfibern så att den kommer bort från centrum och därmed får större effekt. Jämför med en I-balk vid husbyggen där massan finns ute i ändarna för att styva upp konstruktionen. Samtidigt spelar valet av kärnmaterial stor roll för skidans livlighet och uthållighet.

Oftast är kärnan tillverkad av vertikala trästavar som limmats ihop för att få olika fiberriktningar, men kärnan kan också vara tillverkad av skum eller metall i form av ett bikakemönster. Trä ger mest känsla i skidan, skum är billigt och spänstigt och bikakekonstruktionen är extremt lätt och spänstig.

5) Lim
För att hålla ihop hela konstruktionen krävs det självklart lim. Tidigare penslades epoxi på skikt för skikt, men numera är det vanligare att glasfibern i fabrik har preparerats med lim som smälter då alla delar pressas ihop under högt tryck och hög värme. Det kallas för prepreg och fördelen är både en enklare och snabbare hantering och att det blir mindre lim i skidan vilket ger en lättare konstruktion och mjukare skida.

6) Sidokant
På båda sidorna runt kärnan sitter en hård kant av ABS-plast. Kanten fungerar dels som skydd mot resten av konstruktionen, dels som ett stöd åt stålkanten för att isgreppet ska bli så bra som möjligt.

7) Dämpning
Förutom att materialet i kärnan och metallskikt kan ha en dämpande effekt så finns det ofta dämpande lager mellan belag/stålkanter och resten av skidan. Dämpningen ger en stabil stålkant vilket förbättrar isgreppet.

8) Stålkanter
Stålkanten ger fäste på hård snö. Tävlingsskidor har oftast ett mjukare stål som är lätt att slipa medan andra skidor har ett mer härdat stål som håller skärpan längre men som också är svårare att slipa.

9) Belag
Belaget är tillverkat av polythelenplast och finns i två varianter - extruderat och sintrat. Ett extruderat belag är sprutat genom ett platt munstycke. Det sintrade belaget är tillverkat av ett fint pulver som under högt tryck pressats ihop till en cylinder. Från cylindern skärs sedan skivor av belag ut.

Fördelen med det extruderade belaget är att det är billigare och även tåligare mot smårepor eftersom det är hårdare än ett sintrat belag. Nackdelen är att det inte kan absorbera lika mycket valla som ett sintrat belag kan göra. Ett sintrat belag får därmed bättre glid under en längre tid men kräver också mer skötsel.

Capkonstruktion

Capkonstruktionen har till skillnad från sandwichkonstruktionen ett böjt toppskikt, men i övrigt är beståndsdelarna desamma. Konstruktionen gör att även glasfibern böjs vilket ger en snärtigare spänst i skidan. I en del capkonstruktioner har toppskiktet en bärande konstruktion vilket innebär att skidan i teorin skulle kunna tillverkas utan kärna. Oftast har de en kärna ändå för att både få till dämpning och något material att fästa bindningarna i.

Capskidor har ofta väldigt bra spänst men nackdelen är att stålkanten ligger väldigt oskyddad mot slag. En capskida är dessutom väldigt dålig på att böja sig åt ”fel” håll - den delamineras lätt då - vilket gör att parkskidor aldrig ska ha capkonstruktion.

Av: Text: Martin Willners, illustration: Pelle Jansson