Människans drivkraft att springa allt snabbare tar aldrig slut. Denna drivkraft syns tydligt i löparskons utveckling. Låg vikt, dämpning och bra grepp mot underlaget har varit ett mantra under alla år.
Att deltagarna sprang barfota under den första upplagan av de olympiska spelen i antikens Grekland är knappast förvånande. Men att den första löparskon såg dagens ljus först på 1700-talet kommer nog som en överraskning för många. Som så mycket annat var det den industriella revolutionen i England som födde fram denna prototyp till motionssko.
Tillverkarna vid denna tid satsade på att utveckla en sko som skulle fästa bra i underlaget och som var så lätt som möjligt. Den åtsmitande skon var tillverkad i läder. Problemet var dock att lädret inte reagerade bra i kontakt med väta eftersom skon då töjdes.
År 1832 kom en revolution för alla löpare. Då patenterade nämligen Wait Webster en process, genom vilken gummisulor kunde fästas vid skor och kängor. De första gummiskorna kallades för Plimsolls och utvecklades av Liverpool Rubber Company som senare bytte namn till Dunlop. Vidare blev vulkaniseringsprocessen, som uppfanns av Charles Goodyear år 1839, en viktig faktor.
Den första läderskon som försågs med dubbar kom 1852 och var avsedd för banlöpning. Sulan hade sex spikar och skon hade en låg skärning och tillverkades av känguruläder.
Priset låg på sex dollar, vilket var en ansenlig summa på den tiden. Till Sverige kom spikskon runt sekelskiftet 1900, i samband med att den liggande starten introducerades vid sprintlopp. Med tiden ersattes också den tidigare fyrspikiga banskon med en konstruktion som kallas för brush spikes.
Den moderna löparskons fader anses vara tysken Adolf Dassler. Han började med sin tillverkning 1920 hemma i Herzogenaurach, Bayern, tillsammans med brodern Rudolf.
Bara drygt tio år senare var bröderna Dassler internationellt erkända som sin tids bästa tillverkare av träningsskor. Skorna bars bland annat av dåtidens stora affischnamn såsom den amerikanske sprintern Jesse Owens. Efter andra världskriget råkade bröderna i luven på varandra och valde att gå sina egna vägar. De startade då de inte helt obekanta företagen Adidas och Puma.
En annan av det tidiga 1900-talets stora innovationer, kom i form av den första skon från Keds. Modellen lanserades så tidigt som år 1916, och det blev den första löparskon som såldes i massupplaga. Skon salufördes under namnet sneakers eftersom man kunde gå runt i dem utan att göra alltför mycket ljud. På 1960- och 1970-talen lanserades nya modeller av Keds som var bättre lämpade för idrottande.
De första vetenskapligt utprövade löparskorna lanserades av den amerikanska skotillverkaren New Balance 1960. En uppseendeväckande detalj var den låga vikten på blott 96 gram. Modellen, som lanserades under namnet Trackster var den första löparskon som var tillverkade med en krusad sula.
En söndag år 1968 satt amerikanen Bill Bowerman hemma och hade tråkigt. Fyra år tidigare hade denne man varit med och grundat företaget Nike. Företaget var i behov av en ny, fräsch idé och Bowerman slås av en snilleblixt. Han reser sig helt sonika ur soffan, plockar fram lite gummi och drar igång hustruns våffeljärn på full effekt.
Några år senare kunde en nöjd Bowerman konstatera att den banbrytande Nike Waffle Racer prydde skyltfönstren i varje sportaffär. Den grovräfflade sulan innebar att löparen fick ett oöverträffligt grepp i underlaget och skon säljs än idag.
OS i Mexico City 1968 var de första spelen som sändes direkt i TV. Detta blev ett startskott för produktplacering inom friidrottsvärlden. Tidigare hade detta varit tabubelagt, men nu var det plötsligt accepterat att den amerikanske sprintern Tommie Smith skyltade med att han bar Puma Suede.
I och med OS i Montreal 1976 blev det också vanligt att idrottsmän tog bladet från munnen och började lovprisa de skor som de bar. Under 1970-talet började även skotillverkare att hyra in fotspecialister för att vara med och utforma nya modeller. Detta ledde i sin tur till ett större intresse för hur vi människor rör oss, och hur fotens stötande kontakt med underlaget rör sig genom kroppen.
Under denna period hamnade också materialet ethylene vinyl acetate (EVA) i fokus. EVA är ett poröst material som består av miljontals små luftbubblor, som ger en fjädrande effekt. År 1979 kom Nike Air, som var den första löparskon som hade luftdämpning i hälen.
Dagens teknologi handlar mycket om att hitta den perfekta kombinationen av dämpning och stabilitet. Skum, silikon, luft, gel och kuddar har blivit nyckelord i sammanhanget. Trots att det hänt mycket i utvecklingen så kan vi vara säkra på att vi under de närmaste åren kommer att få se en rad olika innovationer. I dagsläget slåss tillverkarna om att teckna patent på nya idéer, och för konsumenten finns en uppsjö av modeller som är speciellt anpassade efter hur långt, snabbt och på vilket underlag de ska springa.
Av: Björn Skoog & Mårten Öhman
